Fläder ‒ för både den nya och gamla trädgården

Fläder är känd för sina blommor, som ger smak åt den somriga flädersaften. Ofta har vi den just för blommornas skull, eller för att vi struntat i att rensa bort den. I södra Sverige sprids den rikligt med fåglar och hinner bli en liten buske innan vi ens märker att den är där. I sin vardaglighet glömmer vi ofta att fläder också är en fin och lättodlad buske eller litet träd, som passar perfekt i den lilla trädgården. Fläder stortrivs i den kväverika och sterila marken på en nyanlagd tomt, och når sin fulla storlek på bara några år. Har den bara vatten och näring växer den bra nästan var som helst i den södra halvan av landet, även vid kusten och på gammal industrimark. I bättre lägen får den kanske stå tillbaka för exklusivare växter, men det finns många sorter av fläder med olika storlek, växtsätt, färg och bladformer som står sig väl även i den estetiska konkurrensen. På det hela taget är fläder en väldigt mångsidig och lättodlad buske eller träd. Inte undra på att det är Hyllemors favorit.

 

 

 

Fläder, Sambucus nigra

Synonymer: Äkta fläder (större delen av landet), hyll, hylle, (södra Sverige) och fulbom (Gotland).
Fler bilder
Beskrivning: Stor buske eller litet träd som med stora klasar av doftande gräddvita blommor. Snabbväxande och anspråkslöst, men relativt kortlivat och utsatt för skadedjur.
Höjd: 2-6 m, beroende på sort.
Bredd: 2-4 m, beroende på sort
Tillväxt: Fläder växer mycket snabbt, ca 50-100 cm per år.
Livslängd: Upp till 70 år, men sällan över 30.
Vår: Bladutsprånget är medeltidigt och ganska ointressant.
Sommar: Bladen är friskt gröna och parbladiga, som rosblad. I juni-juli blommar fläder med flata gräddvita blomstallningar, som kan vara upp till 30 cm i diameter. Blommorna är doftande. Ljuvligt enligt vissa, kattkiss enligt andra, men nästan alla gillar saften man kan göra av dem. Bären är först röda, men mörknar på sensommaren till blankt svarta.
Höst: Fläder får sällan höstfärger, annat än att de blir lite gulgröna, men när de börjar falla av efter den första frosten framräder de tunga klasarna med svarta bär bättre. Mot en ljus bakgrund kan de vara mycket dekorativa.
Vinter: Grenverket är grovt och vanligen risigt, vilket ger fläder en lite tråkig vintersiluett.
Växtsätt: Som ung är fläder en bred, vasformig och gles buske, men med tiden blir den till en stor buske eller ett litet träd med en tät och rund krona, ofta med nedhängande grenar. Fläder är ett mycket bra träd för små trädgårdar.
Rotsystem: Fläder har ett grunt, välförgrenat och tätt rotsystem. Det finns misstankar om att fläderns rötter utsöndrar ämnen som hämmar andra växters tillväxt.
Jord: Fläder växer bäst på kalkrik, näringsrik och mullrik jord, men utvecklas även bra på lerjordar. På kväverika, fuktiga, tunga och dåligt dränerade jordar får fläder ofta frysskador i zon 3 och uppåt. Den går att odla på magrare marker, men växer då långsammare och blir inte lika stor.
Ljus: Full sol till halvskugga. Fläder tål skugga, men blommar sämre och får ett ojämnt växtsätt, då den söker sig mot ljuset. Gulbladiga sorter behåller färgen bäst i halvskugga.
Placering: I blandade buskage, i naturträdgården, vid husknuten eller som ett litet träd. Fläder tål salta vindar, och passar därför bra som lähäck vid kusten. Plantera då buskarna 1 dm djupare än de står i krukan. Fläder tål också salta, störda, sterila, mycket kalkrika och näringsrika jordar, och är därför användbar vid återställning av industrimark och liknande platser. Den har ett mycket effektivt näringsupptag, och planteras med fördel vid komposten för att minska näringsläckaget och ge skugga. Ovanför zon 3 bör fläder dock planteras i skyddade lägen och inte i allt för näringsrik jord, för att undvika frostskador. Fläder har en stark tradition i Sydsverige, och hör hemma i den historiska trädgården. Fläder måste korsbefruktas, d.v.s. att det måste finnas en fläder av annan sort i närheten för att den ska ge bär.
