Det har hänt fler än en gång att jag stannat upp och tittat efter smultron, bara för att upptäcka att doften inte kom från bär, utan från en smultronschersmin.

Med tanke på schersminens fantastiska doft var jag lite förvånad över att inte kunna hitta ett enda recept på schersminsaft. Särskilt smultronschersminen verkar ju som gjord för det. Min första tanke var förstås att den kanske är giftig, så jag satte mig vid datorn. Den svenska Wikipediaartikeln uppger mycket riktigt att blad och blommor innehåller giftiga ämnen, men jag hittade också flera omnämnanden av schersminvin och ett recept på schersmin- och rossirap, vilket tyder på att Wikipedias referens möjligen är föråldrad eller irrelevant. Det är trots allt ganska vanligt med giftiga ämnen i livsmedel ‒ ta kanel, saffran och bittermandel som exempel. Allt hänger på dosen.

Giftinformationscentralen kan berätta att det inte finns några kända fall av förgiftningar och att schersmin sannolikt är ogiftig. Flera utländska källor konstaterar samma sak. Det betyder inte att den nödvändigtvis är ofarlig i större doser, men jag blev i alla fall tillräckligt lugnad för att pröva lite schersminsaft.

Till mitt första försök använde jag blommor av doftschersmin, som vanligen är den starkast doftande sorten, men på kvällen då jag plockade dem gav de bara ifrån sig en svag doft. Saften blev smaklös och hamnade i vasken.

Till den andra försöket var jag ute en solig dag och plockade blommor från kameliaschersmin. De doftar vanligen lite mindre än doftschersminen, men den hade redan blommat ut. Den här saften blev betydligt bättre än den föregående, men jag kan inte svara på om det beror på vilken buske som användes, när blommorna plockades eller på att saften bereddes på ett lite annorlunda sätt.

Den färdiga saften har en svag doft av schersmin, mogna päron och nätmelon. Den är lätt och blommig, men ändå fyllig med en lång eftersmak. Jag blev besviken på att den härliga schersmindoften nästan försvann, och misstänker att det är huvudanledningen till att det inte finns, eller rättare sagt fanns, några recept på schersminsaft. Andra, som smakade saften med ett öppet sinne, beskrev den däremot som delikat.

Jag tyckte inte att smaken uppvägde hälsorisken och besväret med att tillverka den, men pröva gärna själv ‒ på egen risk.

Schersminsaft

1 liter blomblad från schersmin
3 dl vatten
1 dl socker
1 tsk citronjuice

Koka upp vatten tillsammans med blomblad och låt sedan stå kallt i 3-4 dygn. Sila av och koka upp med sockret. Smaka av med citron. Förvaras i kylskåp.

Det här receptet och många till kan du läsa i min bok Safthushållning.