Ända sedan vikingatiden tycks vi haft ett kluvet förhållande till knölklockan. Då odlades den troligen som köksväxt, men föll snart i glömska eller kom att betraktas som ett ogräs. De bevarade namnen tyder på att den senare har setts som både ogräs och grönsak, och det är svårt att säga om den spreds snabbare som det ena eller det andra. Numera har den på Allt om Trädgårds forum utsetts till det värsta ogräset, men samtidigt säljs och byts den som en prydnadsväxt. Det är inte längre många som odlar den som köksväxt, men om du redan har den i trädgården kan du passa på och äta upp den!

Knölklocka, Campanula rapunculoides

Synonymer: Rofklocka, rättikeklocka

Bildsök
Beskrivning: Ett av våra vackraste och besvärligaste ogräs. Blommar rikligt med blålila klockor, trivs nästan överallt och är mycket svår att bli av med.
Höjd: 30-90 cm beroende på växtplats.
Bredd: 20-70 cm, sprider sig långsamt med underjordiska utlöpare.
Tillväxt: Medelsnabb till snabb.
Livslängd: Lång.
Vår: Bildar en ganska oansenlig rosett av små ljusgröna hjärtformade blad.
Sommar: I juni till september blommar den med avlånga blålila klockor som hänger jämnt fördelade längs den övre halvan av blomstänglarna. De är vackra, men saknar doft.
Höst: Plantan vissnar utan höstfärger.
Vinter: Stängeln står sällan kvar under vintern.
Växtsätt: Bladrosetter med blomstänglar. Där den trivs bildar den tuvor eller hela bestånd.
Jord: Trivs i de flesta jordar, även torra.
Ljus: Sol till halvskugga.
Placering: De flesta trädgårdsägare betraktar knölklocka som ett ogräs, eftersom den kan sprida sig fort med både utlöpare och frön och vara mycket svår att rensa bort.
Härdighet: Härdig i större delen av landet på väldränerad mark.
Rotsystem: Från några centimeter upp till flera decimeter ner i marken bildar den fingertjocka knölar som ser ut som små rättikor. Från dessa skjuter den utlöpare som bildar både nya plantor och nya knölar. Det sitter så gott som alltid en knöl under varje planta, men det finns även många knölar som inte är i direkt anslutning till ovanjordiska delar. Inta bara knölarna, utan även rotdelar kan ge upphov till nya plantor, vilket ofta sker vid rensning. Röttrådarna och utlöparna är sköra och går vanligen av när man försöker dra upp dem.
Salttålig: Bladen tål en del salt. Rötterna okänt.
Ersättningsväxt: Andra blåklockor.
Bra grannar: Vresros, gulmåra, gullris.
Dåliga grannar: Alla perenner förutom de mest konkurrenskraftiga.
Ekologi: Pollineras av humlor, vildbin och blomflugor.
Skötsel: Kräver ingen skötsel. Bekämpas genom att jorden rensas mycket noga från knölar och rötter. Använd grep och försök att få bort alla knölar. Rensa också bort så mycket som möjligt av rottrådar och utlöpare i den översta decimetern jord. Problem kan förebyggas genom att all jord hålls täckt av väletablerade plantor eller täckmaterial. Var uppmärksam på att knölklocka ibland säljs som andra blåklockor.
Härstamning: Sydöstra Europa och mindre Asien. Naturaliserad i större delen av landet.
I hushållet: Liksom de flesta blåklockor är blommorna goda att ära råa. Smaken är söt och lite nötaktig och passar bra i sallad. Rotknölarna är goda tillagade. Koka 10-15 minuter i lättsaltat vatten och servera på samma sätt som svartrot.
I folktraditionen: Sedan vikingatiden, men möjligen inte kontinuerligt, har den odlats som köksväxt. Under 1700-talet fick den en viss spridning som köksväxt, men var troligen mest känd som ett ogräs. I de norra delarna av landet har den sedan åtminstone 1800-talet odlats som prydnadsväxt.
Introduktion i Sverige: Den har påträffats i de vikingatida lagren i Hedeby, där den troligen har odlats som rotfrukt. Senare tycks den dock ha glömts bort, åtminstone som köksväxt, och sin största spridning har den fått som ogräsfrö i utsäde från 1700-talet och framåt. Samtidigt har den spridits, och ev. införts, som köksväxt under samma period.
Sorter: Inga i Sverige förekommande.

Knölklocka, Campanula rampunculoides