Körbärskornell gav virke åt Odysseus pilbåge, åt den trojanska hästen, med vars hjälp Grekerna erövrade Troja, och åt de långa lansar, som lät Alexander den store erövra den kända världen, men de har inte lyckats erövra våra trädgårdar, trots att de är friska, lättodlade och tidigblommande, får vackra höstfärger, är lagom stora för en villaträdgård samt ger goda bär och exceptionellt virke. Deras enda nackdel är att de är lite långsamma i starten, men för södra Sverige är de ändå ett av de bästa träden eller buskarna för den lilla trädgården, och även längre norrut är de odlingsvärda.

Cornus mas, körsbärskornell

Synonymer: Kornellkörs, welsk kersebärträä, äkta kornell
Bildsök
Beskrivning: Körsbärskornell är en stor buske eller litet träd med bred och lågt ansatt krona. Den översållas av skira gula blommor tidigt på våren, samtidigt som blåsippor och scilla. På hösten får den goda, körsbärsliknande bär, och ibland röda blad.
Höjd: 3-6 meter, undantagsvis högre.
Bredd: 3-5 meter.
Tillväxt: 20-30 cm per år. Tillväxten är långsammare de första 3-6 åren, och avtar igen vid ca 4 meters höjd.
Livslängd: 100-300 år under normala omständigheter.
Vår: I slutet av mars eller i april blommar körsbärskornellen med små klasar av pyttesmå blekgula blommor. Det är en skir och riklig blomning, men inte lika färgstark som forsythians, som kommer lite senare. Bladen slår ut efter blomningen.
Sommar: Körsbärskornellens blad ser ut som bladen på andra korneller: lansettformade, ca 6 cm långa och med parallella nerver. Ovansidan är mellangrön och lite blank, medan undersidan är ljusare och matt.
Höst: Bären påminner om röda körsbär, men är avlånga. De mognar i september eller oktober. Vissa körsbärskorneller får röda eller rosaröda höstfärger ungefär samtidigt som bären mognar, medan andra fäller bladen gröna.
Vinter: Barken är gråbrun. Vintersiluetten är tämligen ointressant.
Växtsätt: Körsbärskorneller har ofta en kort stam, sällan mer än en meter hög, innan den delar upp sig i ett fåtal kraftiga grenar. Grenarna är utåtriktade, men böjer av uppåt och bildar en rund och bred krona. De påminner lite om små äppelträd till växtsättet.
Rotsystem: Kraftigt och djupgående rotsystem, med ett tätt nät av ytliga rötter, som är känsliga för kompaktering. Körsbärskornell utgör ingen större rotkonkurrens för andra växter och förmodligen låg risk för rotinträngning i ledningar.
Jord: Körsbärskornell är mycket anpassningsbar, men trivs bäst i lucker, väldränerad och något fuktig jord. Den växer snabbast i fuktig och näringsrik mark, och får då ett mer upprätt växtsätt. I torr och mager jord växer den långsamt och blir inte lika hög, men avmognar tidigare, får vackrare höstfärger och löper mindre risk för frostskador.
Ljus: Full sol till lätt skugga.
Härdighet: Härdig till zon 4 i varma lägen. Körsbärskornell tål temperaturer ner till -30, men den tidiga blomningen och bärens sena mognad gör användningen mer begränsad.
Salttålig: Nej.
Placering: Körsbärskorneller växer bra i många lägen, men eftersom de blommar tidigt och bären mognar sent bör de placeras varmt, soligt och skyddat för att pollineras ordentligt och för att bären ska blir ordentligt mogna, i alla fall i zon 3 och 4. På sydsidan av en fasad eller större barrträd är bäst. Undvik också allt för fuktiga eller näringsrika jordar i de högre zonerna. Stamma upp körsbärskornellen och använd som ett litet fristående träd, samplantera med lägre växter eller använd som häck.
Ersättningsväxt: Trollhassel och forsythia har liknande blomning, men den förra blommar före och den senare senare. Forsythia är också mer busklik och oregerlig än körsbärskornell. Buskkörsbär, som blommar i vitt på försommaren, är ett alternativ om frukten är viktig. Ett småväxt plommon, t.ex. ‘Victoria’, kan också tänkas.
Bra grannar: Körsbärskornell är fin tillsammans med en underplantering av marktäckare och vårlökar, gärna blåsippor, scilla, rysk blåstjärna eller något annat som blommar samtidigt. Ormöga, gullgröna och vintergröna är några marktäckare som trivs med körsbärskornell och tål lite tramp. Körsbärskorneller är också vackra i samplanteringar med vintergröna växter, till exempel idegran, tuja eller gran.
Dåliga grannar: Körsbärskornell kan ha svårt att konkurrera med aggressiva buskar och träd.
Ekologi: Genom sin tidiga blomning är körsbärskorneller värdefulla som vårmat åt bin och andra pollinerande insekter. De angrips sällan av sjukdomar eller skadeinsekter. En del fåglar äter bären.
Skötsel: Körsbärskornell kräver ingen skötsel, men tål beskärning. Stamma gärna upp körsbärskornellen och använd den som ett litet träd.
Plantering: Planteras lika djupt som de stått i plantskolan, höst eller vår. Köp stora plantor om du vill ha bär snabbt ‒ körsbärskorneller ger inga bär de första 8-16 åren.
Förökning: Förökas lättast med avläggare. Det går också att ta sommarsticklingar, men det är inte helt lätt att lyckas med. Fröförökning på friland är enkel men tålamodsprövande ‒ det kan ta 3 år innan de gror, och 10-20 år innan de ger frukt.
I hushållet: Låt dig inte luras av att bären har blivit röda. De är mogna först när de lossnar så fort du petar på dem. Skörda dem i omgångar, till exempel genom att skaka ner dem. Du kan också eftermogna bären tillsammans med ett äpple i kylskåpet. Bären, som smakar lite som en blandning av plommon och äpple, kan ätas färska, men är godare i saft, sylt, gelé, marmelad och likör. De innehåller mycket pektin. Omogna bär kan läggas in i saltlag. Körsbärskornell innehåller måttliga mängder C-vitamin, antocyaniner, flavonoider och andra antioxidanter.
Körsbärskornellens ved är det tyngsta och hårdaste europeiska virket, med liknande egenskaper som pockenholts, men ljusare färg. Det sjunker i vatten, är elastiskt, mycket slitstarkt och går att polera till en mycket fin glans. Förr användes det till skaft, verktyg, klubbor, instrument, slitdelar, kammar, kugghjul, axlar och andra slitdelar. Idag är tillgången på kornellvirke i större dimensioner kraftigt begränsad, och det främsta användningsområdet är käppar och vandringsstavar. Virket krymper kraftigt, och måste torkas långsamt och försiktigt. Det ger också ett utmärkt träkol.
I folktraditionen: Ingen i Sverige. I antikens Grekland ansågs körbärskornell vara vida överlägset andra träslag för vapentillverkning. Den Makedonska arméns 4-6 meter långa spjut, med vars hjälp Alexander den store erövrade världen, kunde bara tillverkas av körsbärskornell, och under en period var spjuten och växten nästan synonyma. Odysseus båge och den trojanska hästen sades tillika vara gjorda av körsbärskornell. I Sydösteuropa fyllde den samma roll som idegran gjorde i Nordvästeuropa.
Härstamning: Körsbärskornell växer vilt i varma, torra och kalkrika backar, skogsbryn, glesa skogar och buskmarker. På fuktiga och näringsrika marker, där körsbärskornell egentligen trivs bättre, konkurreras de ut av andra växter. De växer ofta tillsammans med avenbok, mannaask, hagtorn, hassel, parkolvon, rosor, liguster, skogskornell, berberis, murgröna och salvia. Huvudsakligen hittas de i Sydeuropa, Anatolien och Kaukasus. Det finns självföryngrande populationer av körsbärskornell upp till Belgien och mellersta Tyskland, men det är oklart om de är ursprungliga där, eller härstammar från trädgårdsrymlingar. Det var tidigare en vanlig växt i Sydeuropa, vilket gav den namnet welsk kersebärträä, syftandes på att det var den välska (sydeuropeiska/romanska) motsvarigheten till körsbär.
Introduktion i Sverige: Okänd, men troligen tidig, då växten förekommer vildväxande upp till mellersta Tyskland, och har odlats i hela Tyskaland sedan medeltiden, om inte längre.

Sorter:
Det finns många sorter av körsbärskornell, men i svenska plantskolor är utbudet mycket begränsat. Oftast står bara grundformen att finna. De olika sorterna är huvudsakligen otestade i Sverige, så deras härdighet är tyvärr okänd. Berätta gärna om du har erfarenhet!

Körsbärskornell i blom

Blommor på körsbärskornell

Körsbärskornell med bär

Körsbärskornell med höstfärger

Körsbärskornell utan höstfärger

‘Fastigiata‘ har ett starkt uppåtsträvande och fackelformat växtsätt, som passar för små utrymmen eller till häck. Okänd härdighet, men ett exemplar har klarat några vintrar i skyddat läge i Uppsala.

‘Fastigiata’ odlad i skuggat läge

‘Fastigiata’ blad

‘Macrocarpa‘ har större bär än grundformen, men ska enligt uppgift inte vara särskilt goda.

‘Variegata‘ har vitbrokiga blad och ger en stor och pålitlig skörd i sydligare trakter.

Några sorter som sägs ha stora och goda bär är ‘Jolico‘, ‘Red Star‘, ‘Black Plum‘ och ‘Yellow‘.