Om man vill liva upp trädgårdens vinterutseende finns det bara en sak att göra: sätta en kornell. Julros och andra vinterblommare i all ära, men till jul blommar de sällan i det här landet. Kornellernas grenar står däremot pålitligt färgsprakande vintern igenom, och brukar inte ens döljas av blötsnö. På sommaren kan de vara mer anonyma, om man inte väljer en sort med brokiga blad i vitt eller gult, och redan på hösten startar förshowen med kraftiga höstfärger. Alla ryska korneller lättodlade och tåliga.

Rysk kornell, Cornus alba

Bildsök
Synonymer: Rysk kornell, kornallkornell, blodkornell, videkornell
Beskrivning: Rysk kornell är en lättodlad, tålig och anpassningsbar buske med runt växtsätt, kraftiga höstfärger och färgade grenar. Det finns många sorter med olika färger på både grenar och blad och i olika storlekar, men alla har ett rundat och ganska tätt växtsätt. De är lättodlade och anpassningsbara.
Höjd: 1,5-4 m beroende på sort.
Bredd: 2-4 m beroende på sort.
Tillväxt: Snabb.
Livslängd: Upp till 70 år för enskilda stammar. Plantan kan leva längre genom stubbskott och rotslående grenar.
Vår: Tidigt bladutsprång som till en början är rödaktigt men snart blir grönt.
Sommar: Gröna eller brokiga blad beroende på sort. De små stjärnformiga blommorna sitter i flockar i toppen av grenarna. Bären, som kommer på sensommaren, är små och ljusblå.
Höst: Alla ryska korneller får fina höstfärger, oftast i rött eller rödlila. Vanligen är en del av bladen röda samtidigt som andra är ljusgula eller ljusgröna, vilket gör busken till ett riktigt fyrverkeri.
Vinter: De unga grenarna har i varierande grad röd bark, vilket är effektfullt i den annars färgfattiga vintern.
Växtsätt: Rund buske med slaka grenar, som ofta hänger ner mot marken, men böjer topparna uppåt. Vissa sorter slår rot från nedliggande grenar. Hela busken är närmast halvklotformad.
Jord: Rysk kornell trivs bäst på näringsrika och fuktiga jordar, men klarar även torra lägen.
Ljus: Sol till skugga.
Placering: Rysk kornell passar i blandade buskage, som friväxande häck, bakgrund till mindre buskar och perenner eller ensam i gräsmattan. Placera den gärna där grenfärgen kommer till sin rätt, framför barrväxter, plank, mur eller fasad.
Härdighet: Zon 4-7 beroende på sort.
Rotsystem: Grunt och fibröst rotsystem med mycket finrötter.
Salttålig: Ja, enligt obekräftad uppgift.
Ersättningsväxt: Andra korneller, Rosa ‘Therese Bugnet’, rödgrenig bohuslind och sorter av vitpil. De två senare är egentligen träd, men kan med regelbunden nedskärning odlas som buskar.
Bra grannar: Rysk kornell passar tillsammans med vintergröna växter, som bildar en bra bakgrund mot kornellens grenar på vintern. De är också fina med prakttry och funkia. Brokbladiga sorter gör sig bra med brokbladig funkia och rosa prakttry.
Dåliga grannar:
Ekologi: Ratas vanligen av rådjur.
Skötsel: Ta regelbundet bort de äldsta grenarna vid marken för att få fler klart färgade grenar.
Härstamning: Sibirien och Manchuriet.
I hushållet: Årsskotten är både vackra och följsamma, och lämpar sig väl till flätarbeten och dekorationer.
I folktraditionen: Ingen i Sverige.
Introduktion i Sverige: Rysk kornell introducerades i Europa 1741. Den fanns i Sverige på 1800-talet, men blev vanlig först på 1950-talet.

 

Sorter:
‘Sibirica’, korallkornell, är den vanliga sorten med lysande röda grenar. Bladen är helgröna med röd höstfärg och bären är blåvita. Korallkornell har kraftigast grenfärg av alla ryska korneller, men drabbas tyvärr ofta av svår grentorka i delar av landet. Andra sorter tycks vara mer motståndskraftiga. Cornus sericea vore ett ännu bättre val, men riktigt rödgreniga sorter har inte nått den svenska marknaden än. Korallkornell kan bli tre meter hög och är härdig till zon 6 (7).

‘Siberian pearls’ är snarlik ‘Sibirica’, men har ett något kompaktare växtsätt, större blommor och vackra vita bär, som står ut mot den vinröda höstfägen. Grenarna är lite dovare i färgen än ‘Sibirica’. Motståndskraften mot grentorka är okänd. Busken blir 2,5 m hög och är härdig till zon 6.

‘Argenteo-marginata’ syn. ‘Elegantissima’ odlas främst för bladen, som har vita kanter. Grenarna är mörkröda och inte lika uppseendeväckande som hos korallkornellen, men drabbas sällan av grentorka. Höstfärgen är gul och bären vitblå. Busken kan bli 2,5 m hög och är härdig till zon 4. Andelen vitt i bladen och barkpigmenteringen varierar mellan olika plantor, kanske på grund av att den sammanblandats med andra sorter.

‘Sibirica variegata’ är mycket lik ‘Argenteomarginata’, men med större variationer mellan plantorna och rosa-lila-röd höstfärg. Busken blir 2-3 m hög och är härdig till zon 4.

‘Spaethii’ har något gultonade blad med en bred gul kant, vilket gör att den på avstånd ser mer gulbladig än gulbrokig ut. Det är i min mening den bästa gulbrokiga kornellen. I övrigt är den lik de ovanstående.

‘Gouchaultii’ har större kontraster mellan bladens gröna och gula delar, men kan på avstånd se tråkigt brungrön ut. ‘Spaethii’ eller ‘Cream Cracker’ är bättre val.

‘Cream Cracker’ får kallt gröna blad med ljusgula kanter. Även på lite håll ser den brokbladig ut och på ännu längre avstånd ger den ett mintgrönt intryck. Den får rosaröda årsskott och rödaktiga höstfärger. Busken blir 2 m hög och är härdig till zon 4.

‘Ivory Halo’ (egentligen ‘Bailhalo’) liknar ‘Argenteo-marginata’, men blir som mest 1,5 m hög. Den växter mer på bredden än höjden och har ett jämnt och fint växtsätt. En mycket användbar buske.

‘Aurea’ har lysande gulgröna blad hela sommaren och rödaktiga grenar. Föredrar ett soligt läge men tål inte torka lika bra som de andra kornellerna. Busken blir 2,5 m hög och är härdig till zon 4.

‘Kesselringii’ har mörkröda, nästan svarta, grenar, men liknar i övrigt ‘Sibirica’ Härdig till zon 4.