Biofilia drivs av kärleken till det växande. Begreppet biofili förknippas mest med Erich Fromm och senare Edward O. Wilson, som använde det för att beskriva vår inneboende kärlek till det levande och till naturen, och hur vi har formats till att föredra miljöer som ger oss skydd och mat.

Jag bor i ett hus och köper min mat i affären, men som vanligt har evolutionen inte hängt med, och jag finner mig mer avslappnad i naturen och mer tillfredsställd av att plocka min mat i skogen. Eller i trädgården, som i grunden är en bit idealiserad natur. Man kan se biofili som motsatsen till fobi, och liksom fobier varierar från person till person, så gör också filierna det. Jag, t.ex, reagerar blixtsnabbt om jag ser ett bär, och undrar instinktivt: Går det där att äta?

Ofta gör det faktiskt det, och till skillnad från våra forna förfäder behöver jag inte prova för att veta. Med dagens tillgång till kunskap från hela världen och kemiska analyser växer vår repertoar av ätliga växter snabbare än någonsin. Därtill har utbudet av exotiska trädgårdsväxter exploderat sedan 80-talet – de senaste åren inte minst med nya bärbuskar. Samtidigt som vi befinner oss längre bort från det förlorade paradiset (som vår arkaiska hjärna uppfattar det) än någonsin, har vi aldrig haft bättre redskap för att återskapa det. I naturen har det blivit svårt att hitta de rika och ostörda miljöer vi dras till, men i trädgården kan vi bygga ett paradis av idel vackra, bördiga och goda växter, som t.o.m. överträffar naturen, precis som godis överträffar frukt.

Jag arbetar som landskapsarkitekt (på Järfälla kommun och i mitt företag naturator), och formger trädgårdar och parker. Till stor del innebär det att finna praktiska lösningar, se till att allt fungerar och ge miljön en estetisk helhet, men i grunden ligger alltid kärleken till naturen. Jag vill att de som vistas i miljöer jag formgett ska trivas, och det gör vi om de talar till vår instinktiva dragning till vissa typer av natur – den som ser ut att kunna ge oss skydd och mat. Vi behöver inte ens skörda av naturens rikedomar för att trivas – de behöver bara finnas där. Ett rådjur på ängen eller en flock fåglar i trädet glädjer oss även om vi inte tänkt äta upp dem, och en dignande bärbuske förgyller trädgården även om vi inte orkar plocka av den. I alla fall om vi inte fått för oss att vi borde ta rätt på bären. Det är därför jag föredrar växter som förtjänar sin plats i trädgården på andra meriter, och har bären som en bonus. Problemet är bara att många saknar en nyttorelation till de här växterna. Om vi inte vet att ett bär är ätligt ger det oss inte samma tillfredsställelse att se dem trängas på busken. Vi kan inte återskapa paradiset bara genom att plantera frön i marken, vi måste göra det i sinnet också.

Inläggen på biofilia handlar om att presentera verktygen för den här skapelseprocessen. Det är beskrivningar av växter som är användbara i trädgården och beskrivningar av hur vi kan använda dem i köket. I naturator arbetar jag med den fysiska miljön, på biofilia med sinnet. Jag hoppas att jag kan öppna dina ögon för någon ny växt, oavsett om det är i trädgården eller i kastrullen, och få din reptilhjärna att känna sig lite mer hemma.

Om inget annat anges har jag fotat själv. Det är en flaskhals för växtbeskrivningarna, men också en garanti att bilden visar rätt sort och är representativ. Kontakta mig om du vill använda någon bild. Kontaktuppgifter finns på naturator.se.

Titta gärna in på  min Pinterest-sida också, där jag samlat trädgårdsidéer och annat, eller köp min bok Safthushållning, om du vill ha bloggens bästa recept och många till samlade i en bok.

Tack för besöket och trevlig läsning!

/Petter