Mahonians ljuva blomning påminner en hel del om floristens mimosa. Eller mimosa och mimosa.. Precis som mahonia ofta felaktigt kallas järnek, så heter snittblomman egentligen silverakacia. När de slår ut tidigt på våren lockar de både bin och människor med sin färgprakt och honungsdoft. Som om det inte var nog, så har mahonia också fina ätliga bär och några av de vackraste bladen. Synd bara att de gör så fasligt ont att kliva på. 

Mahonia, Mahonia aquifolium

Synonymer: Ofta felaktigt kallad järnek eller mimosa.
Bildsök
Beskrivning: Mahonia är en mellanstor buske med ojämnt och glest växtsätt, men mycket vackert bladverk, fin blomning och dekorativa och användbara bär. Den är både lättodlad och tålig, men bladen är bestyckade med sylvassa taggar.
Höjd: 0,5-1,5 m beroende på läge och sort.
Bredd: 1-1,5 m.
Tillväxt: Långsam-medel, ca 1-2 dm per säsong.
Livslängd: Lång, minst 50 år.
Vår: Mahonia blommar i april-maj med klasar av klargula blommor, som doftar starkt av honung. De nya bladen är blankt ljusgröna, ibland med kopparton.
Sommar: Under sommaren är busken diskret, men vacker. Bladen är mörkgröna, styva och högblanka (men glansen varierar mellan olika sorter).
Höst: Bären mognar från slutet av juli till början av september, och sitter vanligen kvar länge på busken. De är blådaggiga, avlånga, knappt centimeterlånga och sitter i klasar. Som vindruvor i miniatyr tycker amerikanerna, och kallar mahonia Oregon grape. I soliga lägen färgas enstaka blad kraftigt lackröda senare på hösten.
Vinter: Mahonian behåller bladen hela vintern, och är en av de vackraste vintergröna buskarna. I utsatta lägen kan den dock få torkskador på vårkanten.
Växtsätt: Mahonia växer buskigt och slarvigt. Den förgrenar sig dåligt och har ett halvöppet växtsätt, med viss tendens till grenvåningar. Veden är mjuk och seg. Den klarar tunga snölaster utan att brytas, men kan bli permanent tillplattad.
Rotsystem: Kraftigt och utbrett, med ibland djupgående pålrot. Rötterna är relativt mjuka. Mahonia skjuter måttligt med rotskott.
Jord: Väldränerad men inte torr. I övrigt anspråkslös.
Ljus: Mahonia klarar allt från full skugga till full sol, men blir bäst i lätt skugga, särskilt skugga från vårsolen.
Placering: Mahonia är fin i framkanten av buskage, som friväxande häck eller som solitär bland marktäckande perenner. Undvik att plantera den i gräsmattan, om du eller någon annan planerar att gå barfota. Använd den gärna som kantväxt vid eller i hårdgjorda ytor. Mahonia är värmetålig och fungerar bra i stadsmiljöer, så länge den har tillgång till vatten. Kan spaljeras.
Härdighet: Upp till zon 4, högre i skyddade lägen. Det är kombinationen sol och tjäle som tar den, så i lägen där den får skydd från den starkaste vårsolen (t.ex. under ett snötäcke) eller där tjälen inte biter klarar den sig bättre.
Salttålig: Något.
Ersättningsväxt: Järnek, vintergrön berberis, lagerhägg, rhododendron, klätterbenved.
Bra grannar: Himalayabjörk, rysk kornell, rhododendron, benved, idegran, ljung, hönsbär, vintergröna, sockblomma, funkia, hasselört, ormöga, scilla, rysk vårstjärna.
Dåliga grannar: Undvik att plantera mahonia tillsammans med klätterväxter och annat som kan trassla in sig i busken.
Ekologi: Mahonia är mycket uppskattad av bin och andra pollinerare. Småfåglar äter ibland av bären. Det taggiga bladverket lockar inga betande djur, och sällan ens insekter.
Skötsel: Kräver ingen skötsel. Mahonia kan beskäras under tidig vår, men blir oftast finast om den får växa fritt. Förvuxna och fula plantor kommer tillbaka fint om de skärs ner till ett par decimeters höjd.
Plantering: Plantera mahonia på våren, så djupt som den står i krukan. Stödvattna vid torrt väder första sommaren.
Förökning: Mahonia förökas lättast från rotskott eller avläggare. Som Ulla-Karin nämner i kommentarerna går den också att föröka med toppsticklingar och frö.
I hushållet: Bären är mycket sura och knappast något att äta direkt från busken. De kan användas färska i matlagning, men gör sig ändå bäst när de kokats tillsammans med socker. Då påminner smaken om blåbär och vindruvor, men med mer syra. Prova gärna att göra gelé på dem, eller blanda dem med mildare bär, t.ex. i en mahonia- och hallonsaft, mahonia- och blåbärsylt eller mahonia- och blåbärsmarmelad. Bladverket är mycket fint till buketter och kransar. Tidigare förekom t.o.m. kommersiell odling av mahonia i Sverige för kransbindning. Barken och rötterna innehåller berberin, som används både som textilfärg och naturläkemedel.
I folktraditionen: Mahonia har en förhållandevis undanskymd plats i den svenska folktraditionen. Den har ofta sammanblandats med järnek eller berberis.
Härstamning: Mahonia härstammar från den nordamerikanska västkusten, där den växer som undervegetation i barrskogar, ofta tillsammans med douglasgran. Den förekommer också i buskmark på genomsläppliga mineraljordar.
Introduktion i Sverige: Mahonia introducerades i Europa 1822. När den sedan kommer till Sverige har jag ingen uppgift på. Den förekommer sällsynt förvildad i södra och mellersta Sverige.

Blommande mahonia

”Självklättrande” mahonia

Mahoniabär

I sol får mahonia höstfärger

Mahonia i höstfärger

Mahonia med frostiga blad

Torra blad från vårsolen i utsatt läge

Sorter:
‘Apollo’ får större blad och blommor än arten och har ett utbrett växtsätt, ca 6 dm hög. Härdig till zon 4.

‘Euro‘ har ett kompaktare växtsätt, och blir ca 1 meter hög. Härdig åtminstone till zon 4.

‘Maqu‘ ska enligt uppgift klara vårsolen bättre, och vara en allmänt frisk sort. Ca 1 m hög. Härdig till zon 3 eller 4.

‘Smaragd‘ är en rikblommande sort med bronsfärgat bladutsprång och sedan mörka blanka blad. Bra till snitt, men spretig som buske. Ca 1,2 meter hög och härdig till zon 3 eller 4.