De bästa marktäckarna

Marktäckare har kommit för att stanna i våra trädgårdar, och inte undra på det. Få har längre tid och tålamod att hålla jorden öppen i rabatten: rensa, luckra, jordförbättra, rensa, städa, rensa… Det är ett evigt göra.

Men innan jag som så många andra sjunger marktäckarnas lov vill jag poängtera att det visst har sina fördelar att hålla jorden öppen. Trädgårdsmästarna och trädgårdsmänniskorna var inte dumma förr, och vad de saknade i vetenskaplig kunskap kompenserade de med erfarenhetsbaserad dito. Med öppen jord runt dina plantor slipper de konkurrera om utrymme, vatten och näring. Allt går till de växter du vill ha, och inte till de du nöjer dig med för att de är bra marktäckare. Du kommer lätt åt att rensa, mylla ner gödsel, luckra ytan och plocka bort skadedjur. Det blir också lättare att dela och flytta växterna, och du kommer förmodligen göra det oftare. Som tack får du vitala och blomrika växter. Det blir också betydligt lättare att ha tillfälliga gäster i rabatterna, som tulpaner, sommarblommor, dahlior och gladiolus.

Men som sagt är det få som vill eller kan sköta sina planteringar på det sättet idag, och olika former av marktäckning är den nya normen. För oss som inte luckrar och rensar våra rabatter flera gånger per år underlättar det betydligt, i.o.m. att marktäckarna eller täckmaterialet skuggar markytan och hindrar fröogräs från att gro, och matar samtidigt jordlivet så att de håller ytan någorlunda lucker. Jag återkommer säkert till olika former av täckmaterial senare, men nu pratade vi om marktäckande växter, främst perenner.

Medan marktäckning i form av bark eller flis går att kombinera med en aktiv trädgårdsskötsel, så tillhör marktäckande växter ett helt annat skötselparadigm. Istället för att ständigt arbeta med trädgården för att hålla växtbetingelserna så nära optimum som möjligt, bygger vi från början upp planteringarna så att de bildar ett någorlunda stabilt växtsamhälle. Inspirationen kommer från naturen, och vi försöker få den att jobba med oss, istället för mot oss. Vi använder oss av ekosystemtjänster, för att använda årets ord.

Bar jord betyder gratis sol, vatten och näring – resurser som inte lämnas outnyttjade länge i naturen. Många växter är specialicerade på att snabbt lägga beslag på dem. Vi kallar dem ogräs. Marktäckarna gör samma sak, bara att de sprider sig med människohänder istället för vinden. Det innebär att de har två fördelar gentemot ogräset – de är först på plats och de behöver inte vara specialicerade på spridning. De växter som sprider sig snabbast är nämligen sällan de som i längden är bäst på att konkurrera om resurserna. Den egenskapen har de växlat in mot spridningsförmåga. Maskrosor och kvickrot ser vi bara på nyligen öppen jord. Efter några år har de trängts ut av andra.

Det finns alltså gott om växter som kan konkurrera ut ogräs, och det är från de här långsammare växterna vi hämtar våra marktäckare. Tyvärr konkurrerar de flesta i första hand om ljuset och blir därför för höga för våra trädgårdar, men om du har möjlighet är det generellt bättre att välja en högre marktäckare. Björkspirea är bättre än flocknäva. Gran är bättre än spirea.

För att hitta bra och låga marktäckare får vi leta växter som har ett tätt bladverk, tätt och effektivt rotsystem, kemisk bekämpning av andra växter eller är vintergröna (för att hindra vårgroende frön). Helst allt på en gång. Dessutom är det bra om våra marktäckare sprider sig lagom mycket, så att de fyller ut ytan utan att vi behöver ruinera oss på plantor. Utifrån de kriterierna kan vi gissa oss till vilka växter som kan fungera som marktäckare, men om du vill ha några säkra kort har jag valt ut mina favoriter. Det är väl beprövade marktäckare som är konkurrensstarka, robusta och odlingsvärda. Tillsammans täcker de in alla jordar utom de vattensjuka och riktigt torra. Där kan du lägga sten.

Följ länkarna för utförliga beskrivningar av växterna.

Marktäckarnas topp fem

Flocknäva, Geranium macrorrhizum, tronar på topplaceringen. Dess främsta merit är att den kan växa nästan överallt: från styv lera till sand; från halvskugga till full sol och från halvtorrt till friskt. Det innebär att du kan skapa ett enhetligt intryck genom att använda den i hela trädgården. Vill du bara ha en marktäckare är det förmodligen flocknäva du ska ha. Bäst trivs den i normal trädgårdsjord åt det fuktigare hållet, i full sol eller lätt skugga. Där kan den hålla så gott som alla ogräs borta – ja, den kan till och med konkurrera ut kirskål och gräs. Det innebär förstås att den också kan konkurrera ut anda prydnadsväxter, men den breder ut sig precis lagom mycket för att täcka marken inom rimlig tid, och ändå vara lätt att hålla på plats. Flocknäva har ett prydligt kuddformat växtsätt, är enhetlig, stadig, robust och håller sig fin hela säsongen. Den blommar i rosa eller vitt på försommaren, men den ursprungliga skarpt rosa sorten har starkast växtsätt. Som en bonus undviker sniglarna flocknäva.

Hasselört, Asarum europaeum, är långsam i starten, men bildar med tiden en ojämförbart tät och jämn bladmatta även i de skuggigaste delarna av trädgården. Den trivs i vandrande skugga till helskugga i kalkhaltig mullrik jord som inte torkar ut. Det betyder inte att den inte kan växa på andra platser, och funkar faktiskt nästan överallt där det inte är både soligt och torrt. Få växter är så prydliga som hasselört, och den håller sig lika fin hela säsongen. Bladen är dessutom vintergröna. Som marktäckare är den suverän på att hålla ogräset borta. Det som stoppar den från att klättra till första plats är att den växer väldigt långsamt de första två åren, kan fröså sig lite för mycket och att blomningen är dold under bladen och svagt illaluktande.

Ormöga, Omphalodes verna, är inte riktigt lika bra på att hålla ogräset borta som flocknäva och hasselört, men kompenserar med ett utomordentligt vackert bladverk och söta förgätmigejblommor. Den växer också väldigt fort, med upp till meterlånga revor på en säsong där den trivs. Stöter den på motstånd i form av större växter brukar den dock beskedligt stanna upp istället för att trassla in sig som en del andra revande marktäckare. På större ytor i halvskugga är den svårslagen, men den klarar både djupare skugga och full sol, om den bara har fukt i marken.

Gullgröna, Waldsteinia ternata, trivs i samma lägen som flocknäva och ormöga, men mutar in en egen nisch genom att vara lägre än flocknäva och tätare än ormöga. Den är det bästa valet om du vill ha en låg, tät och ogrässäker marktäckare, till exempel under lägre buskar eller stora perenner. I halvskugga kan du då också använda hasselört, men gullgrönan växer snabbare och har ett livfullare utseende.

Myskmadra, Galium odoratum, är en späd liten ört som är förvånansvärt bra på att få ensamrätt över platser där den trivs. Det är framförallt lätta och fuktiga jordar, men den hävdar sig väl på de flesta platser som inte är för torra. Där den trivs sprider den sig också väldigt fort, och den är kanske bättre på att snabbt täcka ytor och fylla upp mellanrum, än att i längden hålla ogräset borta. Myskmadra blommar skirt i vitt, men dess bästa egenskap är förmodligen att den ger ifrån sig en härlig doft av kumarin/nyslaget hö. Doften kommer från bladen, som är en populär krydda i Mellaneuropa.

Hedersomnämnanden

Spansknäva, Geranium endressi, påminner om flocknäva, men blir nästan dubbelt så stor. I soliga lägen är den om möjligt ännu bättre på att konkurrera om utrymmet. Jag har sett den trycka undan både gräs och tistlar på mer än en plats. Blomningen är vacker, men efter det får den tyvärr ett lite ovårdat utseende, som inte passar överallt i trädgården.

Röd sockblomma, Epimedium x rubrum, har ungefär samma krav på ljus och jord som hasselört, och den är lika långsam i starten. Tyvärr får den till skillnad från hasselört aldrig upp farten. Å andra sidan släpper den inte igenom ett endaste ogäs när den väl har etablerat sig, och den ska enligt uppgift kunna konkurrera ut kirskål. Den största anledningen till att välja sockblomma framför hasselört är dock om du föredrar utseendet.

Skuggröna, Pachysandra terminalis, är ytterligare en utmärkt marktäckare för fuktig jord i skugga till halvskugga. Den här kräver dessutom sur eller neutral jord för att trivas. Har du rätt förhållanden är det en frodig, vintergrön och konkurrensstark växt, som passar bäst på större ytor.

15 kommentarer

  1. […] Placering: Eftersom vresrosor skjuter mycket rotskott måste de ramas in och begränsas av djupa rabattkanter, asfalt eller gräsmattor, där skotten klipps bort. De tar annars snabbt över intilliggande planteringar och kan förstöra både grusgångar, sten- och plattytor. Det sagt är vresrosor mycket användbara, och kan odlas i tuffa miljöer där få andra växter skulle trivas. Hetta, torka och saltstänk är inga problem, och steniga, sandiga och magra jordar är rent av en fördel. Sydvända slänter, klippor, gammal industrimark och refuger är exempel på miljöer där vresrosor brukar trivas. Tidigare användes de ofta för att binda lös jord och sand, men numera försöker man istället bekämpa dem, eftersom de visade sig växa alldeles för bra och konkurrera ut allt annat. Vresrosor är också ett bra val till ytor som ofta blir nedtrampade och förstörda. Taggarna håller folk på avstånd, och om de ändå blir förstörda, så kommer de snabbt upp igen från rotskott. Det täta och jämna växtsättet gör vresrosor utmärkta till friväxande häckar och fasadplanteringar. Plantera dem gärna där man kan känna doften, men inte så nära att de taggiga grenarna är i vägen. De lägre sorterna är i rätt miljö bra marktäckare. […]

Lämna en kommentar