Bondpion – stugornas stolthet

Bondpion är en korsning mellan bergpion (P. officinalis) och turkisk pion (P. peregrina), som kom till Sverige från Sydeuropa på medeltiden. De äldsta skildringarna fokuserar på bondpionens användning inom läkekonsten, men man kunde naturligtvis inte missa dess skönhet. Som namnet avslöjar var det särskilt allmogen som tog den till hjärtat, vilket med tiden fick överklassen att avfärda den som vulgär och rikta sitt intresse mot rosor eller luktpioner. Vid torp och stugor har däremot bondpionen försvarat sin plats, ofta stolt flankerandes dörren eller entrégången.

Till skillnad från många luktpioner och hybridpioner bär bondpionen sina blommor på stadiga och upprätta stjälkar. De kräver inget pyssel, och är härdiga och tåliga som den bästa bonde.

Bondpion 'Rubra Plena'

Bondpion ‘Rubra Plena’

Bondpion, Paeonia x festiva

Synonymer: Bondros, fattigmansros
Bildsök
Beskrivning: Bondpion bildar en stor och kraftig tuva av något läderartade och flikiga blad på långa stjälkar. Bladen är friskt gröna och lite blanka. Till skillnad från luktpion har de alltid otandade bladkanter och de får inga höstfärger. Blommorna är stora, löst fyllda och doftlösa.
Höjd: 60-70 cm.
Bredd: 60-100 cm.
Tillväxt: Medelsnabb. Bondpion når snabbt sin fulla höjd, men fortsätter att långsamt växa till på bredden, med några fler blommor för varje år.
Livslängd: Pioner är mycket robusta och långlivade. Över 100 år är inte en orimlig förväntning.
Vår: De korallrosa knoppar som sticker upp ur jorden tidigt på våren öppnar sig snart och släpper ut små knippen av aprikos, gammelrosa och äppelgröna blad, som gradvis övergår till friskt ljusgrönt. Få växter har ett lika vackert bladutsprång som pioner.
Sommar: Bondpion blommar i juni (strax före luktpionerna) med ca 15 cm stora, löst fyllda blommor i vitt, rosa eller rött, tyvärr utan doft. De bärs upp av stadiga stjälkar, men kan ändå behöva stöd ibland. Efter blomningen kan de få narrhattsliknande frökapslar, som är lite roliga, men inte speciellt vackra.
Höst: Bondpioner är gröna till frosten färgar dem bruna.
Vinter: Hela plantan vissnar ner.
Växtsätt: Bondpionens blad sitter på långa stjälkar, som springer direkt ur jorden och bildar en rund och tät buske. De blommar med en blomma i toppen av varje stjälk.
Rotsystem: Löst sittande knölar, som påminner lite om ett knippe bleka morrötter eller stora knölklockerötter. De lossnar lätt vid delning och omplantering och skjuter lätt nya skott. De är inte lika djupgående som luktpionens rötter, men har precis som dessa få finrötter.
Jord: Bondpioner är mycket tåliga, men trivs bäst i en djup, näringsrik och kalkhaltig mineraljord. Både tung lera och sand går bra, så länge marken inte är allt för kompakt, vattensjuk eller torr.
Ljus: Full sol till lätt skugga.
Placering: Bondpion passar i alla praktfulla rabatter: Paradrabatter, entréplanteringar, rundlar och alla andra ställen där det behövs blomprakt. Den klassiska pionrabatten, med en rad pioner på var sida av entrégången, kan ge ett storslaget intryck under blomningen, men där kan stadiga luktpioner vara ett bättre alternativ. Använd gärna bondpion i blandade rabatter, tillsammans med växter som tar vid när pionerna blommat över. Eftersom bondpioner är så lättskötta, robusta och långlivade kan de planteras i utkanten av trädgården, skogsbryn, sluttningar och ängsmarker där de får sköta sig själva och skapa en mjuk övergång till det helt vilda.
Härdighet: Bondpion är härdig i hela landet i väldränerad jord.
Salttålig: Något.
Ersättningsväxt: Andra pioner, t.ex. luktpion, rosor eller dahlior.
Bra grannar: Pioner gör sig bra med en gles underplantering av små lökväxter, som täcker marken innan pionerna har vuxit till sig. Scilla och rysk blåstjärna är mycket vackra till de röda pionknopparna och bladen, liksom krokus, snökrokus, snödroppar, narcisser och iris. Blåsippa, balkansippa, primula och julros passar strax intill, i skuggan av pionens blad. Bra marktäckare runt pionen är lammöra, ormöga, luktviol, hasselört, spansknäva och flocknäva. Låt dem bara inte växa in i själva pionen. Som kantväxt eller lägre komplement fungerar kungsnäva, jättedaggkåpa och daglilja. Större växter med höga blomställningar gör bra bakom och mellan pioner, t.ex. lupin, fingerborgsblomma, riddarsporre, stäpplilja, iris och prydnadsgräs. På större ytor kan pioner gärna kombineras med flockblommiga växter i samma höjd, som hundkex, spansk körvel eller rödkvanne. Några blommor som kan ta vid efter att pionerna har blommat ut är liljor, flox, aster , höstanemon, rosor och bolltistel.
Dåliga grannar: Pioner klarar att växa tillsammans med de flesta andra växter, men kan konkurrera ut små och ljuskrävande perenner, om de planteras för nära. Å andra sidan gillar inte heller pioner trängsel kring rötterna och basen, så undvik revande och skuggtåliga marktäckare, som vintergröna och rosenplister. Undvik också att plantera pioner nära växter med djupgående och kraftiga rotsystem.
Ekologi: Bondpioner får vanligtvis vara i fred från betande djur och skadeinsekter.
Skötsel: Bondpioner är mycket anspråkslösa, men om de växer sig stora kan de behöva stöd för att hålla sig upprätta efter regn. Ta bort vissna blad tidigt på våren om de är missprydande, men var försiktig så att du inte rycker upp knopparna. Det är något av en myt att pioner inte bör flyttas. De sköra och djupgående rötterna gör dem svårflyttade, men om du får med det mesta av rötterna blommar pionen glatt redan nästa sommar. Passa på att dela stora pioner om du ändå har gjort dig besväret med att gräva upp dem. Rötter med knoppar bildar snabbt egna plantor. Det är bäst att flytta pioner efter att de har vissnat ner på hösten.
Plantering: Planteras helst på hösten, lika djupt som de står i krukan eller med ögonen 3 till 6 centimeter under ytan. Grundast i södra och djupast i norra Sverige. Planteringsavstånd 60-100 cm, med det större avståndet om du vill få in andra växter mellan pionerna. Om du ska plantera pioner där det vuxit en pion tidigare bör du byta jorden. Barrotade pioner blötläggs ett par timmar innan plantering. Mylla ner en giva långtidsverkande gödning i samband med plantering.
Förökning: Bondpion är mycket lätt att föröka via delning.
I hushållet: Bondpioner är utmärkta snittblommor.
I folktraditionen: Bondpion har troligen använts som läkemedel ända sedan korsningen uppstod, då den ena föräldern är bergpion, som har varit ett populärt läkemedel sedan antiken och kanske längre. Man har sällan skiljt mellan de två arterna. Det var rötter och frön som användes, men ibland också blommorna, främst mot spasmer, kramp och epilepsi. Ibland ansågs röda pioner vara av hankön och bättre för män, och vita av honkön och bättre för kvinnor.
Härstamning: Bondpion är en mycket gammal korsning mellan bergpion och turkisk pion, från vilken man har selekterat fylldblommiga varianter.
Introduktion i Sverige: Troligen under medeltiden.

Sorter:
Alla de nedanstående sorter blommar tidigt, ofta innan midsommar, med stora och fyllda blommor med tunna blomblad.

Alba Plena’ får fyllda blommor i vitt med ljusrosa ton på de yttre bladen. Plantan blir 60-70 cm hög.

 

Mutabilis Plena‘ får fyllda blommor i lysande rosa till nästan vitt. De inre kronbladen varierar ofta i färg på samma blomma. Plantan blir 60-70 cm hög.

 

Rosea Plena‘ blommar med kraftigt rosa fyllda blommor. Plantan blir 60-70 cm hög.

 

Rubra Plena‘ får fyllda, kraftigt ceriseröda blommor. Plantan blir 60-70 cm hög.

  1. Pingback: Luktpion – en lite finare pion | Biofilia

  2. Pingback: Spansk körvel ‒ naturens sötningsmedel | Biofilia

  3. Pingback: Syren ‒ skolavslutning och sommaridyll | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: