Kameliaschersminer är liksom doftschersminer lite tråkiga större delen av året, men fantastiska när de blommar. Med sina mörka blad och vackra fyllda blommor påminner de om just kamelior, och liksom kamelior hör de hemma i finrummet, där de kan få både den uppmärksamhet och den skötsel de förtjänar. Kameliaschersmin är egentligen en hel grupp av schersminer, som ev. är hybrider mellan Philadelphus × lemoinei och nivalis, men sorten ‘Virginal’ är helt dominerande i Sverige. 
Kameliaschersmin, Philadelphus x virginalis
Synonymer: Jasminbuske.
Bildsök:
Beskrivning: Medelstor, lättodlad buske som större delen av året är risig och tråkig, men under högsommaren blommar överdådigt med vackra och ljuvligt doftande kritvita blommor.
Höjd: 2-3,5 meter beroende på sort.
Bredd: 1,5-2 meter beroende på sort.
Tillväxt: Medel.
Livslängd: Minst 100 år.
Vår: Sent bladutsprång med mörkgröna blad. Särskilt på äldre buskar är det är vanligt att många grenar och delar av grenar aldrig slår ut, vilket gör att de kan se ganska eländiga ut.
Sommar: De bladknoppar som slår ut brukar växa snabbt, och fram på sommaren dölja de kala delarna. I juni-juli blommar den överdådigt med rent vita fyllda blommor, som framträder tydligt mot de mörka bladen. Kameliaschersmin doftar ljuvligt, men lite än den starkdoftande doftschersminen.
Höst: Den får inga höstfärger och fröna är oansenliga.
Vinter: Kameliaschersminer är ofta väldigt risiga och fula utan blad.
Växtsätt: Busken skjuter ofta långa nya skott från basen eller från de nedre delarna av äldre grenar, ungefär som hassel. De långa spröten växer till en början rakt upp, men böjs lätt av sin egen tyngd, så att busken får ett överhängande grenverk. Med tiden blir kameliaschersminer risiga.
Rotsystem: Grunt och fibröst rotsystem.
Jord: Näringsrik, normalfuktig jord. Kan odlas både i tung lera och på platser med tunt jordtäcke.
Ljus: Full sol till lätt skugga.
Placering: Fin som solitär, gärna där du känner doften, men tänk på att de är fula på vintern. Dölj den kala nedre delen av busken med perenner eller låga buskar. Kameliaschersmin passar också bra som fond till större rabatter.
Härdighet: Zon 4 (5).
Salttålig: Nej
Ersättningsväxt: Andra schersminer, t.ex. doftschersmin eller smultronschersmin, paradisbuske eller ungersk syren.
Bra grannar: Pioner, låga former av idegran, nävor, rosor. I mitten av 1900-talet planterade man gärna kameliashersmin tillsammans med sammetsröda rosor, som Ingrid Bergman eller ‘Flammentanz’. Det är en praktfull, om än något dyster, kombination som är värd att testa även idag.
Dåliga grannar: Trivs bäst utan rotkonkurrens. Även om kameliaschersmin tål att ha gräsmatta ändra in till stammarna, så trivs den betydligt bättre i sällskap med snällare marktäckare, som t.ex. nävor.
Ekologi: Drabbas ofta av bladlöss.
Skötsel: När busken börjar bli risig kan du årligen kapa några av de fulaste grenarna på 10 cm höjd. Det går också att forma den genom att klippa in topparna. Båda typerna av beskärning görs efter blomningen. Det går bra att klippa ner så mycket som en tredjedel av grenarna, men man ska inte skära ner den helt, som man kan göra med många andra buskar. Täck gärna marken närmast stammarna med flis eller marktäckare med svagt rotsystem. Gödsla på våren och/eller försommaren.
Plantering: Vår eller höst. Krukodlade exemplar kan även planteras på sommaren om man är noga med vattningen. Planteras lika djupt som de står i krukan. Planteringsavstånd minst 3 meter för fristående buskar.
Härstamning: Kameliaschersmin är en trädgårdshybrid med okända föräldrar.
I hushållet: Uppgifterna om schersminers giftighet är motstridiga, men troligen är de i värsta fall endast svagt giftiga. Med det sagt kan blommorna kan användas till saft. Årsskotten kan lätt göras till tunna rör.
I folktraditionen:
Introduktion i Sverige: Schersminen introducerades troligen till Europa 1562 av Ogier Ghislain de Busbecq, som var ambassadör i det Osmanska riket. Han var stationerad i Istanbul, där det odlades många växter som var okända i dåtidens Europa, däribland syren och schersmin. Efter att de först introducerats till Europa spreds de snabbt bland överklassen för att så småningom bli en av våra vanligaste prydnadsbuskar.
Sorter:
‘Bouquet Blanc‘ blir ca 1,5 meter hög och lika bred. Blommorna är halvfyllda och vita med svagt grönaktig mitt. Både blommor, blad och busken i sin helhet är lite mindre än andra kameliaschersminer, och ibland klassas den som småblommig schersmin eller kinesisk schersmin.
‘Schneesturm‘ är en upp till 2 meter hög och lika bred buske med kraftigt överhängande växtsätt. Den får rent vita, fyllda, lite rufsiga blommor som sitter tätt samlade till bollar. Härdig till zon 4 eller 5.
‘Snowbelle‘ blir knappt 2 m hög och något bredare. Den har ett spretigt och kraftigt överhängande växtsätt. Blommorna är rent vita, fyllda och något spretigt klockformade. De påminner mycket om deutzia, men är större. Härdig till zon 4 eller 5.
‘Virginal‘ är en upprätt buske, som kan bli 3 m hög och 2 m bred. Till skillnad från de andra sorterna har den inte ett överhängande växtsätt, utan håller sig stadigt upprätt. Blommorna kommer i topparna och är runda, kritvita, väl fyllda och väldoftande. Det är den prydligaste av sorterna, och enligt många den med vackrast blommor. Härdig till zon 4, eller bra lägen i zon 5.
Biofilia 
[…] Nej Ersättningsväxt: Paradisbuske, syren, buskros och naturligtvis andra schersminer, t.ex. kameliaschersmin. Bra grannar: Låga rosor eller nävor, t.ex. flocknäva. Dåliga grannar: Ekologi: Drabbas ofta av […]