Smultronschersmin ‒ trädgårdens somrigaste doft

Man vet inte om man ska bli besviken eller glad när man känner doften av smultron, men istället för en smultronbacke hittar en rikt blommande buske i någons trädgård. Smultronschersminen doftar verkligen smultron, och även om det nog hade varit ännu bättre om busken varit översållad av smultron istället för vita blommor, så är den starka och ljuvliga doften en belöning i sig. För den som inte har utrymme för en doftschersmin är smultronschersmin ett bra alternativ. Det finns många andra småväxta schersminer också, men de andra är mycket ovanliga i handeln.Smultronschersmin

Smultronschersmin, Philadelphus (Lemoinei-Gruppen) ‘Mont Blanc’

Synonymer: Småblommig schersmin
Bildsök
Beskrivning: En liten buske som odlas för sin fantastiska doft, vackra blomning och behändiga storlek. Till en början växer den upprätt, men med tiden kommer den att se ut som en liten doftschersmin.
Höjd: 1-2 m, beroende på växtplats.
Bredd: 0,7-2 m, beroende på växtplats.
Tillväxt: Mycket svag ett eller två år efter plantering, sedan 15-30 cm per år tills den nått full höjd.
Livslängd: Okänd.
Vår: Smultronschersmin slår ut sent. Särskilt på äldre buskar förekommer det att många grenar och delar av grenar aldrig slår ut, vilket gör att de kan se ganska eländiga ut.
Sommar: De bladknoppar som slår ut brukar växa snabbt, och fram på sommaren dölja de kala delarna. I juni-juli blommar den överdådigt med vita blommor med gul mitt, som doftar kraftigt av smultron.
Höst: Smultronschersmin får inga höstfärger och fröna är oansenliga.
Vinter: Smultronschersminer är ofta risiga och fula utan blad, men barken har en fin rödbrun ton.
Växtsätt: Liten och välförgrenad buske, med tunna styva grenar som växer snävt uppåt. Yngre buskar och de som står i sämre lägen är stadigt upprätta. På välväxta exemplar faller många av grenarna ut av sin egen tyngd, så att busken blir rund och överhängande. Om de inte trivs riktigt har de en tendens att få många torra grenar och ett ojämnt växtsätt.
Rotsystem: Grunt och fibröst.
Jord: Väldränerad, näringsrik och normalfuktig jord.
Ljus: Full sol eller lätt skugga.
Placering: Tack vare sitt stadiga växtsätt och lagom storlek är smultronschersmin utmärkt till friväxande häckar och andra avgränsningar. Den är lagom stor att plantera under fönster, om huset har en sockel eller källarvåning. Den är finast i grupp med andra smultronschersminer eller andra buskar eller perenner. Smultronschersmin går också bra att beskära, t.ex. till en klippt häck, men blommar då mindre. Placera den helst längs gångvägar eller vid entréer och sittplatser, där doften kommer bäst till sin rätt.
Härdighet: I zon 1-2 växer Smultronschersmin friskt och blir ofta 2 m hög med tiden. I zon 3-4 blir den sällan högre än 1,5 m. I zon 5 får den ofta många torra kvistar och ett mer upprätt och spretigt utseende. I högre zoner kan den överleva i skyddade lägen, men blir ofta gles och sällan över en meter hög.
Salttålig: Nej.
Ersättningsväxt: Andra småväxta schersminer, deutzia eller rosor, t.ex. pimpinellros.
Bra grannar: Rosor och nävor, t.ex. flocknäva.
Dåliga grannar: Smultronschersmin har svårt att klara hård rotkonkurrens.
Ekologi: Smultronschersmin pollineras av bin och humlor.
Skötsel: Klipp bort ev. döda grenar. Ta bort någon av de äldsta grenarna då och då för att hålla busken i god vigör. Håll gärna marken närmast basen täckt med flis el. dyl. om den inte står bland perenner / snälla marktäckare.
Plantering: Vår eller höst. Krukodlade exemplar kan även planteras på sommaren om man är noga med vattningen. Planteras lika djupt som de står i krukan. Planteringsavstånd 0,7-1 m.
I hushållet: Uppgifterna om schersminers giftighet är motstridiga, men troligen är de i värsta fall endast svagt giftiga. Med det sagt kan blommorna kan användas till saft.
I folktraditionen: Som en relativt ny trädgårdsväxt har den inte hunnit leta sig in än.
Härstamning: Liksom många andra av våra mest uppskattade buskar, togs smultronschersminen fram vid Victor Lemoines plantskola i Frankrike 1896.
Introduktion i Sverige: Okänt

Annonser

  1. Ping: Doftschersmin ‒ trädgårdens bästa och sämsta buske | Biofilia

  2. Ping: Schersminsaft ‒ utsökt, giftig eller smaklös? | Biofilia

  3. Ping: Kameliaschersmin ‒ traditionell paradbuske | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: