Stjärnflocka ‒ en tillbakadragen kompis

Stjärnflocka gör inte så mycket väsen av sig. Bland mer färgstarka och praktfulla blommor är dess skira kronor i gräddvitt, gammelrosa eller cerise lätta att förbise, men för den som lärt känna växten blir den ofta en trogen följeslagare i trädgården. Den har en romantisk charm, som bäst kommer till sin rätt i en bukett, där blommorna också står sig länge, men den gör sig också oväntat bra ute i trädgården. Som få andra växter kan stjärnflocka smälta in nästan var som helst. Utan att dra till sig uppmärksamheten lugnar den ner en brokig rabatt, fyller ut tomma luckor och blomfattiga perioder, binder ihop en spretig komposition eller mjukar upp övergången mellan trädgården och naturen. Årets perenn 2005.

Roma blomma

Stjärnflocka, Astrantia major

Synonymer: Linnés döttrar, stjärnfloka, stjärnloka
Fler bilder
Beskrivning: Stjärnflocka är en anspråkslös, lättodlad och långlivad perenn som blommar länge med söta blommor som passar nästan överallt. Tyvärr är den är också hårt ansatt av minerarlarver som förstör bladen och den tenderar att fröså sig ohämmat. Nåja, ingen är perfekt.
Höjd: 40-100 cm, beroende på sort.
Bredd: 40-70 cm.
Tillväxt: Medel.
Livslängd: Lång.
Vår: Den gör entré med ljusgröna, blanka, djupt flikade blad i en tät tuva.
Sommar: Från mitten av juni till mitten av juli blommar den rikligt med de lite speciella blomställningarna i färger mellan vitt och cerise. De flesta sorter är lite smutsiga i färgen, och har ofta gröna inslag. Efter den huvudsakliga blomningstiden kommer några eftersläntrande blommor under sensommaren. Stjärnflocka har tyvärr en tendens att bli angripen minerarlarver, som leder till att bladverket under sommaren får allt mer bruna fläckar och kan bli riktigt fult framåt sensommaren.
Höst: Bladen blir gulgröna tidigt på hösten och vissnar också förhållandevis tidigt.
Vinter: Bladen vissnar ner helt. Fröställningarna står kvar och ser risiga ut.
Växtsätt: Växer till en början som en tuva, men med tiden snarast som ett tätt bestånd. Om den trivs kan den breda ut sig förhållandevis snabbt. Många sorter frösår sig som ogräs. Blomställningarna är grenade, upprätta och stadiga.
Rotsystem: Välutvecklat och utbett rotsystem. Med tiden bildas en tät matta av förvedade rothalsar strax under markytan. Astrantia major har till skillnad från A. maxima inga utlöpare och skjuter inga skott från rötterna.
Jord: Alla jordar som inte är allt för torra. Trivs bäst i fet, mullrik och fuktig jord.
Ljus: Halvskugga till sol.
Placering: Bra som utfyllnad i vardagsrabatten eller naturlika planteringar, som ängar och woodland, men sämre i praktrabatten. Passar fint i den lantliga eller romantiska trädgården, men också i den moderna trädgården. Undvik att plantera stora ytor med stjärnflocka, då den ofta angrips av minerarlarver. Några stjärnflockor här och där i rabatten kan göra underverk för att skapa ett lugnare och mer enhetligt intryck.
Härdighet: Härdig i större delen av landet.
Salttålig: Endast lite.
Ersättningsväxt: Sköldpaddsört, akleja.
Bra grannar: Stjärnflocka smälter in och passar i sällskap av de flesta växter. Samplantera den gärna med likstora perenner som sköldpaddsört, flox och aster; med kuddformade perenner, som nävor, daggkåpa och alunrot eller med uppstickande perenner, som veronika, fackelblomster och fingerborgsblomma. Stjärnflocka gör sig också bra med halvstora prydnadsgräs och rosor.
Dåliga grannar:
Ekologi: Stjärnflocka angrips ofta av minerare, men ratas vanligen av sniglar. Pollineras av skalbaggar och andra insekter.
Skötsel: Stjärnflocka är tålig och klarar sig länge utan skötsel, men de blommar bättre om de delas ungefär vart fjärde år. Blomningen förlängs om man klipper bort överblommade kvistar eller tar in till buketter. För att minska ev. problem med minerarlarver (som ger bruna fläckar på bladen), bör man ta bort angripna blad så fort man ser dem.
I hushållet: Stjärnflocka är en utmärkt snittblomma, som står väldigt länge. Den kan också torkas som eternell.
I folktraditionen:
Härstamning: Södra och mellersta Europa.
Introduktion i Sverige: Stjärnflocka blev populär som trädgårdsväxt i Sverige under 1800-talet. 1870 rapporterades den första gången som förvildad i södra Sverige.

Sorter:

Astrantia major utan sortnamn är fröförökade och kan variera lite i utseende, men blir vanligen ca 60 cm höga och får ljust gammelrosa blommor med gröna spetsar på foderbladen. Den frösår sig rikligt.

 

‘Abbey Road’ blir ca 70 cm hög och får skarpt cerise blommor.

 

‘Claret’ får vinröda blommor och blir ca 40 cm hög.

 

‘Hadspen Blood’ har djupröda blommor med mörka spetsar. Även stjälkarna och bladen är mörka och något rödtonade.

 

‘Buckland’ har vita kronblad och gammelrosa pistiller. Den blir ca 70 cm hög och är frisk och lättodlad.

 

‘Lars’ har kraftigt cerise blommor och blir ca 70 cm hög.

‘Madeleine van Bennekom’ har stora vita blommor med gröna spetsar. Den är rikblommande, kraftigväxande och blir ca 60 cm hög. Sorten frösår sig inte nämnvärt. Säljs även som ‘Madeleine’.

‘Roma’ har klart rosa blommor och blir ca 60 cm hög. Den är lättodlad, frisk, långblommande och anses vara den bästa rosa sorten.

 

‘Rubra’ har cerise blommor och blir ca 50 cm hög. Den fröförökas och är därför ofta lite billigare än andra sorter, men ändå med förhållandevis konstant utseende.

 

‘Snowstar’ är lik ‘Madeleine’, men blir bara ca 50 cm hög. Den får också något färre men större blommor.

‘Star of Beauty’ blommar med mörkröda blommor och blir ca 50 cm hög. Den är kraftigväxande och blommar länge.

‘Star of Fire’ får vinröda blommor. Den har ett jämt växtsätt och blir ca 60 cm hög.

‘Star of Royals’ får ljusrosa blommor med gröna spetsar och blir ca 50 cm hög.

3 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s