Förr var fjällkvanne mycket eftertraktad som medel mot farsoter och sjukdomar. Den sades t.o.m. kunna bota pesten och odlades ibland i stora kvannegårdar. Idag har den delvis fallit i glömska, men förtjänar att uppmärksammas igen som en mångsidig och god köksväxt som är god både som grönsak, krydda och godis, och det finns fortfarande många som svär på dess förmåga att hålla infektioner borta.
Kvanne, Angelica archangelica
Synonymer: Angelika, ängel, ärkeängel, helig trefaldighetsört, heligand, björnstut, lappegräs, posko, fadno
Bildsök
Beskrivning: Ståtlig tvåårig växt, som påminner om en liten björnloka.
Höjd: 50-200 cm beroende på växtplats.
Bredd: 50-100 cm beroende på växtplats.
Tillväxt: Snabb
Livslängd: 2-4 år. Dör vanligen efter blomning.
Vår: Kommer upp mycket tidigt med kraftiga mörkgröna blad, som första året kan förväxlas med kirskål.
Sommar: Unga plantor blommar inte, utan får bara en kraftig rosett av selleriliknande blad. När den efter ett eller fler år samlat tillräckligt med näring blommar den i juni-augusti med 10-40 cm breda klotruna blomställningar i grönvitt. Vissa varianter har vackert röda stjälkar och blommor.
Höst: Bladen får ljust gula eller bruna höstfärger.
Vinter: Den stadiga stängeln står kvar hela vintern och är ofta dekorativ.
Växtsätt: Basal bladrosett av stora två eller tre gånger parflikiga blad. Blommar andra året eller senare med en kraftig, hög och förgrenad blomställning. Efter blomningen dör plantan, men den sprider sig lätt med frö.
Rotsystem: Kraftig och ofta uppdelad pålrot.
Jord: Trivs bäst på lätta och fuktiga jordar.
Ljus: Sol till lätt skugga.
Placering: I naturträdgården, fuktängen, stora rabatter eller kökslandet.
Härdighet: Härdig i hela landet.
Salttålig: Strandkvanne är salttålig. Osäkert hur väl fjällkvanne tål salt.
Ersättningsväxt: Strätta, rabarber.
Bra grannar: Mynta och myskmadra om man håller öppet kring plantorna första året.
Dåliga grannar:
Ekologi: Pollineras av bin, humlor och flugor. Både betande djur och sniglar tycker om kvanne.
Skötsel: Kräver ingen skötsel. Om man klipper av stängeln innan blomningen kommer den igen nästa år.
Härstamning: Inhemsk.
I hushållet: Hela plantan har en aromatisk och söt smak och ska enligt traditionen vara stärkande. Använd unga blad och stjälkar som grönsak, t.ex. stuvade tillsammans med ängssyra, eller som krydda i t.ex. sill. Blomstänglarna kan kanderas eller användas till saft, sirap eller konfekt på samma sätt som strätta. De kan även ätas råa. Blomknopparna är goda kokade och fröna är en god brödkrydda. Kvanne passar bra ihop med rabarber, och fungerar som sockersparare, t.ex. i marmelad. Exemplar som står torrt och soligt har ofta kraftigare arom. Blommorna kan också torkas till pampiga eterneller.
I folktraditionen: Fjällkvanne har troligen ingått i det nordiska kosthållet i tusentals år. Under slutet av vikingatiden och genom hela medeltiden odlades fjällkvanne i Norge och på Island i s.k. kvannegårdar på sydsidan av mangården, men från Svenskt och Danskt område är sådana inte kända. Kanske odlade man här kvanne i kålgården istället. I mindre skala har fjällkvanne odlats i landets fjälltrakter sedan åtminstone 1300-talet, men i de sydligare delarna av landet, där fjällkvanne inte förekommer naturligt, har man troligen ofta nöjt sig med att köpa den eftertraktade roten. Sedan de tidigaste uppteckningarna har kvannerot nämligen ansetts vara det bästa skyddet mot infektioner och farsoter, vilket under den pestdrabbade medeltiden gjorde den till en viktig handelsvara. I större delen av Europa, och även i Sverige, gick kvanne under namnet angelika, vilket vittnar om dess gudasända krafter. Det finns flera legender om hur ärkeängeln Gabriel uppenbarade växtens medicinska användning för en munk.
Senast på 1400-talet odlades angelikan i klosterträdgårdarna, som en av få växter som färdades söderut med munkväsendet. Än idag är växten populär i Frankrike och ger smak åt klosterlikör och benediktinlikör. Under 1500-talet togs den upp ett flertal örtaböcker, och den berömde läkaren och mystikern och läkaren Paracelsus, som under 1500-talet reste runt i Europa och sades kunna bota pesten, använde bl.a. kvanne för detta. På 1600-talet fanns växten i snart sagt varenda trädgård i norra och mellersta Europa. Den var så vanlig att botanikern Culpeper inte ens gjorde sig besväret att beskriva den. När Linné skrev om kvanne på 1700-talet hade dess popularitet som läkeväxt minskat. Farsoter var inte ett lika stort hot längre, men han hade istället ett nytt användningsområde för kvanne som ett medel för mod: Göra dyärffwa j stridh. Tag liffens wathn, oc läg yrtherna peoniam, angelicam, oc saffran, oc quintam essentiam aff gwl och perlor j thz, oc then som drikker ther aff bliffwer dyärffwer och trösther, oc försma dödhen oc allan wadha. På 1800-talet hade man i stort sett slutat att använda kvanne medicinskt, men i norra Sverige, framförallt bland samerna, har man tuggat kvannerot när man åkte till marknaden och för att skydda sig mot influensor in på 1900-talet. På Färöarna höll man sig med stora kvannegårdar in på 1900-talet.
In i modern tid har man hängt upp kvanne på väggen för att skydda mot sjukdomar och ohyra, och idag förekommer det att man hänger den i bilen för att förebygga åksjuka.
Som mat har kvanne främst använts av samerna, av vilka den var uppskattad som en av de första grönsakerna på våren och som torkad godsak på vintern, och den vitaminrika kvannen var säkert hälsobringande efter vinterns animaliska föda. Också i resten av Sverige har man ätit kvanne, men mest som nödmat och godis för barnen.
Introduktion i Sverige: Inhemsk.
Sorter:
Strandkvanne (ssp. litoralis) växer vilt längs kusten, blommar i juni-juli och är mer aromatisk än de andra underarterna.
Fjällkvanne (ssp. archangelica) växer vilt i fjälltrakterna, blommar i juli-augusti och anses av många vara den godaste och mest medicinskt verksamma underarten.
Grönsaksvanne (ssp. majorum) förekommer bara i odling och har enligt uppgift märgfyllda stjälkar.
Den på senare tid populära rödkvannen tillhör en annan art.
Biofilia 
[…] senare år har kvanne, särskilt rödkvanne, blivit allt populärare i trädgårdar och parker, och det med all rätta. […]
[…] Nypon för c-vitamin och som allmänt stärkande, Rosenkvitten för smaken och mer c-vitamin, Fjällkvanne mot infektionen och för värme, Tallbarr och tallknoppar som slemlösande, mot infektionen och för […]
[…] g fjällkvanne (1 liten stjälk), skördad innan eller under blomningen 500 g rabarber (2-3 stora stjälkar) 2 dl […]
[…] malört är den dominerande kryddan.Några andra kryddor som förekommer är gentiana, rabarberrot, kvannerot, kinabark, enbär, kanel, ingefära, kardemumma, koriander, sommarkyndel, citrontimjan, […]
[…] Smakvariation: Testa att blanda i lite fint hackad citron eller kvanne. […]