Rosor har rykte om sig att vara trädgårdens primadonnor, men det gäller knappast vresrosor – de är trädgårdens utkastare. Tuffa, tåliga och taggiga, och med en sällan skådad spridningsförmåga tar de snart över rabatten eller stranden, och knuffar ut både ömtåliga växter och ömhudade människor. I alla fall om de får växa i sol och lätt jord. Vresrosor trivs på sandig, grusig och stenig mark, i torka och saltstänk, där få andra växter överlever. På västkustens sandstränder trivs de så bra att naturvårdsverket avråder från att alls plantera vresrosor, och bor du i områden med sandmark som ännu inte har koloniserats av vresrosor gör du både människor och natur en tjänst om du hörsammar det rådet. Det finns många vresroshybrider, som inte sprider sig lika ohämmat, att välja på. Annars är vresrosor fantastiska buskar för svåra och utsatta lägen i hela landet. Är det torrt, magert, vindpinat, saltstänkt, kallt, hett, sterilt, utsatt för skadegörelse eller spring? Vresros är lösningen, och det blir inte sämre av att de är både vackra, väldoftande och goda.

Vresros, Rosa rugosa

Synonymer: Vrestörne

Bildsök

Beskrivning: Vresros är en kraftig och grov ros, med ett tätt och runt växtsätt. Bladen är blanka, mörkgröna och karaktäristiskt rynkiga. Grenarna är täckta av raka och vassa taggar i olika storlekar. Blommorna är enkla och mycket väldoftande. De har samma form som nyponrosens blommor, men är dubbelt så stora och har en intensivare färg (förutom den vitblommande varianten). Vresrosor är mycket tåliga och robusta buskar, och några av de mest härdiga och lättodlade rosorna. Tyvärr skjuter de rikligt med rotskott, och kan fullkomligt ta över både rabatter och sandstränder om de tillåts sprida sig.

Höjd: 0,5-2 meter, beroende på växtplats. Vanligen 1,5-2 meter i odling.

Bredd: En enskild buske blir 1-2,5 meter bred, men de sprider sig med rotskott och kan med tiden täcka mycket stora ytor.

Tillväxt: Vresros växer ca 30-40 cm på höjden per år, tills de närmar sig sluthöjden. Breddtillväxten går lite långsammare.

Livslängd: Enskilda buskar är goda för minst 50 år, men med hjälp av rotslott kan ett buskage eller bestånd leva hur länge som helst.

Vår: Bladutsprånget sker i mitten eller slutet av våren, med små ljusgröna bladtofsar i den yttre delen av fjolårsgrenarna.

Sommar: På försommaren har bladen blivit blanka och mörkgröna, och täcker hela busken. Den huvudsakliga blomningen varar från början av juni till en bit in i juli, med ett andra flor senare på sommaren. Blommorna är starkt doftande, rosa eller vita, 6-10 cm stora, enkla och öppna.

Höst: Vresros blommar sparsamt ända fram till vintern, men på hösten samsas de eftersläntrande blommorna med upp till 4 cm stora, plattrunda och köttiga nypon i orange eller orangerött. Färgkombinationen skarpt rosa och orange är tyvärr för gräll för mångas smak. Bladen blir gula på hösten.

Vinter: Grenverket är grått, grovt och inte speciellt dekorativt. Nyponen kan sitta kvar ett tag, men fåglarna tar dem snart.

Växtsätt: Upprätt och buskigt. Vresros bildar en förhållandevis jämn, tät och rund buske, eller ett tätt och utrett bestånd, om den tillåts att sprida sig med rotskott.

Rotsystem: Grovt och kraftigt. Vresros skjuter många rotskott.

Jord: Vresros trivs bäst på magra och lätta jordar med neutral till sur reaktion. De växer utmärkt i sand och grus, men har svårare i lera. Vanlig trädgårdsjord, som inte är allt för tung eller fet, går också bra. De tål torka väl.

Ljus: Full sol.

Härdighet: Vresrosor är härdiga i hela landet.

Salttålig: Ja.

Placering: Eftersom vresrosor skjuter mycket rotskott måste de ramas in och begränsas av djupa rabattkanter, asfalt eller gräsmattor, där skotten klipps bort. De tar annars snabbt över intilliggande planteringar och kan förstöra både grusgångar, sten- och plattytor. Det sagt är vresrosor mycket användbara, och kan odlas i tuffa miljöer där få andra växter skulle trivas. Hetta, torka och saltstänk är inga problem, och steniga, sandiga och magra jordar är rent av en fördel. Sydvända slänter, klippor, gammal industrimark och refuger är exempel på miljöer där vresrosor brukar trivas. Tidigare användes de ofta för att binda lös jord och sand, men numera försöker man istället bekämpa dem, eftersom de visade sig växa alldeles för bra och konkurrera ut allt annat. Vresrosor är också ett bra val till ytor som ofta blir nedtrampade och förstörda. Taggarna håller folk på avstånd, och om de ändå blir förstörda, så kommer de snabbt upp igen från rotskott. Det täta och jämna växtsättet gör vresrosor utmärkta till friväxande häckar och fasadplanteringar. Plantera dem gärna där man kan känna doften, men inte så nära att de taggiga grenarna är i vägen. De lägre sorterna är i rätt miljö bra marktäckare.

Ersättningsväxt: Andra rosor, t.ex. hybrider ur rugosa-gruppen eller pimpinellrosor.

Bra grannar: Eftersom vresrosor sprider sig med rotskott odlas de bäst ensamma, men blodnäva och docknäva är fina komplement, som trivs i liknande lägen. Strandrågens silvriga blad matchar vresrosens rosa blommor, och de trivs i samma lägen. Bergtall och en är andra bra kombinationer.

Dåliga grannar: Alla växter som inte kan konkurrera med rotskotten, d.v.s. de flesta som är lägre än 1,5 meter.

Ekologi: Vresrosor har blivit invasiva på sandstränder i södra Sverige, och naturvårdsverket rekommenderar att de inte planteras i trädgårdar, särskilt inte i sandiga områden. I norra Sverige och i områden med tyngre jordarter är spridningsrisken inte lika stor, men tänk dig för om du bor nära en sandstrand. Vresrosor sprider sig inte bara med rotskott, utan också frön. Om det redan finns vilda bestånd av vresros i närheten har det förstås mindre betydelse om de också finns i din trädgård. Blommorna pollineras av humlor, bin och andra insekter. Nyponen är mycket uppskattade av fåglar, som äter både fruktköttet och frön. Även rådjur tycker om nyponen, men de (liksom hararna) lämnar resten av busken i fred.

Skötsel: Vresros kräver ingen skötsel, vilket är tur, eftersom de taggiga grenarna är besvärliga att hantera. Klipp ner hela busken på vårvintern om den blivit för stor eller ful.

Plantering: Plantera vresrosor på hösten eller våren, lika djupt som de stått i plantskolan.

Förökning: Det är lätt att föröka vresrosor genom att gräva upp och flytta rotskott. Se bara till att du får med lite rötter.

I hushållet: Vresrosens nypon är goda, lättplockade, stora och köttiga, vilket gör dem till mångas favoritnypon. De är utmärkta till nyponsoppa, men kan också göras till sylt, saft, nyponmjöl och annat. Plocka dem helst tidigt på säsongen, eftersom de ofta får larver senare. Blommorna är goda i marmelad, saft och kryddsmör.

I folktraditionen: Vresrosor är ett relativt nytt inslag i svenska trädgårdar och ännu nyare i den svenska naturen, och har inte blivit föremål för några traditioner ännu. Blommorna och nyponen används på liknande vis som de från andra vilda rosor.

Härstamning: Vresrosor härstammar från kusttrakter i Korea, östra Ryssland och nordöstra Kina, där den växer på stabiliserade sanddyner tillsammans med gräs och andra låga buskar. I Kina och Japan har den odlats som trädgårdsväxt sedan åtminstone 900-talet.

Introduktion i Sverige: Carl Peter Thunberg såg vresrosor på sin Japanska resa, någon gång mellan 1775 och 1776. 1796 lanserades den på den Engelska marknaden, men blev ingen succé. Jag har inte hittat någon uppgift på när den först kom till Sverige, men populär började den bli först i slutet av 1800-talet.

Sorter: Grundformen av vresros blommar med enkla och skarpt rosa blommor. Undantagsvis kan de vara fyllda.

Var. alba (‘Alba’) är lik grundformen, men har vita blommor.

Det finns många vresroshybrider i Rugosa-gruppen, som har liknande egenskaper som vresros.