Jag dricker en hel del te ‒ riktigt te, från tebusken ‒ men eftersom jag fortfarande inte har fått tag i en tebuske att skörda från själv, så håller jag utkik efter andra växter som ersättning. Traditionella örtteer har inte imponerat på mig. De är en annan sorts dryck: aromatiska, men tunna och helt utan den runda fylligheten hos äkta te. Till sommaren ska jag testa rallarros, som sägs vara en bra teersättning, men tills dess är jag nöjd med bergenia (och riktigt te, förstås), som har många av de kvaliteter jag uppskattar hos te.

Invånarna i Sibirien och Mongoliet, där bergenia växer vilt har upptäckt det för länge sedan. Där använder man bergenia på precis samma sätt som importerat te, t.ex. till det traditionella mongoliska teet, som görs på hälften bergenia-te, hälften mjölk, en nypa salt och ibland en klick smör.

Själv tycker jag att bergenia-te gör sig bäst som det är. Smaken är lite mildare än äkta te, och försvinner lätt när den blandas med mjölk. Tänk dig ett milt och neutralt kinesiskt te, med en fin rödbrun färg och ett litet inslag av sjögräs, men helt utan tanniner och bitterämnen. Där har du bergenia. Det funkar till fikat och lättare mat, och är särskilt bra på kvällskvisten, eftersom det inte gör dig pigg.

Plocka de vissna bladen när de har blivit brunfläckiga eller helt bruna (färska blad är smaklösa), beroende på hur svart du vill ha ditt bergenia-te. Bladen är vintergröna, men fjolårets blad vissnar under sommaren. Ibland hinner de bli tillräckligt jästa och oxiderade redan innan vintern, men ofta är de bättre på vårkanten. Blad som är helt svarta och skrumpna är inte lika goda, så vänta inte för länge. Blöt upp bladen om de är torra, skrubba dem ordentligt i kallvatten och lägg dem på tork. Jag föredrar att torka dem hela och utbredda, så att jag kan stapla dem som pannkakor i skafferiet.

Det går åt minst ett halvt blad per kopp, och de räcker till tre eller fyra dragningar. Jag brukar låta bladen sjuda i dubbelt så många koppar vatten som jag har gäster. Efter fem minuter häller jag upp de första kopparna och fyller på med vatten i kastrullen eller kannan igen, och låter den dra på eftervärmen, med en uppvärmning eller påfyllning vid behov. Bergenia-te kan inte dra för länge, och blir inte avslaget i första taget, så det är på många sätt mer praktiskt än vanligt te, och finns i överflöd i många gamla trädgårdar. Ut och plocka nu, innan de blir för gamla!