Rosenhagtorn ‒ för den mogna trädgården

Rosenhagtorns vetenskapliga namn, Crataegus x media, avslöjar att de är korsningar mellan två arter, närmare bestämt trubbhagtorn och rundhagtorn. De flesta sådana korsningar ser föga förvånande ut som en blandning mellan de två föräldrarna – mellanstora träd med enkla vita blommor – men några sticker ut genom att vara rosa eller röda, och det är de sorterna vi odlar under namnet rosenhagtorn.

Rosenhagtorn, Crataegus x media sp.

Synonymer: –
Bildsök
Beskrivning: Dekorativt prydnadsträd, som blommar på försommaren med buketter av små fyllda blommor i rosa eller cerise. Träden är lagom stora för en villaträdgård, och får snabbt formen av ett riktigt träd. De ger ett ålderdomligt intryck, med blommor som gammeldags rosor i miniatyr och en kraftig och fårad stam efter bara några år. Tyvärr är rosenhagtorn känsliga för hagtornsrost, som kan förstöra träden.
Höjd: 5-7 meter.
Bredd: 4-5 meter.
Tillväxt: Medel.
Livslängd: Mycket långlivad, om den klarar sig från sjukdomar.
Vår: Slår ut medeltidigt med blanka, mörkgröna blad.
Sommar: Blommar i början av juni med täta buketter av uppåtriktade blommor. Blomfärg och utseende varierar mellan olika sorter mellan vitt och kraftigt cerise. Blommorna blir bruna efter blomningen och ersätts sedan av små mörka bär.
Höst: Rosenhagtorn får inga höstfärger.
Vinter: Trädet har en mycket fin vintersiluett.
Växtsätt: Typiskt trädformat, med rak stam och rund krona av utåtväxande, bågböjda grenar. Det har en viss tendens att bild grenvåningar. Flerstammiga exemplar förekommer också. Juvenila grenar har kraftiga och mycket vassa tornar. När trädet når en höjd på 3-5 meter går det in i en adult fas, då tillväxten avtar och grenarna bildar fruktved/blomknoppar istället för tornar.
Rotsystem: Djupt och brett med mycket hårda rötter. När det är etablerat är det vindtåligt. Skjuter sällan rotskott.
Jord: Trivs bäst i kalk- och näringsrik jord. Torktåligt.
Ljus: Sol till halvskugga, men bäst i full sol.
Placering: Rosenhagtorn andas ålderdom, värdighet och stabilitet, samtidigt som blomningen är gammaldags romantisk. Det passar särskilt bra i äldre trädgårdar, eller i nya trädgårdar som behöver förankring. Vackrast blir det när det får stå fritt, t.ex. på en gräsmatta eller parvis vid infarten eller entrén. Placera det gärna så att man kan se de fina blommorna på nära håll. Värmetåligt.
Härdighet: Upp till zon 4.
Salttålig: Nej.
Ersättningsväxt: Andra hagtorn, t.ex. häckhagtorn eller trubbhagtorn, sorter av prydnadsapel, Prunus eller Sorbus, t.ex. rönn.
Bra grannar:
Dåliga grannar: Hagtorn angrips lätt av hagtornsrost, som värdväxlar med enar, varför hagtorn inte bör planteras inom 200 meter från enar i områden där hagtornsrost förekommer.
Ekologi: Pollineras av knott.
Skötsel: Försiktig uppbyggnadsbeskärning de första åren, sedan endast försiktig beskärning. Ta bort döda eller angripna grenar. Hård beskärning av mogna träd stimulerar bildandet av kraftiga juvenila skott, som har tornar istället för blommor och växer rakt upp genom kronan. Det kan vara ett sätt att öka höjden på ett rosenhagtorn, men leder ofta till en obalanserad krona som i längden kan få stabilitetsproblem. Det är sällan bra idé att försöka minska höjden på ett uppvuxet hagtorn genom att kapa grenar. Däremot går rosenhagtorn bra att formklippa.
Plantering: Lika djupt som plantorna står i krukan.
Förökning: Med sommarsticklingar.
I hushållet: Rosenhagtornens bär är inte speciellt goda, men de är ätliga och innehåller mycket pektin. Kärnorna innehåller amygdalin, och bör undvikas i större mängder. Även de nyutslagna bladen är ätliga, men inte lika goda som på andra hagtornsarter. Virket är hårt, segt, tätt och slöar verktygen. För att undvika sprickor måste klabbarna klyvas innan torkning, vilket är ett tufft jobb. Virket beter sig som päronträ, men är gult med gråbrun ådring och kärnved. Det lämpar sig väl för svarvning.
I folktraditionen: Rosenhagtorn är en kulturväxt, som inte har förknippats med några folktraditioner än, men de som som finns kring vår inhemska hagtorn gör ingen skillnad på de arter. I Folklivet i Skytts härad skriver Nils Lovén att där funnits hagtornslundar, eller ”tornar”, där man brukade offra vid midsommar. Särskilt hagtornar som växte på ättebackar vördades. I vissa trakter kunder folktron berätta att troll och häxor bodde i eller vid hagtornsträd, och att man inte fällde dem ostraffat. Man fick heller inte ta in hagtornsblom, eftersom man då tog in döden i huset. Samma tro finns i andra länder, och kommer kanske från att blomdoften innehåller trimetylamin, som också ger doft åt rutten fisk, infektioner och dålig andedräkt.
Härstamning: Kulturhybrid av i Sverige vildväxande arter.
Introduktion i Sverige: Rosenhagtorn introducerades i England 1866.

Sorter:

Crimson Cloud‘ har enkla cerisa blommor med vit mitt.

Paul’s Scarlet‘ är den vanligaste sorten. Den har fyllda gammelrosa till cerisa blommor.

Annonser

  1. Ping: Häckhagtorn & kanadahagtorn ‒ odlad taggtråd | Biofilia

  2. Ping: En | Biofilia

  3. Ping: En ‒ svårstartad men trygg | Biofilia

  4. Ping: Trubbhagtorn ‒ inte så trubbig | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: