En till giftig saft?! Varför i hela friden gör jag giftig saft, och på rönnblad – det kan väl inte ens vara gott?

Liksom flera av sina rosaceaesläktingar innehåller rönn amygdalin, som under tillagningen bryts ner till bittermandelolja, druvsocker och vätecyanid. Låter inte det gott? Det är samma ämne som ger smak åt bittermandel, aprikoskärnor och körsbärskärnor, och liksom dessa är rönnblad giftigt i större mängder. Vad som är större mängder kan jag inte svara på, så se det som ett kul experiment, och som den varning som inte finns tillsammans med de andra recept på rönnbladssaft jag sett.

Smaken påminner inte alls om rönnbärsdricka, men om häggblomssaft, som också får mycket av sin smak från amygdalin, eller om mandelkubb om du så vill.

Rönnbladssaft
1 liter just utslagna rönblad, ju mindre desto smakrikare
2,5 dl socker
1 stor citron
5 dl vatten

Lägg blad, socker och fint skivad citron i ett värmetåligt kärl. Krama gärna ur lite av citronsaften. Häll över kokhett vatten och rör runt. Låt stå 10 minuter, sila av och häll upp i en flaska.

Läs fler (ogiftiga) saftrecept i min bok Safthushållning.