Rugosarosor – en bra kompromiss

Rugosarosor är härdiga, lättodlade och robusta rosor som växer bra i de flesta lägen och kräver minimalt med skötsel. De är inte riktigt lika anspråkslösa som vresrosor, men inte heller lika invasiva, så de är ofta ett snällare alternativ till dessa. Samtidigt har många rugosarosor blommor som är mer lika ädlare rosor, och platsar utan tvekan i finträdgården. Det är en bred grupp rosor, med allt från tuffa vresrosliknande buskar, över de populära kanadarosorna, till ömtåliga tehybrid-hybridrosor.

Rosa Rugosa-gruppen 'Örträsk'

Rugosaros ‘Örträsk’

Rugosarosor, Rosa Rugosa-gruppen

Synonymer: Vresrosor, vresroshybrider
Bildsök
Beskrivning: Rosorna inom Rugosa-gruppen är korsningar mellan vresros, Rosa rugosa, och andra rosor. Några av dem har förlorat vresrosornas typiska kännetecken, och räknas då ibland som en egen rostyp ‒ Bruantii-gruppen ‒ men SKUD och de flesta andra källor sorterar in alla Rugosa-hybrider under Rugosa-gruppen. I sortbeskrivningarna längre ner på sidan kan du läsa om hur de olika sorterna skiljer sig från den typiska rugosa-rosen. Oftast har rugosarosorna ärvt de flesta av sina egenskaper från vresrosen. De är lättodlade, friska, härdiga och tåliga buskar med grova blad och tätt taggiga grenar. Växtsättet är ofta, men långt från alltid, tätt, stadigt och buskigt. Blommorna varierar stort, men de sitter vanligen i klasar och är lite nickande. De är ofta remonterande eller långblommande. Många sorter får plattrunda nypon, med bra smak.
Höjd: 0,5-3 meter, beroende på sort, ympunderlag och växtplats.
Bredd: 1-3 meter.
Tillväxt: Rugosarosor växer vanligen snabbt, ca 20-100 cm per år, tills de närmar sig sluthöjden. Därefter blir de fylligare och bredare, men inte högre.
Livslängd: De flesta rugosarosor är ganska långlivade.
Vår: Bladutsprånget sker i mitten eller slutet av våren, med små ljusgröna bladtofsar i den yttre delen av fjolårsgrenarna.
Sommar: Många rugosarosor får liksom vresrosor mörkt gröna, blanka, grova och rynkiga blad, men det finns också sorter med ljusa, tunna och släta blad. Blomningen börjar ofta i slutet av juni. Vissa sorter blommar hela sommaren, medan andra gör ett uppehåll för att komma igen senare och ytterligare andra ger allt under några sommarveckor. Blommorna kommer i alla vanliga rosfärger och kan vara både enkla och löst fyllda, doftande eller doftlösa. De har ofta ett lite skört och skirt utseende (i kontrast till de grova bladen).
Höst: Många sorter får plattrunda nypon, som ofta är orange eller röda.
Vinter: Grenverket är grovt och inte speciellt dekorativt på de flesta sorter, men några har elegantare grenar med gröna eller röda årsskott. Nyponen kan sitta kvar ett tag, men fåglarna brukar ta dem.
Växtsätt: Rugosarosor har ett upprätt växtsätt, som beroende på sort kan vara både buskigt och glest.
Rotsystem: Rotäkta rugosarosor kan skjuta rotskott, men de är ofta okulerade eller ympade på en rot från Rosa multiflora eller canina. Rugosarosor som är ympade på Rosa multiflora skjuter inga rotskott, men får sämre härdighet och blir signifikant högre än rotäkta rosor. De som är ympade på Rosa canina har god härdighet, men kan skjuta enstaka vildskott från roten. De blir också högre än rotäkta rosor, men inte lika höga som de som ympats på Rosa multiflora.
Jord: Många rugosarosor trivs i lätt och mager jord, men vissa sorter föredrar en lite fetare jord. De är ofta ganska torktåliga.
Ljus: Sol till skugga, beroende på sort.
Härdighet: Rugosarosor är härdiga till zon 4 eller högre.
Salttålig: Vissa sorter.
