Plymspirea – robust och elegant

Plymspirea var vanligare förr, när fler trädgårdar rymde dessa jättar till perenner. I äldre trädgårdar står de kvar som pampiga solitärer i gräsmattan och är ofta större än många buskar. Har det en gång planterats en plymspirea så står den kvar, för få perenner kan mäta sig vad det gäller livslängd, livskraft och tålighet, och att gräva upp en etablerad plymspirea är ett styvt jobb. Inte för att det finns många anledningar att gräva upp dem. Plymspirea är prydliga, har en lång och vacker blomning, fina höstfärger, vinterståndare (men bara honplantor) och är problemfria. För den som har plats är det fortfarande en av trädgårdens bästa växter. Plymspirea, Aruncus dioicus, äldre

Plymspirea, Aruncus dioicus

Synonymer: Bockskäggspirea,  fjäderbuske,  skogsspirea
Bildsök
Beskrivning: Plymspirea påminner om en örtartad och skötsam rönnspirea, eller en astilbe på steroider. Den är större, starkare och mycket tåligare, men bladverket och blommorna är lika. Tyvärr finns plymspirea bara i gräddvitt, men den trivs i de flesta lägen och är ändå mycket användbar. Plantorna är skildkönade, och de flesta föredrar hanplantornas lite fluffigare blommor.
Höjd: 120-220 cm.
Bredd: 80-300 cm, beroende på ålder.
Tillväxt: Plymspirea når snabbt sin fulla höjd, och växer sedan långsamt till på bredden, med några fler blommande stjälkar varje år.
Livslängd: Minst 100 år.
Vår: Plymspirea skjuter upp sina ljusgröna och lite rufsiga stjälkar och blad ganska sent på våren. Bladen har till att börja med en veckad yta (som jordgubbsblad), men vecklar snart ut sig och liknar rönnspirea. I soliga lägen kan skotten blir lätt rödtonade. Bladen blir framåt sommaren matt gröna och tämligen stora.
Sommar: Redan i början av sommaren bildas blomställningar i toppen av stjälkarna, som efter midsommar slår ut till gräddvita plymer ovanför bladverket. De luftiga plymerna kan bli flera decimeter långa, och kontrasterar fint mot det grova bladverket. Plantorna har antingen hanblommor eller honblommor. Hanplymerna är fylligare och mer upprätta, tack vare utstickade ståndare och kortare sidogrenar. Honplymerna är sirligare, tunnare och något hängande. De flesta tycker att hanplantorna har vackrare blomning. Blomningen kan vara i flera veckor.
Höst: Honplantorna får bruna fröställningar, medan bara kala stjälkar blir kvar efter hanplantornas blomning. Bladen kan i magra och exponerade lägen få rosa och vinröda höstfärger, men oftast blir de gula.
Vinter: Honplantorna har dekorativa vinterståndare. Hanplantoras kala stjälkar brukar också stå kvar under vintern, men har inget prydnadsvärde.
Växtsätt: Plymspirea får ogrenade stjälkar med strödda blad och en blomplym i toppen. Tillsammans bildar stjälkarna en kraftig tuva eller buske. Den är tät och rund, men med tiden betydligt bredare än hög.
Rotsystem: Plymspirea får ett mycket kraftigt, tätt och vedartat rotsystem, som gör den både svårflyttad och svårdelad. Den växer på bredden med hjälp av korta underjordiska utlöpare, men håller sig alltid på sig plats.
Jord: Plymspirea trivs bäst i en fet och fukthållande jord, gärna lera. Undvik torra och allt för magra jordar, som grus, sand och mo.
Ljus: Full sol till halvskugga.
Härdighet: Plymspirea är mycket härdig, och kan odlas i nästan hela landet.
Salttålig: Nej.
Placering: Ofta odlas plymspirea i gräsmattan, där den pryder sin plats från tidig vår till sen höst. Det går att komma in med gräsklipparen under det överhängande bladverket, vilket gör det relativt lätt att klippa runt den och få ett prydligt utseende. Den andra traditionella placeringen är intill fasader, gärna vid en entré, vilket också är en utmärkt placering tack vare att plantan är fin hela säsongen. Undvik att plantera den framför fönster med en utvändig brösthöjd på mindre än 1,5 meter. Plymspirea är också en bra ersättning för buskar, där man av olika anledningar inte behöver eller vill ha något uppstickande på vintern. Använd dem som friväxande häck, som rumsskapande element eller som ett ”buskage” på vinterns snöupplag. Eftersom de är tåliga och skötselfria passar de också bra i de vildare delarna av trädgården, i skogsbrynet, på ängen eller i ett glest woodland.
Ersättningsväxt: Finnslide och alpslide är av ungefär samma storlek som plymspirea, och har liknande, men mindre blommor. Några andra stora perenner är rabarber, flikrabarber, rosenflockel, ålandsrot, septembersolros, vippvallmo och riddarsporre. Rönnspirea är en tålig buske som påminner om plymspirea, men är vedartad och rotskottsskjutande. Älggräs är snarlik, men lite mindre.
Bra grannar: Plymspirea gör sig bäst ensam eller tillsammans med låga marktäckare, som hasselört, ormöga, gullgröna, vintergröna och myskmadra. De är också fina intill låga och täta buskar, som björkspirea, praktspirea, amerikansk spirea, buxbom, blåtry ‘Anja’ och andra dvärgformer. När de blommar är de vackra tillsammans med unga björkar.
Dåliga grannar:
Ekologi: Rådjur, harar och andra betande djur ratar vanligen plymspirea. Den angrips sällan av skadeinsekter, men i sällsynta fall kan de bli hårt ansatta av larver. Blommorna pollineras huvudsakligen av flugor.
Skötsel: Plymspirea kräver ingen skötsel. Klipp ner blomställningarna på hösten eller våren om du tycker att de är missprydande.
Plantering: Planteras vår eller höst, lika djupt som den stod i plantskolan. Ge en giva långtidsverkande gödsel i samband med plantering.
Förökning: Det är lätt att föröka plymspirea via delning, med hjälp av en vass spade.
I hushållet: Blommorna är fina till snitt.
I folktraditionen: Roten har använts medicinskt.
Härstamning: Plymspirea växer vilt i de tempererade delarna av Nordamerika, i glesa och fuktiga lövskogar, bergssluttningar och intill vattendrag.
Introduktion i Sverige: Okänt, men den finns omnämnd av Linné redan 1731.
Sorter: Det finns ett par sorter av plymspirea, men de är mycket ovanliga i handeln. Oftast är inte ens könet angivet.

 

Kneiffii‘ är en djupt flikbladig form av plymspirea, som inte heller blir lika stor. 60-100 cm är en rimlig förväntning.

Annonser

  1. Ping: Trebladsspirea (Gillenia) – skir elegans | Biofilia

  2. Ping: Älggräs ‒ doftande aspirinalternativ | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: