Gulmåra ‒ förargelseväckande väldoftande

Tänk att sova i en bädd av mjuk och honungsdoftande gulmåra, eller Jungfru Marie sänghalm, som den också heter. Där skulle jag sova gott, men det gäller att natten inte blir för varm, för på tiden när den ströddes på salsgolvet till fest sades det göra männen ondsinta och fruntimren kärlekskranka. Det är kanske säkrast att ha den ute i trädgården ändå. Lite av dess magi får man uppleva där också. När den doftar som starkast vet du att det är oväder på ingång.

Gulmåra har skira blommor, i massor

Gulmårans blommor är väldigt små, men väldigt många.

Gulmåra, Galium verum

Synonymer: Jungfru Marie sänghalm, jungfru Marias vagge-gräs, viloreda, trätogräs, förargelseblomma, johannisblomster, honingsblomster, glyttaskida, mjökysta

Bildsök

Beskrivning: Gulmåra är en vek och sirlig ört som ofta lägger sig helt eller delvis om den inte får stöd av andra växter. Innan och efter blomning är den ganska oansenlig, men under högsommaren lyser den i gult och sprider sin honungsdoft vida kring sig.

Höjd: 20-50 cm beroende på läge. I rik jord kan den bli uppåt en meter om den får stöd.

Bredd: 30-100 cm om den hindras från att sprida sig.

Tillväxt: Medel.

Livslängd: Långlivad.

Vår: Den kommer upp med ljusgröna stänglar, som växer rakt upp och tidigt bildar ansamlingar av små limegröna knoppar i toppen. Längs stjälkarna sitter kransar av mörkgröna blad, som ser ut som tunna granbarr, men är mjuka. Bladverket är fint, men försvinner lätt bland andra växter.

Sommar: I juli till augusti blommar gulmåran överdådigt med små gula stjärnor, som dekorerar stjälkarnas toppar i tusental, så att hela plantan förvandlas till solgult fluff. Gulmåra doftar underbart av honung, särskilt varma dagar och när det drar ihop sig till oväder.

Höst: Gulmåra vissnar ner utan höstfärger.

Vinter: De torra fröställningarna är spröda och lägger sig under snön.

Växtsätt: Ogrenade stjälkar med kransar av tunna blad och blommor. Tuvbildande.

Rotsystem: Djupgående och förgenad pålrot. Sprider sig långsamt med rhizomer.

Jord: Gulmåra trivs i magra, lätta och torra jordar, där den har störst konkurrenskraft och stadigast växtsätt. I rikare och fuktigare jordar blir den större och tenderar att falla omkull.  Tål tillfällig översvämning, men inte ständigt blöta jordar.

Ljus: Full sol.

Placering: Gulåra är en karaktäristisk torrängsväxt, men är väl värd att prova också i den soliga rabatten, stenpartiet, intill husväggen, som marktäckare i torra sydsluttningar och platser med tunt jordlager, som utfyllnad mellan barrväxter eller i kruka på uteplatsen. Liksom sin släkting myskmadra är gulmåra en växt som man bör försöka ge plats för i trädgården, om så bara för doftens skull. Placera den gärna så att den får stöd av andra växter.

Härdighet: Härdig i hela Sverige i väldränerade och soliga lägen.

Salttålig: Ja.

Ersättningsväxt: Gullris, gräddmåra.

Bra grannar: Blåklockor, färgkulla, jungfrulin, lavendel, hedblomster, backtimjan, blåeld, martorn, stäppsalvia, azurlök, stenkyndel, rödsvingel, fjädergräs, ginst, efedra, dvägtall, en, tamarisk.

Dåliga grannar:

Ekologi: Attraherar bin och humlor.

Skötsel: Ingen förutom rensning och ev. ta bort riset på våren.

Plantering: Om du mot förmodan fått tag i en kruka med gulmåra ska den planteras lika djupt som den står i krukan. Samma gäller förstås vid delning.

Förökning: Gulmåra förökas med delning eller frö.

Härstamning: Vildväxande upp till mellersta Norrland.

I hushållet: Blommorna har en härlig doft som fyller hela huset från en bukett. På blommorna kan man också göra en snaps som passar bra till rökt fisk och skaldjur. Om de får dra i varmt, men inte kokhett vatten, får man en syrlig och svagt honungssmakande dryck, men till det finns det bättre alternativ. Blommorna kan användas till att färga garn gult och rötterna rött.

I folktraditionen: Enligt Ebbe Schön var gulmåra under heden tid döpt efter Frigg/Freja. Den lär ha använts för att ge en lindrig förlossning, vilket sedan ska ha lett till att den fick namnet jungfru Marie sänghalm, när det inte längre passade sig att benämna växter efter hedniska gudar. Namnet delas av ett flertal doftande örter, varav backtimjan är tidigast belagt.

I åtminstone Mälardalen och på Öland brukade man ibland hänga buketter av gulmåra på väggarna och strö den på golvet för doftens skull, men använd på det sättet hade den rykte om sig att orsaka missämja, vilket har gett den namn som trätogräs och förargelseblomma. Linné skriver att om blommorna blir varma ”kommer gästerna uti slagsmål; männen blir ondsinta och kvinnorna blir kärlekskranka”, men det hindrade inte att man i Ångermanland hade den i kyrkbuketten. Kanske var det tillräckligt svalt där. Den har också använts för att färga garn, ysta mjölk, och som läkeväxt.

Introduktion i Sverige: Inhemsk, troligen tidigt invandrad.

Sorter: Gulmåra förekommer sparsamt i odling och har inte förädlats. Gräddmåra, en korsning mellan gulmåra och vitmåra, odlas ibland av trädgårdsentusiaster.

  1. Ulla-karin Danielsson

    En favorit bland våra vilda växter.🌻😄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: