Bergtall – värd en chans till

Bergtall

Bergtall, Pinus mugo, är mest känd genom de många mer eller mindre lågväxta och kompakta sorterna. Den var mycket populär under mitten av nittonhundratalet, men hamnade sedan i vanrykte när den förmodat låga tallen började skugga huset. Idag har nya kompakta sorter återigen börjat bli populära. Det är välförtjänt, för bergtall är en mycket robust och användbar växt.

Synonymer: bergfur, dvärgtall (lågväxande sorter)
Bildsök
Höjd: 0,5-15 m beroende på sort.
Bredd: 0,5-3 m beroende på sort.
Tillväxt: Långsam. Vissa sorter är mycket långsamväxande.
Livslängd: Ingen av de som planterats i Sverige har dukat under för ålder än, men efter ca 50 år börjar de ofta drabbas av knäckta stammar. Annars bör de bli åtminstone ett par hundra år gamla.
Vår: Som alla tallar håller den barren året om, men sent på våren skjuter den ny skott, vilket ger den ett lite spretigare utseende tills barren vuxit ut.
Sommar: De unga barren är gulgröna, men mörknar mot slutet av sommaren till mossgrönt.
Höst: Kottarna mognar och gamla barr blir bruna och faller av, men det sker långt in i busken och märks knappt.
Vinter: Barren får en mörkare och brunare ton.
Växtsätt: Tätt förgrenat med många kraftiga barr. Arten är upprättväxande med genomgående stam eller som en flerstammig buske. Både stammar och grenar växer till en början åt sidan, men böjer sig sedan uppåt i en båge. Flera underarter och sorter växer som långa och utbredda buskar. Den höjd som anges för olika sorter är sällan en sluthöjd, då bergtallar fortsätter att växa så länge de lever. De kan de första åren ha svårt att konkurrera med ogräs på bättre jordar.
Rotsystem: Ytligt, stort och förhållandevis snabbväxande. Bergtall har ofta använts till att binda sanddyner.
Jord: Växer bra på de flesta väldränerade jordar, men står sig bäst i konkurrens med andra växter på sandjordar och andra magra och torra jordar. Trivs bäst med lågt pH.
Ljus: Sol till lätt skugga.
Placering: Vanlig bertall (P mugo ssp. mugo) och högväxande sorter passar ensamma i en gräsmatta eller i framkanten av blandade buskage. Lägre sorter passar ensamma, som dekoration i en hårdgjord yta eller gräsmatta, gärna tillsammans med natursten. De kan också användas som kantväxt, låg häck eller marktäckare, vilket är speciellt fint när de klipps. Bra val för soliga slänter med lätt jord. Fransk bergtall (P. mugo ssp uncinata) blir ett ganska stort träd, som kan ersätta vanlig tall i utsatta lägen.
Härdighet: Zon 7.
Salttålig: Ja.
Ersättningsväxt: Former av andra barrväxter, som tall, gran, en, tuja, idegran eller cypress.
Bra grannar: Kombinera gärna med någon låg marktäckare som håller ogräset borta, t.ex. vintergröna, vinteriberis, liten flocknäva, vinterwaldteinia, blodoxalis, backnejlika, mossflox, kuddflox, smultron eller björngräs. Bergtall är också fint tillsammans med andra täta kuddformade växter, som spireor och kärleksört; mjuka plymer som prydnadsgräs eller vippvallmo samt spiror som stäpplilja och fingerborgsblomma. Mellanstora och lite större bergtallar passar bra med ginst och rosor, t.ex. dockros eller pimpinellros.
Dåliga grannar: Starkväxande buskar, större perenner som sprider sig, klätter- och slingerväxter.
Ekologi:
Skötsel: För att få tätare buskar och minska tillväxten kan man nypa bort upp till två tredjedelar av årsskotten innan de styvnat, s.k. pincering. Särskilt Pumilio och Mops blir då mycket täta och fina. Tills busken nått önskad storlek bör man låta skotten vara eller nypa bort en tredjedel för att stimulera förgrening, därefter kan man ta bort mer för att hämma tillväxten. Bergtall har mycket svårt att bryta från gammal ved, varför man inte bör beskära den annat än på årsskotten.
Härstamning: Södra och mellersta Europas bergstrakter.
I hushållet: Veden är tät, tung och kådrik. Den är rötmotståndig, men oftast krokig, kvistig och svårkluven, vilket gör den svåranvänd till annat än bränsle. Skotten kan användas till tallskottssirap.
I folktraditionen: Under första halvan av nittonhundratalet planterades bergtall ofta som läbälten och skyddsbestånd på hedar, sanddyner och stränder, för att förbereda marken för mer produktiv skog. Nu har man på många håll börjat avverka de bestånden för att återskapa den tidigare karga miljön. Mot mitten av nittonhundratalet började man att använda bergtall som prydnadsbuskar och amträd i trädgårdar och offentliga miljöer, och den blev snart en av de vanligaste buskarna. Mot slutet av nittonhundratalet blev barrväxter omoderna, och särskilt bergtallen hamnade i vanrykte. Många hade planterat bergtallar i tron att de inte skulle bli mycket större än de var i pantskolan, och nu överskuggade de i vissa fall huset. Bland fackfolk har dock bergtallens växtsätt och höjd varit väl kända hela tiden, och i offentliga planteringar har den behållit sin popularitet. Nya bred- och långsamväxande sorter har nu börjat upptäckas av allmänheten och banat väg för bergtallens återtåg in i trädgårdarna.
Introduktion i Sverige: Planterades i stor utstäckning från slutet av artonhundratalet.

Sorter:

Vanlig bergtall, P. mugo ssp. mugo är ett litet buskigt träd eller flerstammig buske. Det finns flera lågväxande sorter.

‘Bergman’ är mycket tät, kompakt, rundväxande och kortbarrig. Liksom andra dvärgformer är den långsamväxande.

‘Benjamin’ är snarlik ‘Bergman’, men lite plattare och säljs ibland ympad på stam.

‘Gnom’ är en av de äldsta sorterna. Den har ett brett pyramidalt växtsätt.

Marand‘ har ett upprätt växtsätt och gula band på barren, som är tydligast på vintern.

 

‘Mops’  är en av de populäraste sorterna, för dess täta, kuddformat runda växtsätt och medelsnabba tillväxt. Den kan bli åtminstone en meter hög och lika bred, men först efter många år. Den är ett bra val till häckar och lätt att hitta i handeln. Härdig till zon 5. 'Mops'

 

‘Ophir’ är rundad eller kuddformad med barr som blir ljust gröngula under vintern. Kan bli lite ojämn eller spretig om den inte toppas. Mycket långsamväxande. Härdig till zon 4.

‘Pal Maleter’ får gula toppar på barren under vintern. Spretig men ganska snabbväxande. 'Pal Maleter'

‘Sherwood Compact’  är tät, jämn och kuddformad med ett mycket prydligt utseende. Långsamväxande, men ett bra val till stenpartiet eller liknande. Härdig till zon 5.

‘Winter Gold’ buskigt rundad, likt var. mughus, men är mycket långsamväxande och utmärker sig genom att barren blir guldgula under vintern. En mycket fin sort. Härdig till zon 5.

Var. mughus är buskig och ojämnt rundad. Den är lite glesare och mer snabbväxande än de andra sorterna. Utan beskärning kan den med tiden bli över tre meter hög och minst lika bred. Passar bra ensam i en hårdgjord yta eller tillsammans med mindre buskar och perenner. Den är också bra till häckar, men måste då årligen toppas för att behålla höjden. Härdig till zon 7.
Pinus-mugo-var-mughus

Balkanbergtall, P. mugo var. pumilio, är kompakt och bredväxande, med nästan liggande grenar. Vildformen, utan sortnamn, är ojämnare i formen än sorterna, men växer lite snabbare, om än långsammare än både den rena arten och var. mughus. Med tiden kan den bli över två meter hög och tre meter bred, men om den toppas är den utmärkt som marktäckare eller låg häck.
Tallen på bilden har pincerats, d.v.s.att årsskotten varje år har kortats in.

‘Kissen’ är tät, kuddformad, kortbarrig och långsamväxande.

Fk Sᴜᴀʜᴇʀᴀᴅ är en lägre och jämnare selektion av balkanbergtall. Härdig till zon 6.

Fransk bergtall, P. mugo ssp. uncinata (syn. P. uncinata, P. mugo var. rostrata), är upprättväxande och blir ett konformat träd. Det finns flera lågväxande sorter.

‘Paradekissen’  blir mycket låg, tät och platt kuddformad. En utmärkt sort som inte behöver klippas/nypas för att hållas låg, men är långsamväxande. Härdig till zon 4, kanske mer.

‘Big Tuna’ är mycket tät och äggformad med fin grönska. Växer medelsnabbt och kan bli över två meter hög. Ett bra alternativ till sockertoppsgran i torra och soliga lägen. Härdig till zon 7.

‘Zwergkugel’ är mycket långsamväxande, tät och närmast klotrund. Härdig till zon 4, kanske mer.

8 kommentarer

  1. […] och fuktigare jordar. Tall har samma ståndortskrav som en, och finns i många varianter, t.ex. bergtall. Även gran kan ibland ersätta en. Bra grannar: Ljung är den typiska följeslagaren till en, men […]

Lämna ett svar till Gulmåra ‒ förargelseväckande väldoftande | Biofilia Avbryt svar