Stor i japan, men okänd i Sverige. Den japanska tujan växer bara naturligt i Japan, och har inte spridits som trädgårdsväxt i någon nämnvärd utsträckning, trots att den är både vacker och lättodlad. Du hittar den inte i handelsträdgården, men för den som gör sig besväret att importera eller dra upp själv är det ett vackert och intressant alternativ till de vanligare tujorna.

Japansk tuja, Thuja standishii

Japansk tuja, Thuja standishii

Japansk tuja, Thuja standishii

Bildsök
Beskrivning: En äggrund, yvig och gracil tuja med gråtonade barr/blad, som närmast påminner om sorten ‘Elegantissima’ eller den större, tätare och mörkare goliattujan. På avstånd har den stora likheter med den svenska enen.
Höjd: Ca 20 meter.
Bredd: Ca 6 meter.
Tillväxt: 10-30 cm per år.
Livslängd: Flera hundra år.
Vår: Nytillväxten är friskt ljusgrön.
Sommar: Barren på japansk tuja är grågröna och ljusare än på andra tujor. Äldre exemplar får ljusgröna kottar i skottspetsarna. Mot sensommaren blir kottarna bruna.
Höst: Liksom andra tujor, fäller den japanska tujan äldre och skuggade småkvistar i oktober och november. De blir först klart gula, innan de övergår till orange och brunt innan de faller av.
Vinter: Barren behåller samma grågröna färg hela vintern.
Växtsätt: Japansk tuja får oftast en genomgående stam med många grenar som sticker ut från stammen i nästan räta vinklar, för att sedan böja sig uppåt. Den blir brett äggrund, ungefär som jättetuja, men något yvigare. Grenverket/bladverket är luftigare än hos andra tujor. På avstånd kan japansk tuja påminna om en eller om tujansorten ‘Elegantissima’.
Rotsystem: Starkt och välutvecklat.
Jord: Japansk tuja trivs på alla jordar som inte är för torra.
Ljus: Sol till lätt skugga.
Härdighet: Minst härdig till zon 4.
Salttålig: Troligen inte.
Placering: Japansk tuja är ett bra alternativ till andra tujor i de flesta lägen. Den är vacker som solitär, där det finns utrymme, eller uppstammad till ett litet eller mellanstort vintergrönt träd.
Ersättningsväxt: Tuja ‘Elegantissima‘, goliattuja, jättetuja eller cypress.
Bra grannar: Andra vintergröna växter (t.ex. idegran), rysk kornell, pimpinellros, prydnadsgräs, daglilja, fackellilja, iris, perukbuske.
Dåliga grannar:
Ekologi: Både rådjur och harar tycker om att äta japansk tuja.
Skötsel: Ta bort ev. skott som konkurrerar med toppskottet. Annars kräver japansk tuja ingen skötsel.
Plantering: Välj om möjligt plantor med en genomgående stam. Planera på våren eller tidigt på hösten, lika djupt som de står i krukorna. Täck marken och stödvattna den första sommaren.
Förökning: Med avläggare eller frö.
I hushållet: Japansk tuja ger ett tätt, rödbrunt virke med aromatisk doft. Det är rötmotståndigt och mycket uppskattat som virke i Japan.
I folktraditionen: I Sverige är japansk tuja väldigt ovanlig. Den förekommer inte vild och är sällsynt i odling. I Japan är det ett av de fem träslag som både förr och nu används till tempelbyggen och palats, och avverkningen var tidigare hårt kontrollerad. Vanligt folk straffades med döden om de ertappades med att fälla en tuja. Medicinskt har japansk tuja använts för dess antivirala och antiinflammatoriska egenskaper, mot bl.a. förkylning, lunginflammation, vårtor och hudproblem, men den innehåller även giftiga ämnen.
Härstamning: Japan. Sin naturliga utbredning har den endast på huvudöarna Honshu och Shikoku, där den växer i svala bergstrakter tillsammans med nikkogran, japansk idegran, japansk hemlock och silvertall.
Introduktion i Sverige: Göteborgs botaniska trädgård kan möjligen ha varit först med att odla japansk tuja i Sverige, från frön som samlades in i Aomori-prefekturen på norra Honshu 1955.
Sorter: Det saluförs inga sorter av japansk tuja i Sverige. Faktum är att inte ens den rena arten finns att tillgå, utan den som vill odla japansk tuja är tyvärr hänvisad till privatimport eller frösådd.