Ett strå smultron, eller en hel skål smultron med mjölk, är en av sommarens smakmässiga höjdpunkter. De små söta bären har en särställning bland våra vilda bär, inte bara för att de är så goda, utan också för att de är lagom ovanliga. Vanlig nog för att väcka vår aptit, men sällan för att stilla den. Om vi inte odlar dem, förstås. Smultron är en underskattad trädgårdsväxt, som inte bara ger oss goda bär, utan också söta blommor och ett fint bladverk. De revande sorterna kan täcka stora ytor på ett kick eller fylla upp mellan större växter i rabatten, medan de utan revor är fina och behändiga kantväxter. 

Smultron, Fragaria vesca

Synonymer: Skogssmultron, snyttebär, jungfrubär, smockbär, jordbär, jordgubbe (äldre).

Bildsök

Beskrivning: Liten och välkänd perenn, som ser ut och beter sig som en jordgubbsplanta i miniatyr, vilket inte är konstigt eftersom jordgubbar är en smultronhybrid.

Höjd: 5-25 cm.

Bredd: 15-25 cm, sprider sig med långa utlöpare.

Tillväxt: Snabb. Vilda smultron och flera av sorterna skickar varje år ut flera meterlånga utlöpare med ett tiotal småplantor.

Livslängd: En smultronplanta kan leva många år, men skörden avtar efter 3-4.

Vår: De nya bladen är ljusgröna när de kommer upp över fjolårets blad, som oftast är nedvissnade på vårkanten. På försommaren inleds blomningen, som pågår till midsommar eller längre, beroende på sort. De små vita blommorna sitter på grenade stänglar strax över bladverket.

Sommar: De första smultronen mognar vanligen efter midsommar, och sen kan man plocka rikligt med smultron hela juli. Månadssmultron, som inte bildar revor, fortsätter att ge bär hela augusti och september, medan de revbildande sorterna lägger sin energi på att skicka ut meterlånga revor med småplantor på under augusti och september. De kan ge ett och annat smultron också, men inte alls lika mycket som under högsommaren.

Höst: Månadssmultron fortsätter att ge enstaka blommor och bär hela hösten. Ibland kan de också remontera med en ordentlig höstblomning och, om sommaren är lång, en god skörd i oktober eller november, men det ska man kanske inte hoppas på om man bor norr om Mälardalen. Smultron får inga höstfärger.

Vinter: Bladen vissnar vanligen ner.

Växtsätt: Smultron är en liten ört med treflikade blad på decimeterlånga stjälkar. Bladen bildar en liten tuva, men den skickar också ut revor med småplantor, och kan bilda en matta där de inte har allt för mycket konkurrens. Vilda smultron är oftast lågväxande och glesa, men förädlade sorter kan bli betydligt högre och tätare.

Rotsystem: Smultron får med tiden en kort jordstam, från vilken det växer tunna rötter, som är jämnt utspridda åt sidorna och nedåt.

Jord: Smultron föredrar lätta och väldränerade jordar, som är torra till normalfuktiga. De ger mer bär och tål konkurrens bättre på mager jord.

Ljus: Sol till halvskugga, men ju mer sol, desto bättre skörd får du.

Härdighet: Hela landet nedanför fjälltrakterna.

Salttålig: Nej.

Placering: Smultron är en av de bästa växterna för att snabbt och billigt täcka stora ytor. Det finns marktäckare som är tätare och bättre på att hålla ogräset borta, men knappast någon som sprider sig lika fort, och ingen som har lika goda bär. Använd gärna smultron som ”tillfällig” marktäckare tills en busk- eller perennplantering har slutit sig. De kan sedan stå kvar som ”vävarväxter” eller flyttas till nästa plantering. Smultron klarar sig även i skugga, men mer sol ger mer bär. Som marktäckare passar de bäst under glesa eller högstammade träd, t.ex. äppelträd. Sorter som inte skjuter utlöpare är fina kantväxter, men revande sorter bör hållas borta från kanter, speciellt mot grus och andra ytor där de kan slå rot.

Ersättningsväxt: Jordgubbar, gullgröna, ormöga eller små nävor.

Bra grannar: Smultron fungerar bra tillsammans med de flesta växter.

Dåliga grannar: Potatis (kan ge kronröta och rotsvampar).

Ekologi: Klövvilt kan få smak för både blad och bär, och fåglar för bären. Insekter är sällan ett problem. Blommorna pollineras av humlor, bin och andra flygande insekter.

