Medan kvanne har ätits som godsak i tusentals år, och fortfarande används i bakverk i Frankrike, har dess kusin strätta i bästa fall varit nödmat. Strättan är mycket lik kvanne, och skiljer sig främst från denna med sina flatare och vitare blomställningar och sin bittra smak. I rabatten gör sig strättan minst lika bra som kvanne, men i köket är kvannen helt klart bättre. Tyvärr är kvanne ovanlig utanför fjällvärlden och kusten, medan strätta är vanlig i hela landet, så de flesta av oss får hålla till godo med strätta.

De kanderade strättabitarna blev mjuka och smöriga i konsistensen och fick en fyllig och aromatisk smak av torkad frukt, örter och kåda. Beskan försvinner till stor del med urlakningen och kokningen, men lite blir kvar som en behaglig underton och eftersmak, likt mörk choklad.

Kanderad strätta

1 liter skuren strätta (5-10 stjälkar)
1+1/2 liter vatten
3 tsk salt
7 dl socker

Plocka de ihåliga blomstjälkarna innan blommorna slagit ut, medan de ännu är mjuka, och var noga med identifieringen ‒ både björnloka och den dödliga sprängörten har vissa likheter med strätta. Skär av blommorna och bladen och använd dem i mat, till saft eller sirap. Skär stjälkarna i lagom långa bitar, mina blev ca tre cm, och lägg dem i en kastrull tillsammans med en matsked salt och häll på en liter vatten. Häll av vattnet nästa dag och skölj noga. Koka en sockerlag på en halvliter vatten och 7 dl socker. Häll lagen över strättan när allt socker har löst sig och låt stå tills nästa dag. Sila då av lagen, som blivit lite tunnare, och koka i några minuter tills den tjocknat igen. Upprepa tre gånger. Den sista gången får bitarna koka med i 15-30 minuter, tills bitarna blivit mjuka och lagen klarar knäckprovet. Lägg strättabitarna att torka på ett bakplåtspapper och använd sockerlagen till konfekt. Alternativt kan du koka lagen lite kortare och spara den som sirap, men då behöver strättabitarna ev. rullas i socker och torkas längre.