Pioner, förr bondpioner, har i århundraden varit den svenska trädgårdens paradblomma. De är lättodlade, lättförökade, långlivade och har en svårslagen blomprakt. Vad kan vara bättre än en blommande pionrabatt? En rabatt med bättre pioner förstås! Precis när bondpionen hade blivit folklig och bonnig i början av 1800-talet kom överklassens räddning i form av kinesiska luktpioner, som inte bara var exklusiva och dyra, utan också underbart doftande. Luktpioner är som en lite finare variant av bondpion, med både doft och fler färger och former, men också med ett vekare växtsätt, inte olikt 1800-talets fina damer, med smal midja och voluminösa volanger.

I sortbeskrivningarna har jag inkluderat hybrider som har ett stort inslag av luktpion.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Luktpion, Paeonia lactiflora

Synonymer: Doftpion
Bildsök
Beskrivning: Luktpion bildar en stor och kraftig tuva av något läderartade och flikiga blad på långa stjälkar. Bladen är rödtonade på försommaren, och senare blankt gröna. De skiljer sig från andra pioner genom sina fintandade bladkanter. Vildformen har vanligen enkla vita blommor, men odlade sorter finns också i blekgult, aprikos, rosa och purpur, med både fyllda och ofyllda blommor. Till skillnad från bondpion har blommorna kraftig doft och bladen får ibland höstfärger. Luktpion blommar också något senare.
Höjd: 70-90 cm (vissa hybrider kan bli något större).
Bredd: 70-100 cm.
Tillväxt: Medelsnabb. Luktpion når snabbt sin fulla höjd, men fortsätter att långsamt växa till på bredden, med några fler blommor för varje år.
Livslängd: Pioner är mycket robusta och långlivade. Över 100 år är inte en orimlig förväntning.
Vår: Tidigt på våren sticker knopparna upp som små lackröda toppar i rabatten. Senare slår bladen ut i en mer matt röd färg, som gradvis övergår till grönt när de sträcker på sig. Knopparna och de unga bladen är mycket dekorativa.
Sommar: I juni till juli blommar luktpion med 10-15 cm stora blommor i vitt, blekgult, aprikos, rosa eller purpur. Det finns en stor variation på blomformer, med både enkla och fyllda blommor, och de flesta är kraftigt doftande. Många sorter, särskilt de fylldblommiga, behöver stöd för att hålla upp de tunga blommorna. På sensommaren ersätts blommorna av narrhattsliknande frökapslar, som tyvärr inte är så färgrika som många andra pioner.
Höst: Många luktpioner får fläckvisa höstfärger i gult och rött, innan bladen blir bruna.
Vinter: Hela plantan vissnar ner.
Växtsätt: Luktpionens blad sitter på långa stjälkar, som springer direkt ur jorden. De bildar en rund och tät buske. Blommorna sitter en och en eller ett fåtal på samma stjälk.
Rotsystem: Luktpion bildar ett stort knippe av tjocka, köttiga och djupgående rötter. Rötterna är spröda och svåra att få upp hela vid omplantering. Luktpion har få finrötter.
Jord: Luktpioner är inte kinkiga, men de växer bäst i en fet, väldränerad och kalkrik mineraljord. Både tung lera och sand går bra, så länge marken inte är allt för kompakt, vattensjuk eller torr.
Ljus: Full sol till lätt skugga.
Placering: Luktpioner passar i alla praktfulla rabatter: Paradrabatter, entréplanteringar, rundlar och alla andra ställen där det behövs överdådig blomprakt, helst där man kan känna doften. Den klassiska pionrabatten, med en rad pioner på var sida av entrégången, kan ge ett storslaget intryck under blomningen. Gör gärna rabatterna breda, så att det finns plats för andra växter, som kan vid när pionerna har blommat över. De kräver minst en meter, men helst två, för att komma till sin rätt. I utkanten av trädgården och i halvvilda lägen passar bondpion bättre.
Härdighet: Luktpioner är härdiga i hela landet i väldränerad jord.
Salttålig: Något.
Ersättningsväxt: Andra pioner, rosor eller dahlior.
Bra grannar: Pioner gör sig bra med en underplantering av små lökväxter, som täcker marken innan pionerna har vuxit till sig. Scilla och rysk blåstjärna är mycket vackra till de röda pionknopparna och bladen. Krokus, snökrokus, snödroppar, narcisser och iris passar också bra. Blåsippor, balkansippor, primulor och julrosor passar bra strax intill, i skuggan av pionens blad. Bra marktäckare runt pionen är lammöra, ormöga, luktviol, hasselört, spansknäva och flocknäva. Som kantväxt eller lägre komplement fungerar kungsnäva, jättedaggkåpa och daglilja bra. Större växter med höga blomställningar passar särskilt bra bland kraftiga pioner, t.ex. lupin, fingerborgsblomma, riddarsporre, stäpplilja, iris och prydnadsgräs. På större ytor kan pioner gärna kombineras med flockblommiga växter i samma höjd, som hundkex och spansk körvel. Silverbuske, perukbuske, daggros och silverpäron är några buskar som passar vid luktpioner. Blommor som kan ta vid efter pionerna blommat ut är liljor, flox, aster, höstanemon och rosor.
Dåliga grannar: Pioner klarar att växa tillsammans med de flesta andra växter, men kan konkurrera ut små och ljuskrävande perenner som har planterats för nära. Undvik helst att plantera pioner nära växter med djupgående och kraftiga rotsystem.
Ekologi: Luktpioner får vanligtvis vara i fred från betande djur och skadeinsekter. Enkelblommande pioner pollineras av bin, humlor och andra insekter. Blomknopparna är ofta översållade av myror, som lockas dit av en sockerrik utsöndring. De gör ingen skada på pionen, utan skyddar den tvärt om från skadeinsekter.
Skötsel: Luktpioner kräver normalt sett ingen skötsel, men vissa sorter kan behöva stöd för att hålla sig upprätta. Ta bort vissna blad tidigt på våren om de är missprydande, men var försiktig så att du inte rycker upp knopparna. Det är något av en myt att pioner inte bör flyttas. De sköra och djupgående rötterna gör dem svårflyttade, men om du får med det mesta av rötterna blommar pionen glatt redan nästa sommar. Passa på att dela stora pioner om du ändå har gjort dig besväret med att gräva upp dem. Rötter med knoppar bildar snabbt egna plantor. Flytta pioner efter att de har vissnat ner på hösten.
Plantering: Planteras helst på hösten, lika djupt som de står i krukan eller med ögonen 3 till 6 centimeter under ytan. Ytligast i södra och djupast i norra Sverige. Planteringsavstånd 60-100 cm, med det större avståndet om du vill få in andra växter mellan pionerna. Om du ska plantera pioner där det vuxit en pion tidigare bör du byta jorden. Barrotade pioner blötläggs ett par timmar innan plantering. Mylla ner en giva långtidsverkande gödning i samband med planteringen.
Förökning: Med delning eller frösådd direkt på friland eller i kallbänk. Det tar ofta ett par vintrar innan plantorna kikar upp.
I hushållet: Luktpioner är utmärkta snittblommor.
I folktraditionen: Från det första århundradets Kina har vi en beskrivning av hur pionrot (som alltid kom från luktpion) kunde användas som medel mot blodpropp, och sedan dess har luktpion varit en av de mest uppskattade läkeväxterna. Den har bl.a. använts som bittermedel, svalkande, blodrenande, muskelavslappnande, smärtstillande och för att behandla kvinnliga hormonproblem. Störst användning har den förmodligen haft i Kina, men även i Sverige var pionrot förr ett välanvänt läkemedel.
Härstamning: Luktpion är vildväxande i norra Kina, Japan, Korea, Mongoliet och östra Ryssland, där den främst växer på väldränerade stäppmarker, sluttningar, skogsbryn och flodbankar. I Kina har den odlats i minst 1500 år, till att börja med troligen som läkeväxt. På 600-talet började man förädla pionerna för att få fram vackrare blommor, och de flesta av dagens hundratals pioner härstammar från kinesiska luktpioner. Många sorter togs fram i Europa under 1800-talet, då luktpioner och hybrider var på modet.
Introduktion i Sverige: Luktpioner introducerades i Europa i slutet av 1700-talet, och blev snabbt mycket uppskattade för sin doft och formrikedom. Till Sverige bör de ha kommit senast i början av 1800-talet.

Sorter:
Vildformen av luktpion får enkla vita eller ibland rosa blommor. Den är ovanlig i odling.

‘Adolphe Rousseau‘ har löst fyllda, vackert bordeauxröda blommor, som kommer tidigt till medeltidigt. De är doftande, men alla gillar inte doften. Plantan blir upp till 95 cm hög.

‘Agida‘ får doftande rosaröda halvfyllda till fyllda blommor. Plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘America‘ är en hybridpion, som får enkla och svagt doftande karmosinröda blommor på stadiga stjälkar. Plantan blir upp till 85 cm hög. Anses av många vara den bästa enkelblommande röda pionen. Tilldelad guldmedalj av Amerikanska pionsällskapet 1992.

‘Argentine‘ får fyllda blommor i svagt rosa, som bleknar till vitt. De är svagt doftande och bra till snitt. Plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘Bowl of Beauty‘ får skålar av rosa blomblad, fyllda med ljusgula småblad och fin doft. Den kan bli 90 cm hög. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Burma Ruby‘ är en hybrid mellan Paeonia lactiflora och peregrina ‘Sunbeam’. Den får enkla lackröda blommor på stadiga stjälkar. Blommorna är välformade och doftande. Plantan blir ca 70 cm hög. ‘Burma Ruby’ är en av de bästa enkla röda pionerna, och har tilldelats Amerikanska pionsällskapets guldmedalj och Award of Landscape Merit.

‘Cheddar Cheese‘ får starkt doftande, gräddvita och lite rufsiga fyllda blommor. Plantan blir upp till 90 cm hög.

‘Coral Charm‘ är en hybrid mellan luktpion och P. peregrina ‘Otto Froebel’. Den är mycket uppskattad för sin ovanliga färg. De rosa knopparna slår ut till stora halvfyllda laxrosa blommor, som bleknar till aprikos och så småningom ljusgult. Blommorna är svagt doftande och sitter på relativt stadiga stjälkar. ‘Coral Charm’ är en stor pion, som kan upp till 120 cm hög, och är ganska snabbväxande. Tilldelad guldmedalj från amerikanska pionsällskapet 1986 och RHS Award of Garden Merit.

‘Coral Sunset‘ är ‘Coral Charm’s rosablommande syster. Den blommar tidigt med korallrosa knoppar, som bleknar till laxrosa och så småningom vitt. Liksom sin syster har den stadiga stjälkar, men blir inte lika stor, bara omkring 80 cm hög. Blommorna har svag doft. Tilldelades Amerikanska pionsällskapets guldmedalj 2003.

‘Couronne d’Or‘ blommar sent och rikligt, med fyllda vita blommar med röda fläckar eller stråk. Blommorna är starkdoftande och sitter flera stycken på de ovanligt kraftiga stjälkarna, vilket gör den bra till snitt. Plantan blir ca 60 cm hög.

‘Cytherea‘ är en hybrid mellan Paeonia lactiflora och peregrina. Den får kraftigt rosa knoppar, som slår ut till stora halvfyllda rosa blommor, och bleknar till ljusrosa. Blommorna är vackert kupade, doftande och sitter på stadiga stjälkar. Plantan är bredväxande och kan bli upp till 90 cm hög. ‘Cerythea‘ blommar rikligt och pålitligt. Den tilldelades Amerikanska pionsällskapets guldmedalj 1980.

‘Do Tell‘ är en tidigblommande japansk sort med blekrosa blommor fyllda med tunna småblad. De bleknar till vitt och är doftande. Plantan blir upp till 80 cm hög. Tilldelad Award of Landscape Merit av Amerikanska pionsällskapet 1946.

‘Duc de Wellington‘ får blekrosa blomskålar med ljusare, något gulaktiga småblad. De är svagt doftande och bleknar till vitt. Blommorna sitter på förhållandevis stadiga stjälkar och passar till snitt.

‘Duchesse de Nemours‘ Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Edulis Superba‘ är en beprövad sort från Lemoines plantskola i Frankrike, framtagen redan 1824 och fortfarande uppskattad för sin rikliga och rosdoftande blomning av fyllda, rosa blommor. Den blommar tidigt till medeltidigt och kan bli 90 cm hög.

‘Félix Crousse‘ är en äldre sort, som numera väljs bort till förmån för ‘Felix Supreme’. Den blommar rikligt med kraftigt rosa eller karminröda blommor, som sitter flera på varje stjälk och är bra till snitt. Blommorna är doftande och medeltidiga till sena. Sorten är relativt låg, upp till 75 cm, men också ganska vek. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘General Bertrand‘ blommar med fyllda rosa blommor. Plantan kan bli upp till 100 cm hög.

‘Germaine Bigot‘ blommar rikligt med ljusrosa blommor som bleknar till vitt med röda stänk. De är löst fyllda, väldoftande och bra till snitt. Plantan blir upp till 90 cm hög.

‘la Lorraine‘ får tätt fyllda ljusrosa blommor som bleknar till vitt. Den är medeltidig och doftande. Plantan blir bara 75 cm hög, men behöver ändå stöd under blomningen.

‘Lady Alexandra Duff‘ är en gammal och mycket populär sort, som blommar länge med kraftigt doftande rosa blomskålar, fyllda med vita småblad. Det sitter flera blommor på varje stjälk. Plantan blir upp till 90 cm hög. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Laura Dessert‘ är en populär sort, som blommar tidigt och rikligt med cremevita och ljust aprikosgula, kraftigt rosdoftande blommor. Den kan bli 90 cm hög. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Le Cygne‘ får fyllda blommor i gräddvitt, som bleknar till vitt. Den doftar medelstarkt. Plantan blir bara 70 cm hög, men kan ändå behöva stöd under blomningen.

‘Madame Calot‘ får fyllda och väldoftande blommor i mycket ljust rosa, som övergår i vitt med gula toner. Medeltidig blomning. Plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘Miss America‘ har ljusrosa knoppar, och stora, enkla eller halvfyllda blommor, som snabbt bleknar till vitt. De är väldoftande och sitter på stadiga stjälkar, som ofta klarar sig utan stöd. Tilldelad guldmedalj från amerikanska pionsällskapet både 1956 och 1971, samt RHS Award of Garden Merit.

‘Miss Eckhart‘ blommar medeltidigt med doftande och fyllda rosa blommor. Plantan blir upp till 90 cm hög.

‘Monsieur Jules Elie‘ blommar med underbart doftande rosa skålar, fyllda med rosa-vita småblad. Den blommar medeltidigt och är bra till snitt. Plantan blir upp till 90 cm hög. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Monsieur Martin Cahuzac‘ får fyllda purpurröda blommor. Plantan blir upp till 90 cm hög.

‘Moonstone‘ blommar länge med fyllda, svagt rosa blommor som bleknar till vitt. Plantan kan bli 90 cm hög.

‘Mrs FD Roosevelt‘ har stora runda knoppar som slår ut till rosa skålar fyllda av välformade kronblad. Den är mycket vacker som snittblomma. Blomningen är medeltidig och lång, tack vare rikligt med sidoknoppar. Stark doft. Plantan blir 80-85 cm hög och behöver stöd under blomningen.

‘Myra Macrae’ är en kraftig pion som blommar medeltidigt till sent med stora välformade blommor på stadiga stjälkar. Färgen är kallt rosa och doften svag men fin. Pionen blir ca 90 cm hög. Tilldelades Amerikanska pionsällskapets guldmedalj 1998.

‘Old Faithful‘ blommar med stora, djupt korallröda blommor på stadiga stjälkar. Pionen blir ca 90 cm hög och tilldelades Amerikanska pionsällskapets guldmedalj 1997.

‘Pink Hawaiian Coral‘ är en hybrid mellan P. lactiflora ‘Charlie’s White’ x peregrina ‘Otto Froebel’, och därmed ett ”syskon” till ‘Coral Charm‘. Den får stora halvfyllda laxrosa eller gammelrosa blommor, som bleknar till ljusrosa. Blommorna är doftande och sitter på kraftiga stjälkar. Plantan är kraftigväxande och kan bli upp till 90 cm hög. Amerikanska pionsällskapet tilldelade den Landscape Merit Award samt guldmedalj 2000.

‘Pink Lemonade‘ blommar med rosa skålar, fyllda med rosagula småblad. Blommorna är doftande och bleknar till vitt. Plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘Primevere‘ blommar rikligt med svagt doftande, fyllda blommor i gräddvitt till vitt. Plantan kan bli 90 cm hög.

‘Sarah Bernhardt‘ är en populär sort, med fyllda ljusrosa blommor som bleknar till vitt. Den är rikblommig och väldoftande. Plantan blir upp till 90 cm hög och behöver stöd. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

‘Sea Shell‘ är en enkelblommande pion, som slår ut i rosa och bleknar till vitt. Den blommar något senare på stadiga stjälkar, och har en svag doft. Bladverket är fint även efter blomningen. Plantan kan bli upp till 90 cm hög. Belönad med guldmedalj från amerikanska pionsällskapet 1990.

‘Shirley Temple‘ är ännu en populär pion, som blommar med väldoftande fyllda blekrosa blommor, som bleknar till vitt. Plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘Solange‘ får fyllda blekrosa blommor som bleknar till vitt. Blommorna är medelstarkt doftande och plantan kan bli upp till 90 cm hög.

‘Topeka Garnet‘ blommar medeltidigt med enkla granatröda blommor på stadiga stjälkar. Amerikanska pionsällskapet tilldelade den Award of Landscape Merit 2009 och guldmedalj 2012.

‘Whitleyi Major‘ får enkla vita blommor med något fransiga kronblad. Blommorna är doftande och sitter på stadiga stjälkar. Plantan blir ca 75 cm hög. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.