Härdighet: Upp till zon 5.
Salttålig: Ja.
Ersättningsväxt: Syren, druvfläder, körsbärsplommon, häckhagtorn, trubbhagtorn, ginnalalönn, rönn.
Bra grannar: För att locka bladlösspredatorer kan fläder samplanteras med rosor och andra buskar som ofta får gröna bladlöss. Dessa sprider sig inte till flädern, och fläderns svarta bladlöss går inte på rosorna. Rosor har också djupgående rötter, som inte konkurrerar med fläderns ytliga. Mynta, oregano, kantnepeta, kattmynta, gräslök och kantlök kan också planteras under eller nära fläder för att minska risken för bladlusangrepp. Sommarblommorna tagets och krasse fyller samma funktion. Höstanemon och akleja har djupa rotsystem och går att odla även under en stor fläder, liksom marktäckarna blåsuga och vintergröna.
Dåliga grannar: Många växter har svårt att klara rotkonkurrensen eller inhibitionen från en stor fläder, särskilt växter med ett ytligt rotsystem. Bräckor bör också undvikas, då de är värdväxter till fläderbladlössen.
Ekologi: Fläder ratas vanligen av rådjur och harar, men angrips ofta av svarta bladlöss när den står torrt. Dessa går dock inte på andra frukt och bärbuskar. Även sorkar äter gärna fläder, så i områden med sork bör man fylla upp med skarpkantad sten runt rötterna och stambasen, samt ev. skydda stammen och trampa ner snön på vintern. Fläder pollineras huvudsakligen av blomflugor. Trastar är förtjusta i fläderbär.
Skötsel: Unga fläderbuskar beskärs under vårvintern för att ges en bra grundform. Spara en eller ett fåtal stammar om flädern ska odlas som ett träd. Varje vårvinter tas lågt sittande grenar bort, tills kronan nått önskad höjd. Därefter beskärs den sparsamt vid behov, t.ex. för att ta bort grenar som dött eller som växer åt fel håll. Det kan göras på vårvintern eller sensommaren. Även fläder som odlas som buskar beskärs sparsamt. På gulbladiga sorter bör man varje år ta bort upp till en tredjedel av de äldsta grenarna för att behålla en kraftig färg. Gödsla på våren med kväverik gödsel, t.ex. kodynga. Under sommaren ska fläder inte gödslas, för att undvika frostskador. I södra Sverige sprider sig fläder mycket med frö.
I hushållet: Fläderblomssaft hör sommaren till, och är ofta den främsta anledningen till att vi odlar fläder. Blommorna kan också göras till ett mycket gott vin, ätas färska, friteras, kanderas eller ge smak till te, sylt, vinäger, snaps, våfflor och mycket annat. Alla fläderblomskonserver håller mycket länge. Bären är inte lika goda, men de kan användas till saft, sylt, marmelad, paj och soppa. Både blommor och bär är verksamma mot förkylning och influensa. Bären kan användas för att färga mat mörkröd, och barken för att färga kläder gula. Veden är gul, hård och passar bra till svarvning, käppar och störar. Läs mer om vad du kan göra med fläder och andra bär i min bok Safthushållning.
I folktraditionen: I södra Sverige, liksom i Danmark och Tyskland, ansåg man förr att fläderbusken var hem åt eller åtminstone beskyddad av Hyllemor, eller Hyllefrun om man skulle vara fin. Innan man plockade blommor eller bär från busken frågade man om lov, och ibland erbjöd man något i utbyte. Ännu längre tillbaka förekom det att man offrade till Hyllemor vid fläderbuskar. Vem Hyllemor var är oklart, men hon tycks vara en svensk variant av den Nordtyska Frau Holle och Sydtyska Frau Perchta, som i sin tur ofta tolkas som lokala namn för Freja. I självhushållningens tid betraktades fläder som ett riktigt universalmedel. En örtabok från 1600-talet berättar att av fläder kan ”beredas många kosteliga läkedomar, så att, snar sagt, ingen kranckhet finnes, til hvilken man ej något medel får af thetta trä”. Olika delar av busken användes som urindrivande, svettdrivande, mot brännsår, skabb, klåda, förkylning, hosta, lungsot, halsfluss, ögoninflammation, ödem, sork, myggor, flugor, häxor och mycket annat. Fläder var kort sagt en av de mest använda och uppskattade buskarna.
Härstamning: Södra Sverige och stora delar av Europa.
Introduktion i Sverige: Inhemsk.

Sorter:
f. Bålsta är lika grundformen, men är pålitligt härdig till minst zon 4.

f. Laciniata har finflikiga blad och ett vasformat och buskigt växtsätt. Den blommar något tidigare än de andra sorterna och är mycket odlingsvärd. Härdig till zon 4.

 

 

Aurea‘ skiljer sig från grundformen genom gulaktiga blad och något mindre storlek. Härdig till zon 3.

 

 

Aureomarginata‘ har gula bladkanter.

Eva‘, oftare kallad ‘Black Lace‘, är en mycket uppskattad sort med svartröda flikiga blad och ljust gammelrosa blommor. Den blir 2,5 meter hög och lika bred. Knappt härdig i zon 4.

 

 

Gerda‘, oftare kallad ‘Black Beauty‘, har svartröda blad och rosa blommor. Den blir upp till 2,5 m hög och lika bred. Det finns rapporter om att den är mer utsatt för bladlöss än vanlig fläder. Härdig till zon 3.

Linearis‘ har extremt finflikiga blad, vilket ger busken en luftigt och transparent utseende.

Marginata‘, eller ‘Variegata‘, har cremevita bladkanter. Härdig till zon 5. Ev. samma som ‘Albomarginata’.

 

 

Thundecloud‘ har mörklila blad, kraftigt rosa blomknoppar och nästan vita blommor, vilket ger den en intressant och attraktiv blomning.

Naomi‘ har gula bladkanter.

Pulverulenta‘ är en dvägform med ett rundat växtsätt och kraftigt vitspräckliga blad. Den blir 1 m hög och lika bred.

Pyramidalis‘ är smalt kvastlikt upprättväxande, med ett udda utseende. Den blir upp till 3 m hög och 1 m bred.

Purpurea‘ är mörkt rödbladig med smutsvita till ljusrosa blommor. Den blir upp till 2 m hög och är härdig till zon 3.

 

 

Sampo‘ har större och mer aromatiska blomklasar än grundformen, men bären drösar ofta i förtid. Sorten är frisk och härdig till zon 3.
sampo

Samyl‘ är mycket rikgivande och har goda bär, som dock mognar sent. Växtsättet är hängande och passar till uppstamning. Bör inte odlas över zon 3 p.g.a. den sena mognaden.

Samdal‘ är mycket rikgivande och har bra bär, som dock mognar sent. Sorten är kraftigväxande, men bör inte odlas över zon 3, p.g.a. den sena mognaden.

Sambucus nigra ssp. cerulea, blåfläder, är en lite ovanlig men mycket vacker underart av fläder. Den får större blomklasar än den vanliga flädern, och på hösten ljust blådaggiga bär på lila stjälkar. Bladen är tunnare och gracilare än på vanlig fläder, och även grenarna blir långa och tunna. På hösten tyngs grenarna ner av de tunga klasarna. De kan behöva stöd för att inte hamna på marken eller bryta grenarna. Vanligen blir blåfläder inte lika stor som vanlig fläder.

 

 

 

Annonser

  1. Ping: Flädersaft med rabarber (och kanske lite kryddor) | Biofilia

  2. Ping: Fläder- och jordgubbssaft | Biofilia

  3. Ping: Fläderbärssaft | Biofilia

  4. Ping: Druvfläderbärssaft | Biofilia

  5. Ping: Förkylningssaft | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: