Bland alla rosa, röda och gula safter är det roligt med andra färger ibland. Violsaftens färgskiftande grön-blå-lila är festlig, men det är få förunnat att hitta så mycket luktvioler och tålamod som krävs. En grön saft borde väl däremot vara lätt, med tanke på hur vanlig färgen är i naturen? Inte riktigt, visade det sig. Klorofyll, som den gröna färgen kommer från, är nämligen vare sig vattenlöslig eller särskilt stabil. I kontakt med syre, syror eller de enzymer som redan finns i växten blir den snabbt brunaktig. Med lite krångel går det ändå att göra en vackert grön och god saft, men av nödvändighet utan syrlighet. Servera den med en skiva lime, ringla den över glass eller ha den i en drink.

Basilika- och myntasaft
1 liter löst packade basilikablad (ca 20 gram)
½ liter löst packade myntablad (ca 10 gram)
1 lime, yttersta skalet

Sockerlag:
2 dl vatten
1 ½ dl strösocker
1 tsk stötta kardemummakärnor

Koka en sockerlag på vatten, socker och kardemumma. Häll lagen i en mixer eller hushållsapparat när den har svalnat tillräckligt för att inte förstöra apparaten. Koka upp rikligt med nytt vatten och lägg i örter och limeskal. Rör om några sekunder tills de börjar slakna och häll sedan allt i ett durkslag och skölj med kallt vatten. Upphettningen förstör de enzymer som annars bryter ner klorofyllet. Lägg bladen i sockerlagen och mixa tills de är finfördelade, men sluta innan det blir en slät soppa. Låt blandningen stå en kvart och sila den sedan först genom en trådsil och sedan genom en silduk. Om bladen är mycket finfördelade eller mosade kan det ta lång tid för vätskan att rinna igenom. Fyll en liten och väl rengjord flaska ända upp med saften och sätt på ett tättslutande lock. Ställ mörkt och kallt. När saften har klarnat efter några dagar kan den dekanteras och serveras eller frysas in. Utanför frysen är hållbarheten mycket kort.

Det här receptet och många till kan du läsa i min bok Safthushållning!