Trubbhagtorn är en av våra inhemska hagtorn. Med sina vita blommor och röda bär smyckar den skogsbryn, hagar och dikeskanter, men den pryder också sin plats i trädgården, där inte blir för stor, men ändå ser ut som ett riktigt träd. Förr användes den till häckar, men idag odlas trubbhagtorn främst som prydnadsträd.

Crataegus monogyna, trubbhagtorn

Synonymer: Hagträd, törne, kydon, kötton, horsabär, horsakott, vipontorn, stenbär och liknande. Man har inte skilt på olika arter av hagtorn i Sverige.
Bildsök
Beskrivning: Litet och välformat träd med vacker blomning och fina röda bär. Trädet är mycket uppskattat av fåglar, både för bärens skull och för det skydd som de taggiga grenarna ger. Det är lättodlat, tåligt och fungerar bra i stadsmiljö. Trubbhagtorn kan bli mycket fina och ogenomträngliga häckar.
Höjd: Upp till 6 meter.
Bredd: Trubbhagtorn kan bli upp till 9 meter hög, men blir sällan mer än 5 meter.
Tillväxt: Ca 20-40 cm per år.
Livslängd: Upp till 400 år, men vanligen mindre.
Vår: Slår ut medeltidigt med ljusgröna blad.
Sommar: Blommar i slutet av maj med klasar av vita blommor, som är vackra men illaluktande.
Höst: De röda frukterna, som ser ut som 1,5 cm långa äpplen, sitter i klasar och mognar i september till oktober, ungefär samtidigt som bladen börjar bli gulbruna.
Vinter: Trubbhagtorn har en vacker vintersiluett.
Växtsätt: Styvt upprätt och utbrett. Som träd eller friväxande buske får det en rund och jämn krona. Grenarna har vassa tornar.
Rotsystem: Trubbhagtorn har hårda och med tiden grova rötter, som går medeldjupt. Det verkar inte ställa till med problem med vare sig rotinträngning i rör eller ytliga rötter i hårdgjorda ytor.
Jord: Trubbhagtorn växer bra på de flesta jordar som inte är för torra eller näringsfattiga, men trivs bäst i lera och andra rika, fukthållande jordar.
Ljus: Sol till lätt skugga.
Placering: Som fristående träd, i skogsbryn eller som häck. Trubbhagtornshäckar kan bli mycket vackra i soliga lägen och med rätt skötsel. De små och flikiga bladen gör den särskilt lämpad till smala och låga häckar, men i halvskugga och till större häckar är häckhagtorn ett bättre val. På grund av tornarna bör den inte planteras på skolgårdar, lekplatser och liknande. Trubbhagtorn tål både vind, värme och torka, och fungerar bra i svåra lägen.
Härdighet: Upp till zon 4.
Salttålig: Nej.
Ersättningsväxt: Träd: Andra hagtorn, t.ex. häckhagtorn eller rosenhagtorn, eller rönn. Till häckar: Häckhagtorn, eldtorn, berberis eller rosor (t.ex. pimpinellros , vresros eller rugosaros).
Bra grannar:
Dåliga grannar: Enar, som är växelvärd till hagtornsrost.
Ekologi: Trubbhagtorn är mycket uppskattade av fåglar.
Skötsel: Kräver normalt sett ingen skötsel. Ris från ev. beskärning är svårhanterligt på grund av tornarna, och det är bäst att elda upp det eller köra det till tippen.
Plantering: Lika djupt som plantorna står i krukan.
Förökning: Med somarsticklingar eller frösådd utomhus på hösten.
I hushållet: Bären är ätliga, men inte speciellt goda. Kärnan innehåller amygdalin och bör inte ätas. Till nöds går det att göra mos eller gelé på bären tillsammans med något syrligare bär. Bären är också en populär medicin mot div. hjärtåkommor. Effekten är kärlvidgande och används bl.a. mot kronisk hjästmuskelsvaghet och för att reglera hjärtrytmen. De används också för att motverka plack på kärlväggarna och som nervlugnande. Inom örtmedicin rekommenderas tinktur på bären, blommorna eller bladen som förebyggande vid förhöjd risk för hjärtproblem. I all medicinsk användning har hagtorn en mild verkan, som når sin fulla effekt först efter 6-8 veckors daglig användning. Hagtorn har få biverkningar, men kan öka effekten av digoxin och eventuellt minska effekten av fenylefrin (som används som avsvällande i näs- och ögondroppar). Hagtorn är godkänt som läkemedel i vissa länder, men effekten är fortfarande dåligt undersökt. Tidigare har hagtorn också använts mot magont, aptitlöshet och sömnproblem.
Virket är hårt, segt, tätt och slöar verktygen. För att undvika sprickor måste klabbarna klyvas innan torkning, vilket kan vara ett tufft jobb. Virket beter sig som päronträ, men är gult med gråbrun ådring och kärnved. Det lämpar sig väl för svarvning och verktygsskaft.
I folktraditionen: I Folklivet i Skytts härad skriver Nils Lovén att där funnits hagtornslundar, eller ”tornar”, där man brukade offra vid midsommar. Särskilt hagtornar som växte på ättebackar vördades. I vissa trakter kunder folktron berätta att troll och häxor bodde i eller vid hagtornsträd, och att man inte fällde dem ostraffat. Man fick heller inte ta in hagtornsblom, eftersom man då tog in döden i huset. Samma tro återfinns också i andra länder, och kan kanske komma från att blomdoften innehåller trimetylamin, som också ger doft åt rutten fisk, infektioner och dålig andedräkt.
Härstamning: Trubbhagtorn är vildväxande upp till Uppland.
Introduktion i Sverige: Inhemsk.
Sorter:

Den rena arten av trubbhagtorn, Crataegus monogyna, användes förr till både prydnadsträd och häckar.

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna, vildväxande

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Häck av trubbhagtorn, Crataegus monogyna

Bär på trubbhagtorn, Crataegus monogyna

‘Stricta‘ har smala grenvinklar och är som ungträd mycket smalkronig. Med tiden blir det bredare, om det inte hålls efter med regelbunden beskärning. I övrigt är det likt arten. Härdigt till zon 3. 

‘Variegata‘ är en brokbladig form som i övrigt är lik arten.