Skötsel: Smultron kan behöva föryngras med revor eller delning med några års mellanrum för att fortsätta ger en bra skörd. Det gäller framförallt månadssmulton.

Plantering: Plantera i ogräsfri jord (revorna gör senare rensning besvärlig), lika djupt som de står i krukan. Lagom planteringsavstånd är 15-20 cm för parksmultron och andra smultron utan revor. Revande sorter kan sättas med ca 50 cm avstånd om du är ok med att det är glest första sommaren och kan tänka dig att flytta enstaka småplantor för att få en jämn täckning. Om du är beredd att ta hand om och flytta många småplantor kan de planteras ännu glesare, upp till en meter isär.

Förökning: Revande sorter bildar massor av småplantor längs revorna. Om de får kontakt med jorden skjuter de rötter och blir snart en egen planta. Gräv upp och flytta dem på våren. De kan också flyttas klippas av och planteras redan under sommaren, men då måste de skyddas mot uttorkning några veckor. Sorter som inte bildar revor kan delas när de blivit tillräckligt stora. Smultron är också lätta att föröka med frö, men det är inte säkert att småplantorna har samma egenskaper som moderplantan. Så på friland på sommaren, täck med ett mycket tunt lager jord och tryck till lite, eller leta under plantorna – det brukar gro småplantor från missade bär där. Du kan också så inomhus i januari eller februari. I så fall låter du dem stå mörkt och svalt tills de grott, och sedan i fönstret tills de går att plantera ut.

I hushållet: Har man lyxen att kunna plocka mer smultron än man äter upp på en gång, eller med mjölk när man kommer hem, så går det att göra mycket gott på dem. Smultonsylt, smultronsaft, smultronglass, smultronlikör, smultronvin… det mesta gjort på smultron blir gott så länge du undviker att värma upp dem. Du kan också göra te på bladen.

I folktraditionen: Smultron trivdes bra i äldre tiders jordbrukslandskap, med dess ängar och glesa skogar, och hade något av den roll jordgubbar har idag. Inte sällan räckte de både till en skål smultron med mjölk, sylt och smaksättning för brännvinet eller desterer, men de ansågs också vara bra mot gikt och njursten.

Härstamning: Smultron växer vilt över hela norra halvklotet på torra och öppna marker med lite ljuskonkurrens. Ofta hittas de på kulturmarker, som vägkanter, skogsbryn, välbetade hagar, skogsbeten, torrängar och hyggen.

Introduktion i Sverige: Inhemsk.

Sorter:
Vanliga smultron, Fragaria vesca, är de vi hittar ute i naturen. De är revbildande och enligt många godare än underarten månadssmultron, men de ger bara smultron under högsommaren. Det finns flera förädlade sorter av vanliga smultron, som skiljer sig från grundarten genom att ha större eller vita bär.

Smultron, Fragaria vesca, i blom

Smultron, Fragaria vesca, med bär

‘Monophylla‘, enbladssmultron, är lik vanliga smultron, men har inte de vanliga tredelade bladen, utan ett odelat blad på varje stjälk.

Smultron, Fragaria vesca ‘Monophylla’ i blom

Smultron, Fragaria vesca ‘Monophylla’ med bär

Smultron, Fragaria vesca ‘Monophylla’ tidig vår

Smultron, Fragaria vesca ‘Monophylla’

‘Rödluvan‘ ger medelrikt med 20-25 mm stora smultron. Den skjuter mängder med utlöpare och passar bra som marktäckare. Bladverket är kraftigare och buskigare än hos vilda smultron. Plantan blir 15-20 cm hög.

Smultron, Fragaria vesca ‘Rödluvan’ är en bra marktäckare

Smultron, Fragaria vesca ‘Rödluvan’

Smultron, Fragaria vesca ‘Rödluvan’ får stora bär

‘Snövit‘ är en mutation av ‘Rödluvan’, som får vita bär.

Månadssmultron, fragaria vesca var. semperflorens, har inga revor. Istället blommar de och ger bär hela sommaren.

‘Rügen‘ är en populär sort som ger rikligt med stora bär. Den är lättodlad och passar bra som kantväxt.

‘Yellow Wonder‘ får 15-20 mm stora vitgula bär hela sommaren, men mest under juli och augusti. Den kan ge en andra skörd i månadsskiftet oktober-november. Plantan blir ca 20 cm hög. Goda.

Fragaria vesca x vesca var. semperflorens är korsningar mellan vanligt smultron och månadssmultron.

‘Minja‘ är en finsk sort som får enstaka revor och smultron hela sommaren.