Vårtbjörk ‒ till fest och sorg

Få saker är väl vackrare än en vitsippsfylld björkbacke om våren, där ljuset leker på de vita stammarna, silat genom den skira grönskan på de lättrörliga grenarna? Det är närmast arketypen av svensk vår, och en inte allt för ovanlig scen. Vårtbjörken är näst efter glasbjörken vårt vanligaste lövträd, och trivs just i de där backarna, tillsammans med vitsipporna. Den trivs också i trädgården, och är med sin snabba tillväxt och lätta skugga ett av de bästa stora träd man kan ha där. Vårtbjörk, Betula pendula, mellansvensk ekotyp (2)

Betula pendula, vårtbjörk

Synonymer: Hängbjörk (syftar huvudsakligen på särskilt hängande exemplar).
Bildsök
Beskrivning: Snabbväxande och resligt träd med små blad, luftig krona och hängande grenar. Känns framförallt igen på den vita barken, som klär grenar och stammar som är mellan ca 5 och 30 år gamla. Dessförinnan är barken brun, och därefter svart och skrovlig. Skiljs från glasbjörk (som den ofta korsar sig med) genom sina kala och vårtiga småkvistar, spetsiga blad och uppsprickande bark. Lättodlad, anspråkslös och billig.
Höjd: 20-30 meter som fullvuxet träd.
Bredd: Upp till 10 meter i öppna lägen, mindre om den står bland andra träd.
Tillväxt: Björk är ett av de snabbast växande träden, och kan under goda förhållanden växa en meter per år. När den blivit 10 till 20 meter (beroende på om den står fritt eller bland andra träd) börjar den lugna ner sig. Vissa kulturformer växer långsammare.
Livslängd: Björk har mjuk ved, som ofta blir utsatt för angrepp av både röta och insekter. Oskadade björkar håller sig friska i 100 år eller mer, men de flesta dukar under för stormar eller angrepp någon gång mellan sin hundra- och trehundraårsdag. I skogsbruket fälls de vanligen när de är 60-80 år gamla. Långsamväxande kulturformer kan bli äldre.
Vår: Björkar är som allra vackrast på våren, när bladen är små och ljusgröna, och klär trädet i en skir grönska. Strax efter bladutsprånget kommer blomningen, när de ca 5 cm långa hängena släpper sina pollen och gör livet svårt för allergiker.
Sommar: Bladen mörknar under sommaren, men de är fortsatt ljusare än många andra träd. Under sensommaren släpper vuxna björkar stora mängder frön, men eftersom de är så små ställer de sällan till med problem.
Höst: På hösten blir bladen kantarellgula. Det sker normalt sett inte tidigare än för andra träd, men björkrost, som är relativt vanlig i norra Sverige, får bladen att gulna redan på sensommaren.
Vinter: Den vita barken och gracila grenverket gör björkar nästan lika fina på vintern som på sommaren. På senvintern börjar årsskotten att skifta mot lila, och ger en första föraning om den antågande våren.
Växtsätt: Vårtbjörkar har ett ganska smalt och upprätt växtsätt med en genomgående stam, från vilken många grenar skjuter ut i ca 45 graders vinkel. Smågrenarna är mer eller mindre hängande, från att bara ha nickande spetsar till draperier av kvistar som nästan släpar i marken. Björkar med hängande grenar kallas ofta hängbjörk. Alla björkar ger ett lätt och luftigt intryck. När vårtbjörkar närmar sig sin slutliga höjd delas toppen vanligen i flera delar, medan de lägre grenarna forsätter ut åt sidorna. Med åren kan de bli ganska breda.
Rotsystem: På lättare marker bildar vårtbjörk ett relativt litet, men kraftigt och djupgående rotsystem, med en grov huvudrot och ett finmaskigt rotnät strax under markytan. På kompaktare mark bildar de fler grövre ytliga rötter, med några nerstickande sänkrötter här och där. I båda fallen är de någorlunda stormfasta. Vårtbjörkar är berömt törstiga träd, och eftersom de har sitt största vattenupptag inom några meter från stammen, kan det bli mycket torrt under dem. Det finns en liten risk (ca 5%) för rotinträngning i gamla ledningar inom 8 meters radie från björkar, men inga rapporterade fall utanför 10 meters radie.
Jord: Vårtbjörk trivs bäst på lätta, friska och näringsrika jordar, helst med rörligt grundvatten. De klarar även torra och magra lägen, men växer långsammare. På tung och blöt jord, som styv lera eller vattensjuk mark, ersätts den i naturen av glasbjörk, vilket rekommenderas även i odling.
Ljus: Full sol till lätt skugga.
Härdighet: Vissa sorter och vilda varianter är härdiga till zon 7, men inte alla.
Salttålig: Ja.
Placering: Björkar är vackra både i ensam majestät, i små grupper och som hela skogar. Plantera dem i gräsmattan, skogsbrynet eller som en dunge. Med sin snabba tillväxt och lätta skugga är de perfekta som vårdträd, skuggträd, vindskydd eller fond i den nya trädgården, eller till en liten allé. Plantera gärna björkar i grupp för att de vackra stammarna ska ge större effekt. De blir också slankare och vackrare när de står tätt.
Ersättningsväxt: Glasbjörk kan ersätta vårtbjörk på tung eller fuktig jord, samt i norra Sverige. Det finns också flera utländska björkar, varav många har mycket vacker bark, men mörkare och grövre bladverk. Asp är också ett snabbväxande träd med ljus bark. Poppel och pil växer ännu snabbare, men skiljer sig mer utseendemässigt.
Bra grannar: Vårtbjörk gör sig bäst när de får växa fritt eller i tillsammans med andra vårtbjörkar. Många mindre växter har svårt att klara rotkonkurrensen från stora björkar, men vintergröna, bergenia, rosenplister, iberis, sockblomma och andra tåliga marktäckare fungerar, liksom de flesta vårlökar och tidiga perenner, som sippor, vivor, luktviol och ormöga.
Dåliga grannar: Allt som inte klarar den hårda konkurrensen om vatten och näring de närmaste metrarna från björken.
Ekologi: Björk är en utpräglad pionjärart, som med sina många lätta frön gror överallt där det finns bar jord. De kolloniserar snabbt hyggen, brandfält och andra störda marker, där de ofta blir den första trädgenerationen. I den skalan kan de ge skydd åt känsligare arter och motverka försumpning. Unga björkar betas av vilt, och ett flertal insekter lever av deras blad.
Skötsel: Vårtbjörk kräver normalt sett ingen skötsel. De tål beskärning av riset väl, men röta får lätt fäste i större snittytor. Undvik beskärning under våren, då björkar savar kraftigt. Björkar brukar visserligen överleva en kraftig beskärning, men risken att de drabbas av röta och dör några år senare är stor, och deras vackra grenverk ersätts av en risruska. Då är det oftast bättre att ta bort den gamla björken och plantera en ny. Eftersom björkar växer snabbt och är billiga i inköp kan det vara rimligt att ersätta dem så snart de börjar bli för stora eller förlora den vita barken.
Plantering: Planteras på hösten eller på våren fram till bladsprickningen, lika djupt som den stått i plantskolan. Det går att flytta mindre björkar under vintervilan, om du är noga med att få med de flesta av rötterna.
Förökning: Vårtbjörk är svår att både ympa och ta sticklingar från, men mycket lätt att så, både i kruka och på friland. Tyvärr är det inte säkert att frösådda björkar ärver sortspecifika egenskaper, som flikiga blad eller extremt hängande grenar, men delvis ärvs de i alla fall, så ta frön från en björk som ser ut som du vill.
I hushållet: Björkved brinner med en vacker och gnistfri låga, samt luktar gott. Värmevärdet är bättre än gran och tall, men sämre än ädellöv. Som slöjdvirke är vårtbjörkens släkting glasbjörk bättre, eftersom den till skillnad från vårtbjörken är rakfibrig. Vårtbjörk har ofta mer eller mindre vågiga eller vresiga fibrer, men yngre och kvistfria stammar kan bli bra slevar, skaft och andra mindre hushållsföremål. Virket är ljust, homogent, segt, hårt, medeltungt (650 kg/kbm), lukt- och smakfritt, och det spricker sällan. Masurbjörk är en variant av vårtbjörk, som har ett extremt vresigt virke. Det är vackert flammigt och hårt, men är därför också svårbearbetat. Det passar bra till verktygsskaft och dekorationsdetaljer. Björkrot påminner om masur, men har en mindre uttalad fiberriktning.
Tunna björkrötter används till söm och rotslöjd. Från unga björkar går det att skörda näver, men vanligtvis tas den från glasbjörk. Riset kan användas till ruskor och kvastar.
I köket är saven mest värdefull. Den tappas under savstigningen, innan knopparna har börjat slå ut, och kan drickas som den är, jäsas till vin eller kokas ihop till sirap eller socker. De nyutslagna löven kan ätas råa, göras till pesto eller ge smak åt saft, te och andra drycker.
I folktraditionen: Björken, både vårtbjörk och glasbjörk, har gjort stort avtryck i folkliga traditioner, framförallt vid högtid och fest (med undantag för hängbjörken, som med sitt slokande växtsätt för tankarna till sorg, och sades ha skuggat Jesu kors). För de flesta är det självklart att ta in björkris till påsk, smycka med ungbjörkar till skolavslutningen och klä majstången med björklöv, och på sina håll reser man fortfarande kvistade björkar och binder girlanger och bågar av björkris till olika högtider. Björk och gran, Sveriges vanligaste lövträd och barrträd, är varandras spegelbilder i de här sammanhangen. De används på nästan precis samma sätt, men björken på sommaren och granen på vintern (samt till begravning). Förr majades (lövkläddes) det flitigt med björklöv till födelsedagar, bröllop och fest. Man band portaler, bågar, lusthus och kransar, och ibland stödde man golvet med björklöv, men ville man riktigt slå på stort pyntade man med en hel björk eller två. Dagens midsommarstång och den utdöende seden att presentera bröllopsparet med en björk är rester av gångna tiders mer allmänna förtjusning i kvistade björkar. Vid tillfällen då vi idag skulle hissa en flagga, reste man förr en björk ‒ ju större desto festligare! Till bröllop och midsommar bemödade man sig med att släpa hem den resligaste björk man kunde hitta (det gällde ju att bräcka kamraterna eller grannbyn), men till mindre högtider kunde man nöja sig med något mer lätthanterligt, och man satte gärna en på var sida av grinden. Sedan kvistades de upp till toppruskorna och dekorerades ibland med band, girlander, kransar eller annan grannlåt. Festligare än så blev det inte.
Härstamning: Vårtbjörk är inhemsk. Den växer vilt upp till fjällen, men ersätts succesivt av glasbjörk.
Introduktion i Sverige: Invandrade söderifrån, tillsammans med tallen, för omkring 12 000 år sedan.

Sorter:
Vårtbjörk uppvisar en stor naturlig variation. Det är troligt att hagmarksformer och skogsformer är skilda ekotyper, med mer genetisk variation inom den förra, eftersom den senare är utsatt för hård selektion på ljuskonkurrens. Hängbjörk och tårbjörk är exempel på variationer av hagmarksformen, som förekommer naturligt på flera olika platser, och som vi har valt att föröka som prydnadsträd. Andra variationer, som dvärgväxt eller vresighet är vanliga i naturen, men ovanligare i odling. ”Vanliga” björkar grävdes förr upp i skogen eller odlades upp från godtyckliga frön, men numera är handelsträdgårdarnas björkar av bestämda sorter eller från bestämda frökällor, vilket ger mer förutsägbara egenskaper.

f.k. Finland är björkar från en frökälla som är utvald för att ha en rak och genomgående stam, smal krona och bra utveckling i kallare klimat. De är härdiga till zon 7. I zon 1-4 passar den snarlika f.k. Julita bättre.

f.k. Julita är björkar som kommer ur frön från en vild björk på Julita gård i Södermanland, eller på senare tid från utvalda ättlingar till den björken (de senare kallas egentligen f.k. Malin, men säljs som f.k. Julita). De är utvalda för att vara höga, smalkroniga, enhetliga och odlingssäkra upp till zon 4. De har lätt hängande grenar.

Fransbjörk, Betula pendula f. crispa (ofta såld som ‘Crispa‘), är en typ av björk med djupt flika blad. De kan komma från olika frökällor, och varierar därför lite till utseendet och härdigheten.

Ornäsbjörk, ‘Dalecarlica‘, är en sort av fransbjörk som härstammar från Lilla Ornäs i Dalarna, där den hittades 1767. Den har djupt flikade blad, vacker bark och en bred och lågt ansatt krona med grova sidogrenar och hängande kvistar. Den når en höjd på 20-25 och en bredd på 8-12 meter. Ornäsbjörken växer lite långsammare (50-70 cm/år) än vanlig björk, är vindtålig och producerar inget pollen. Den är härdig till zon 7.

Hängbjörk, f. tristis (ofta såld som ‘Tristis‘), är en typ av björk som har ovanligt hängande grenar. De når vanligen en höjd på 15-20 meter.

Tårbjörk, ‘Youngii‘, är en extremt hängande sort, som förlorar toppskottet tidigt och därför får en bred och mycket lågt ansatt krona med tydliga grenvåningar. Om den inte binds upp eller beskärs bildar den en kupol, med grenar som hänger ända ner till marken. Den blir 4-7 meter hög och är härdig till zon 6.

Annonser

  1. Ping: Björklövssaft | Biofilia

  2. Ping: Hybridspirea och norskspirea ‒ vackra, men sen då? | Biofilia

  3. Ping: Plymspirea – robust och elegant | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: