Ormöga påminner om förgätmigej med sina söta blå blommor på försommaren, men är lägre, tätare och håller sig fin hela säsongen. Den är en utmärkt marktäckare, som sprider sig fort ‒ för fort enligt vissa.

Ormöga, Omphalodes verna

Synonymer: Inga.

Bildsök

Höjd: 20 cm.

Bredd: Sprider sig med utlöpare.

Tillväxt: Mycket snabb när den etablerat sig. Utlöparna kan bli meterlånga på en sommar.

Livslängd: Lång.

Vår: De lansettformade bladen kommer upp i april, och en knapp månad senare blommar den rikligt med ljusblå, förgätmigejliknande blommor strax över bladverket. Det finns även en vitblommande sort.

Sommar: Bladen fortsätter att växa, och blir upp till två decimeter långa. De bildar en tät och jämn, men ganska ointressant matta. Solexponerade blad blir ibland lite rödpigmenterade.

Höst: Bladen gulnar något, men får sällan höstfärger.

Vinter: Plantan vissnar helt ner på vintern.

Växtsätt: Ormöga har lansettformade blad på korta stjälkar i rosetter. Den sprider sig med rotslående utlöpare.

Rotsystem: Till att börja med grunt, men med tiden skjuter ormöga även djupare rötter som är svåra att få bort.

Jord: Ormöga växer bra på alla jordar som inte är torra, men bäst på något fuktiga, mullrika jordar.

Ljus: Klarar djup skugga, men trivs bäst i halvskugga. Den växer också bra i sol, om den inte står för torrt.

Härdighet: Ormöga tillhör tyvärr inte de mest härdiga perennerna, men går att odla i stora delar av landet på väldränerade jordar.

Salttålig: Något.

Placering: Använd ormöga som marktäckareunder buskar och träd, mellan kraftiga perenner eller på större ytor i skuggiga lägen. Ormöga fungerar även som kantväxt om man håller koll på utlöparna.

Ersättningsväxt: Förgätmigej har snarlika blommor, men blir något högre, täcker inte marken lika bra och håller inte hela sommaren. Kaukasisk förgätmigej är snarlik, och håller längre. Myskmadra växer snabbt, blir lika hög som ormöga och är en utmärkt marktäckare, men har ett ljusare och skirare bladverk och vita blommor. Den är en bra ersättning till vitblommigt ormöga. Det finns också flera låga funkior, som kan ersätta ormöga om de planteras tätt, då de sprider sig långsamt eller inte alls. Dvärgfunkians bladverk är t.ex. mycket likt ormögats.

Bra grannar: Funkia, lungört, starr, prydnadsgräs, bambu, daglilja, strandiris, löjtnantshjärta, luktpion, myskmadra, rysk kornell och andra korneller.

Dåliga grannar: Det grova bladverket och den snabba spridningen gör att ormöga passar dåligt ihop med små, skira och svagväxande perenner.

Ekologi: Ratas av både sniglar och rådjur.

Skötsel: Kräver normalt sett ingen skötsel. Kan delas för snabbare spridning och ökad vitalitet.

Plantering: Planteras lika djupt som de står i krukan, helst vår eller sensommar, men det går bra att plantera under hela växtsäsongen om man ser till att den inte torkar de första veckorna. Lagom planteringsavstånd är 35 cm (8 per kvm).

Förökning: Ormöga bildar själv småplantor på utlöparna, som går att klippa loss och flytta så snart de har fått rötter. Det går också bra att dela större plantor.

I hushållet: Ormöga har ingen känd användning.

I folktraditionen:

Härstamning: Alperna och sydöstra Europa.

Introduktion i Sverige: Ormöga har odlats här åtminstone sedan 1800-talet.

Sorter:

Vanligt ormöga utan sortnamn är vanligast i handeln, och den står sig väl i jämförelse med sorterna.

‘Alba‘ har vita blommor, men är i övrigt lik arten. Vita blomformer är ganska vanliga hos ormöga, och påverkar inte växten i övrigt, men de som finns i handeln tycks ofta ha en svagare tillväxt och sämre härdighet än grundformen. Pigmentbristen visar sig också i att bladen är fräscht ljusgröna och saknar röd pigmentering.

‘Elfenauge‘ har ljusare blommor än grundformen.
‘Grandiflora‘ har större blommor än grundformen.