Jättedaggkåpa ‒ robust och elegant

Jättedaggkåpa är en av trädgårdens mest användbara växter. Den passar in på de flesta platser och trivs i de flesta lägen. Har du en lucka i rabatten? Stoppa dit en jättedaggkåpa! Behöver du en billig marktäckare? Så jättedaggkåpa! Kant mellan rabatten och gräsmattan? Jättedaggkåpa! Den växer snabbt och om den tillåts sprider den sig rikligt med frö. På tre år kan en planta förvandlas till hundra. Nackdelen är förstås att den kan bli ett ogräs om man inte tar bort blommorna innan de sätter frö, och de kraftiga plantorna kan kväva rara växter. 1999 utsågs den till årets perenn.

 

Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis

Synonymer: Just jättedaggkåpa har inga andra namn. Vanlig daggkåpa kallas lokalt kåpgräs, jungfru Marie kåpa, daggskålar, skocka, johannesgräs och rynkblad.
Bildsök
Beskrivning: Lättodlad och användbar perenn som odlas både för det vackra bladverket och den skira gröngula blomningen.
Höjd: 30-50 cm, beroende på växtplats.
Bredd: 40-80 cm.
Tillväxt: Snabb. Jättedaggkåpa sprider sig rikligt med frö om den trivs.
Livslängd: Minst 30 år.
Vår: De små grågröna bladen kommer upp ganska tidigt, och blir senare på våren en tät grön tuva med dekorativa blad. Regn och dagg samlas ofta till en liten pärla i mitten av bladen.
Sommar: Jättedaggkåpa blommar från juni till början av augusti med mycket små gula blommor i gulgröna fluffiga moln över bladverket. Mot slutet av blomningen faller blomställningarna ut åt sidorna och lägger sig på marken.
Höst: Om blomställningarna lämnas kvar blir de bruna och ganska fula. Bladen tappar något av sin form och hela plantan blir mer oregelbunden när stjälkarna inte orkar hålla upp bladen längre. Efter frosten vissnar bladen ner utan höstfärger.
Vinter: Hela plantan vissnar ner. Inga vinterståndare.
Växtsätt: Tuvbildande, kuddformat.
Rotsystem: Fint, medeldjupt och omfattande. Jättedaggkåpa bildar rhizomer, men sprider sig endast lite på det viset. Det kan vara besvärligt att få upp hela rotsystemet på en etablerad planta, men eftersom den inte skjuter nya skott från rötterna behövs det inte om man bara vill ha bort den. På vissa ställen hävdas det att jättedaggkåpa har ett grunt rotsystem, som inte konkurrerar med andra växter. Det stämmer inte. Rötterna kan gå minst 50 cm djupt, och de kan med lätthet konkurrera ut mindre växter, även vissa rosor.
Jord: Växer bra i de flesta jordar som inte är torra eller näringsfattiga, men trivs bäst i lucker och fukthållande jord.
Ljus: Halvskugga till full sol. Trivs bäst med vandrande skugga eller eftermiddagsskugga.
Placering: Jättedaggkåpa är en utmärkt kantväxt, t.ex. där bladen får hänga ut över en gång. Där den trivs (fuktigt och ljust) fungerar den som kant mot gräsmatta också, om man kan undvika att klippa sönder bladen. Som marktäckare håller den effektivt bort fröogräs, men svårare rotogräs, som kirskål, kvickrot och tistlar, kan ta sig upp mellan plantorna. Jättedaggkåpa är också fin i perennrabatter, där den milda färgen är lätt att kombinera och kan mildra kontrasten mellan andra blommor. Den är också fin vid dammen, i en äng eller den vilda delen av trädgården.
Härdighet: Härdig i hela landet.
Salttålig: Ja.
Ersättningsväxt: Andra daggkåpor, nävor (t.ex. flocknäva eller blodnäva) eller akleja. Vanlig daggkåpa är mycket snarlik jättedaggkåpa, men inte lika stadig i växten. Rödskaftad daggkåpa är tvärtom stadigare än jättedaggkåpa, men har gråare blad och inte lika skir blomning. Fjälldaggkåpa är mindre än jättedaggkåpa, och ser lite annorlunda ut.
Bra grannar: Vackrast är den i sällskap med andra ljusa färger, andra växter med ett bulligt växtsätt eller framför högre spiror och plymer. Den passar särskilt bra med luktpioner, rosor, nävor, veronika, kantnepeta, iris, akleja, och brokbladiga växter.
Dåliga grannar: Den kan konkurrera ut andra växter som står för nära, särskilt om de är mindre än jättedaggkåpan. Det är ganska populärt att kombinera jättedaggkåpa med stäppsalvia, men det blir bara bra med de ljusaste sorterna av stäppsalvia, eller i mycket stora grupper, då de mörka salviorna annars lätt försvinner intill den ljusa daggkåpan. De trivs också bäst i olika jordar.
Ekologi: Lämnas ofta ifred av rådjur och sniglar, men de senare tycker om att gömma sig under daggkåpans blad.
Skötsel: Klipp ner helt i slutet av blomningen, för att undvika fröspridning och ett finare bladverk under sensommaren.
I hushållet: Fin som snittblomma.
I folktraditionen: Dagg hade förr en stor betydelse inom folktro, läkekonst och trolldom, och daggkåpan har fått sitt svenska namn för att den samlar daggen till stora droppar, som är lätta att samla upp. Sitt latinska namn har den fått från att alkemister använde den just så. Nu vet vi att dropparna inte bara består av dagg, utan också av vatten från bladen själva. Själva växten användes som läkeväxt för sårläkande och sammandragande effekt. I den egenskapen omnämndes den första gången på 1100-talet av Hildegard av Bingen.
Härstamning: Sydeuropa, Kaukasus och västra Asien.
Introduktion i Sverige: Okänt, men den var ovanlig fram till 90-talet.

Sorter:
Grundformen Alchemilla mollis är helt dominerande i handeln. De namnsorter som finns skiljer sig endast marginellt, om alls, från grundformen.

‘Senior’ blir något lägre än grundformen, ca 30-40 cm hög.

‘Thriller’ och ‘Robustica’ sägs båda vara större och mer upprätta än grundformen, men det har inte observerats vid provodling. Båda marknadsförs som snittblomma.

Annonser

  1. Ping: Blodnäva ‒ en tålig långblommare | Biofilia

  2. Ping: Vidjehortensia ‘Annabelle’ | Biofilia

  3. Ping: Parklind ‒ parkens minne | Biofilia

  4. Ping: Luktpion – den lite finare pionen | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: