Myskmadra är en låg ört med ljusgrönt och dekorativt bladverk som snabbt bildar jämna och täta mattor. I skuggiga och något fuktiga lägen är det den bästa marktäckaren och kan t.o.m. konkurrera ut kirskål. När bladen vissnar doftar de gott av nyslaget hö eller kola, och de är en utmärkt krydda i efterrätter.

Galium odoratum, myskmadra

Synonymer: Myska, mariegräs, jungfru marie gräs

Bildsök

Höjd: 10-30 cm beroende på växtplats.

Bredd: Sprider sig obegränsat med utlöpare.

Tillväxt: 10-50 cm per år.

Livslängd:  Mycket långlivad.

Vår: Friskt ljusgrönt bladverk tidigt på våren.

Sommar: Små vita stjärnformade blommor i toppen av stänglarna i maj-juni.

Höst: De små fröna sitter i toppen av plantan och hakar lätt fast i kläder och husdjur. De vissnande bladen doftar kumarin, eller nyslaget hö.

Vinter: Hela växten vissnar ner.

Rotsystem: Myskmadra sprider sig med utlöpare och bildar med tiden en ca 15 cm tjock kompakt filt av rötter som hindrar andra växter från att etablera sig. Den skjuter inte nya bladskott från rötterna och är förhållandevis lättrensad.

Växtsätt: Tät matta av ogrenade och upprätta stänglar med bladkransar.

Jord: Myskmadra är anspråkslös, men trivs bäst på fukthållande jordar. I lätta och mullrika jordar kan myskmadra sprida sig mycket fort.

Ljus: Halv- till helskugga, men även sol om marken är fuktig.

Placering: Marktäckareunder buskar, träd och stora perenner eller som kantväxt i skuggiga lägen. Alla borde också ha myskmadra nära ingången för doftens skull. Samplantera den inte med små perenner, som lätt blir utkonkurrerade, och inte heller så att den kan sprida sig till ytor där sådana finns.

Härdighet: B

Salttålig: Nej.

Ersättningsväxt: Ormöga trivs i samma lägen och blir ungefär lika hög. Den sprider sig något långsammare och blommar normalt i blått, men det finns vitblommande varianter som påminner om myskmadra.

Bra grannar: Ormöga, förgätmigej, skogsstjärna, vit krollilja, ormbunkar, rhododendron.

Dåliga grannar: Svagväxande perenner och växter som är känsliga för rotkonkurrens.

Ekologi: Bladen verkar vara osmakliga för de flesta djur.

Skötsel: Myskmadra är i stort sett skötselfri. Man kan dela plantorna i många delar och sprida ut dem för att snabbare täcka in en stor yta. Den kan också behöva delas efter ett tiotal år för att få et tätare och vitalare växt.

Härstamning: Europa. Myskmadra växer vilt upp till Mellansverige.

I hushållet: När bladen vissnar bildas kumarin, som många känner igen som doften av nyslaget hö eller vodkan Zubrowka, men den påminner också om marsipan och hyacint. I stora mängder är kumarin giftigt, men som smaksättare i små mängder (under 0,1 mg/kg kroppsvikt och dag) anses det ofarligt. Det är dock blodförtunnande och kan orsaka huvudvärk om man äter mycket mat eller dryck som är smaksatt med myskmadra. I Tyskland kallas myskmadra Waldmeister, och används ofta i drycker och desserter. Prova gärna i vitt vin, glass, sorbet, cheesecake, creme brylee, eller tillsammans med syrliga frukter. Plocka den helst innan midsommar. Färska blad håller sig flera veckor i kylen och torkade blad i ett halvår, men aromen kan också fångas i en saft som håller minst ett år i kylen. Torkade knippen kan läggas i linneskåpet för doftens skull, och har en viss förmåga att hålla mal borta. Myskmadra är också en bra rumsväxt för sovrummet.

I folktraditionen: På 1700-talet var det vanligt att hänga en bukett av torkad myskmadra över sängen för god sömn. Det förekom också att man gned insidan av mjölkkannor med myskmadra för att mjölken inte skulle surna och att man blandade bladen i tobak för smakens skull. I Tyskland är myskmadra starkt förknippat med majfirandet, då man gärna dricker maiwein, ett vin som är smaksatt med myskmadra och sägs tända passionen och minska hämningarna. Förr användes också myskmadra för att skrämma bort häxor och demoner.

Introduktion i Sverige: Växten har länge odlats i Sverige och det är okänt om den invandrat själv eller rymt från odlingar.

Sorter: Inga i Sverige förekommande.