Placering: Rugosarosorna varierar i växtsätt och utseende, och det finns sorter för de flesta lägen. Generellt är de lämpliga för lite svårare lägen, där det är blåsigt, magert, torrt och där regelbunden skötsel inte är möjlig, t.ex. vägmiljöer, parkeringar, industri- kontors- och bostadsområden. Använd dem som friväxande häck, buskage, fasadplantering eller som marktäckare över större ytor. I mindre skala fungerar de både i små grupper och som solitärer. Några sorter kan också användas som låga klätterväxter. Rugosarosor är en bra ersättning för vresrosor i delar av landet där de senare riskerar att bli invasiva, men även de mest vresroslika rugosarosorna (som får nypon) bör undvikas där.
Ersättningsväxt: Andra rosor, t.ex. vresrosor eller pimpinellrosor.
Bra grannar: Nävor är bra tillsammans med rugosarosor. I torra och magra lägen i första hand blodnäva och docknäva. I fetare jord även spansknäva, kungsnäva och många andra. I skuggigare lägen flocknäva eller liten flocknäva. Lavendel, kantnepeta, stäppsalvia, kryddsalvia, isop, kyndel, oregano och stenkyndel är några andra exempel på växter som trivs i samma (soliga, magra och lätta) lägen som de flesta rugosarosor.
Dåliga grannar: Rugosarosor fungerar bra tillsammans med de flesta andra växter.
Ekologi: Eftersom vresrosor har blivit invasiva på sandstränder i södra Sverige, och naturvårdsverket rekommenderar att de inte planteras i trädgårdar, så kan rugosarosorna vara ett naturvänligt alternativ, med reservation för att vissa rugosarosor också har potential att sprida sig . Blommorna pollineras av humlor, bin och andra insekter. Nyponen är uppskattade av fåglar, som äter både fruktköttet och frön. Även rådjur tycker om nyponen, men de (liksom hararna) lämnar i vart fall de grovbladiga och taggiga sorterna i fred.
Skötsel: Rugosarosor kräver i stort sett ingen skötsel. Ansa försiktigt vid behov eller klipp ner hela busken på vårvintern om den blivit för stor eller ful. Gödsla ev. på våren och försommaren.
Plantering: Rugosarosor kan planteras höst eller vår. Okulerade eller ympade rosor planteras med okulerings/ympstället 10-20 cm under markytan.
Förökning: Rotäkta rugosarosor kan förökas genom rotskott. Alla är lätta att sticklingföröka.
I hushållet: Många sorter får ätliga nypon, som kan användas till nyponsoppa, sylt, saft, nyponmjöl och annat. Plocka dem helst tidigt på säsongen, eftersom de ofta får larver senare.
I folktraditionen: Rugosarosor är relativt nya, men blommorna och nyponen används på liknande vis som de från vildrosor.
Härstamning: De flesta sorter har sitt ursprung i Europa eller Nordamerika, trots att vresrosor har odlats och troligen förädlats sedan åtminstone 900-talet i Kina och Japan. I Europa började förädlingsarbetet 1887. Alla rugosarosor härstammar från vresrosor, men ofta med inkorsningar av andra arter.
Introduktion i Sverige: Okänd

Sorter:
Vresrosor, kallas ofta de rugosarosor som har mycket gemensamt med föräldern vresros, Rosa rugosa. De är anspråkslösa, lättodlade, friska, härdiga och trivs utmärkt i torr och mager jord. Vanligen blir de vackrast i sol, men de kan också växa och blomma bra i skugga. Liksom vresrosor har de ett tätt växtsätt, stora, grova och rynkiga blad, och rikligt med taggar i blandade storlekar. Blommorna är oftast enkla eller halvfyllda, ca 10 cm stora och sitter i klasar. De här sorterna passar väldigt bra till offentliga planteringar, massplanteringar, vägmiljöer (de tål salt), industriområden, havsnära och andra utsatta lägen. De är också särskilt lämpade till friväxande häckar och buskage. ‘Alba‘, ‘Belle Poitevine‘, ‘Fru Dagmar Hastrup‘, ‘Hansa‘, ‘Henry Hudson‘, ‘Moje Hammarberg‘, ‘Roseraie de l’Haÿ‘, ‘Rugspin‘, ‘Stella polaris‘, ‘Söråker och ‘Örträsk‘ är några rugosarosor av vresrostyp.

Kanadarosor är ett samlingsnamn för några serier rosor som har tagits fram i Kanada, för att klara kalla vintrar. Några av dem hör hemma i Rugosa-gruppen. De är inte lika grova och robusta som vresrosorna, utan har ett smalare och glesare växtsätt, med färre taggar. Blommorna är i allmänhet vackrare, eller åtminstone mer förädlade, än vresrosornas. Kanadarosorna är lättodlade och härdiga, men många trivs bäst i lite rikare jordar. De är fina som solitärer, i friväxande häckar, små buskage och i blandrabatter. De högre sorterna passar också till berså. ‘Henry Hudson‘, ‘Jens Munk‘, ‘Lac Majeau‘, ‘Louise Bugnet‘, ‘Martin Frobisher‘ och ”Thérèse Bugnet‘ är några kanadarosor.

Alba‘ är lik vresros, men är vitblommande. Den blir upp till 2 meter hög och är doftande.

 

Aushedge‘ (Wild Edric) blommar rikligt med fyllda, kallt rosa blommor, som är doftande och remonterande. Tilldelad RHS Award of Garden Merit 2012. Den blir 1,5 meter hög och är härdig till minst zon 5.

Rosa rugosa-gruppen 'Aushedge' Wild Edric

Rugosaros ‘Aushedge’ Wild Edric

 

Belle Poitevine‘ är lik vresros, men får halvfyllda blommor. Den blommar rikligt och nästan kontinuerligt från slutet av juni och långt in på hösten. Mycket frisk och lättodlad, även i skuggigare lägen. Busken blir upp till 2 meter hög och är härdig till zon 6.

 

Dr. Selma Lagerlöf‘ är lite mindre än vanlig vresros, och har ett tätt och brett växtsätt. Den utmärker sig genom att ha bollformade eller kraftigt skålade blommor, som är ovanligt tätt fyllda för att vara en rugosaros. De sitter många på varje kvist, är ljusrosa och kryddigt doftande. Blommorna ruttnar lätt, och den här sorten får sällan nypon, men den blommar rikligt och nästan kontinuerligt från mitten av juni till senhösten. Det är en lättodlad och fin ros för de torrare delarna av landet, som också går att odla i skugga. ‘Dr. Selma Lagerlöf‘ blir upp till 1,5 meter hög och är härdig till zon 6.

 

F.J. Grootendorst‘, nejlikros, introducerades 1915, och var mycket populär fram till 60-talet. Den påminner om vresros, men är glesare och har något ljusare blad. Den stora skillnaden är emellertid blommorna, som är små, fransiga och sitter i stora klasar. De påminner om nejlikor, men saknar doft. Blomningen börjar i slutet av juni och pågår, lite avmattad, fram till senhösten. Lämplig som solitär, stamros, klippt eller i samplanteringar med lägre växter som kan dölja de kala stammarna. ‘F.J. Grootendorst‘ är frisk, lättodlad, skuggtålig och härdig till zon 7.

 

Fru Dagmar Hastrup‘ ser ut som en liten vresros, som blommar rikligt med enkla, stora, ljusrosa och doftande blommor från början av juni till senhösten, med några korta uppehåll. Den får rikligt med stora, röda nypon och höstfärger. ‘Fru Dagmar Hastrup‘ är mycket lättodlad, frisk och tålig. Den växer bra på allt från solstekta parkeringar till skuggiga trädgårdar, men blir tätast och vackrast i sol. Höjden varierar mellan en halv och drygt en meter, beroende på växtplatsen, och den blir vanligen bredare än hög. Den är härdig till zon 6. Tilldelad RHS Award of Garden Merit 1993.

 

Hansa‘ är lik vresros, men har stora, fyllda blommor, ofta i stora klasar. Den blommar från början av juni till slutet av hösten. ‘Hansa‘ är lika lättodlad, anspråkslös och frisk som vresros, och växer bra mager och torr jord, även i skuggiga lägen. Den blir upp till 2 meter hög och är härdig till zon 8.

 

Henry Hudson‘ är en kanadaros, men liknar ‘Fru Dagmar Hastrup’ till växtsätt och storlek, d.v.s. som en låg, tät och bred vresros. Den får klasar av rosa knoppar, som slår ut till kryddoftande, halvfyllda, vita blommor, som ibland har en svagt rosa ton eller rosa fläckar. Blomningen pågår från månadsskiftet juni-juli fram till vintern. Den får röda nypon. ‘Henry Hudson‘ är frisk, lättodlad, skuggtålig och anspråkslös, men skjuter rikligt med rotskott (om den är rotäkta). Busken blir 0,5-1,2 meter hög, beroende på växtplatsen, och den är härdig till zon 7.

 

Jens Munk‘ är en annan kanadaros, som liknar vresros, men har mindre blad och ett ojämnt överhängande växtsätt, med bågböjda grenar (inte helt olikt nejlikros). Blommorna är ganska små, men vackra. De är fyllda, rosa och starkt doftande. Blomningen är riklig och varar från slutet av juni till senhösten, men några korta uppehåll. Nyponen är röda, små och få. ‘Jens Munk’ är lättodlad, frisk och tålig. Den blir upp till 1,5 meter hög och är härdig till zon 6.

 

Lac Majeau‘ är en kanadaros som har mindre gemensamt med vresrosor än de ovanstående rosorna. Bladen är inte lika blanka, grenarna har få taggar och växtsättet är upprätt och inte lika tätt som den typiska vresrosen. Blommorna sitter på klasar och är starkt doftande, vita och fyllda. ‘Lac Majeau‘ blommar rikligt och nästan utan avbrott från andra halvan av juni till senhösten. Den är lättodlad, frisk och skuggtålig, kan bli upp till 2,5 meter hög och är härdig till zon 7.

 

Louise Bugnet‘ är en vacker och frisk kanadaros med kraftigt upprätt växtsätt och ljust bladverk. De mörkrosa knopparna slår ut till kritvita fyllda och doftande blommor, med enstaka rosa fläckar på de yttre bladen. Nyponen är orangea. ‘Louise Bugnet‘ har få taggar och är tålig och lättodlad, även i lätt skugga. Busken kan bli upp till 1,8 meter hög och är härdig till zon 7.

 

Martin Frobisher‘ är ännu en mycket vacker och lättodlad kanadaros. Till växtsättet påminner den lite om ‘Louise Bugnet’. Bladen är ljusa och matta. Blommorna är väl fyllda med kronblad som är mellanrosa mot mitten och blekare ut mot kanterna. De slut ut i slutet av juni, och fortsätter att komma utan några större avbrott fram till oktober. Den får inga nypon att tala om. ‘Martin Frobisher‘ är frisk och skuggtålig. Den blir upp till 1,8 meter hög och är härdig till zon 5.

 

Max Graf‘ är en låg, krypande, ros med ett vackert blad- och grenverk. Grenarna är långa och slanka ‒ så pass att de lägger sig mot marken, där de kan slå rot. Friväxande får den ett marktäckande växtsätt, med lager av grenar som succesivt bygger på varandra. Uppbunden fungerar den som en låg klätterros, och kan bli 2-3 meter hög. Grenarna (med få taggar), bladskaften och foderbladen är vackert rödbruna (ibland åt lila) och bladen små, högblanka och friskt gröna. Blommorna är enkla och kraftigt rosa, bleknande till ljusrosa. Doften är svag. ‘Max Graf‘ blommar rikligt i drygt en månad med början i andra halvan av juni. Den får sällan nypon. Det är en lättodlad, skuggtålig och frisk sort, som framförallt passar som marktäckare på stora ytor, men också uppbunden mot växttorn och stolpar. Den är härdig till zon 6.

 

Moje Hammarberg‘ påminner mycket om den vanligare ‘Hansa’, men blommorna är färgstarkare och inte lika fyllda, nyponen fler och busken blir bara omkring 1,5 meter hög. Den är härdig till zon 7.

 

Pink Grootendorst‘ en mutation av ‘F.J. Grootendorst‘ som endast skiljer sig med at blommorna är ljusrosa. Den kan ibland revertera till den mörkrosa formen, så att samma planta, eller t.om. samma blomma kan få båda färgerna.

 

Roseraie de l’Haÿ‘ är lik ‘Hansa‘, men får rödvioletta blommor och inga nypon. Den har också sämre härdighet ‒ bara till 6. Tilldelad RHS Award of Garden Merit.

 

Rugspin‘ är lik vresros, men får purpurröda blommor och blir bara 1,5 meter hög. Den blommar rikligt från mitten av juni till senhösten, och får många stora och röda nypon. ‘Rugspin‘ är mycket lättodlad, frisk, skuggtålig och härdig till zon 7.

 

Schneezwerg‘ har vresrosens blanka och rynkiga blad, men de är betydligt mindre. Blommorna påminner också om vresrosens, men är lite mindre, vita och halvfyllda (och doftande). Till växtsättet skiljer den sig mer, med sina upprätta, bågböjda grenar. Nyponen är röda och många. ‘Schneezwerg‘ blommar rikligt från mitten av juni till mitten av juli, med eftersläntrare ända fram till vintern. Busken blir upp till 1,5 meter hög och är härdig till zon 6.

 

Signe Relander‘ är lik ‘F.J. Grootendorst‘, men får kallröda blommor och är bara härdig till zon 6.

 

Stella polaris‘ är en vitblommande sort som fanns i handeln i början av 1900-talet. Den är lik ‘Alba‘, men är möjligen något större.

 

Söråker‘, söråkersrosen, är en svensk ros som är mycket storvuxen och kraftigväxande. Grenarna är tätt taggiga, upprätta, bågböjda och ofta kala nertill. Bladen är ljusa och matta. Blommorna är relativt små, enkla, skarpt rosa och svagt doftande. Den blommar ungefär en månad, från mitten av juni, och efter det får den många orangeröda nypon. Söråkersrosen är mycket lättodlad, frisk och skuggtålig. Det ståtliga växtsättet gör att den passar bäst ensam i en gräsmatta, grusyta eller tillsammans med låga marktäckare. Den blir 3 meter hög och är härdig till zon 7.

 

Thérèse Bugnet‘ är en populär kanadaros med ett tätt och kraftigt växtsätt, ljust och fint bladverk, doftande halvfyllda rosa blommor hela sommaren, talrika röda nypon och orange höstfärg. På vintern ståtar den med röda, nästan taggfria årsskott. ‘Thérèse Bugnet‘ är tålig och lättodlad, även i lätt skugga, blir 1,6 meter hög och är härdig till zon 6.

 

Örträsk‘ har ett fint upprätt växtsätt, med bågböjda grenar. Bladen är matta och ganska ljusa. Blommorna är rosa, halvfyllda och många. Den får också många orangeröda nypon. Den huvudsakliga blomningen varar omkring en månad, från mitten av juni, och med enstaka eftersläntrare ända fram till senhösten. ‘Örträsk‘ är lättodlad, frisk och skuggtålig. Den kan bli upp till 2,5 meter hög och är härdig till zon 8.

Annonser

  1. Ping: Vresros – invasiv men användbar | Biofilia

  2. Ping: Pimpinellrosor – söta tuffingar | Biofilia

  3. Ping: Trubbhagtorn ‒ inte så trubbig | Biofilia

  4. Ping: En ‒ svårstartad men trygg | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: