Rosenkvitten – söt och sur

Liten-rosenkvitten-frukt

Rosenkvitten, Chaenomeles sp. är en medelstor, gles, spretig och med tiden knotig buske, som på försommaren har en bedårande blomning och på hösten smakrika och fina frukter som sitter kvar långt efter lövfällningen.

Bildsök
Höjd: 50-120 cm beroende på sort.
Bredd: 80-200 cm beroende på sort.
Tillväxt: Långsam.
Vår: Rosenkvitten blommar på bar kvist eller samtidigt med bladutsprånget i maj till juni. Blommorna sitter längs grenarna och påminner i formen om äppelblom i vita, aprikos, orange och röda nyanser.
Sommar: Bladen är blankt mörkgröna.
Höst: De 5-10 cm stora, äppellika, frukterna sitter tätt längs grenarna och döljs av bladen. Fullt mogna är de gula eller gulröda och pryder busken långt efter lövfällningen. Bladen får inga höstfärger.
Vinter: Frukterna kan sitta kvar långt in på vintern. Grenarna har en fin vintersiluett.
Växtsätt: Rosenkvitten har ett glest, rundat och utbrett växtsätt, med låga grenar nära marken. Vissa sorter vilar grenarna direkt på marken. Grenarna är styva, torniga och knotiga.
Rotsystem: Kan skjuta rotskott, men sällan så att det blir ett problem.
Jord: Alla jordar som inte är för tunga, men föredrar något sur och fuktig jord.
Ljus: Full sol.
Placering: Plantera rosenkvitten i ett varmt och skyddat läge för säkrare skörd och bättre frukt – gärna söderläge i en hårdgjord yta. Då slipper man också försöka rensa bland de låga och torniga grenarna, som är för glesa för att hålla ogräset borta. Rosenkvitten gör sig också väldigt bra spaljerad mot en vägg eller uppstammad till ett litet träd. Den kan också odlas i kruka. Rosenkvitten är normalt självsteril, så plantera minst två sorter om du vill ha frukt.
Härdighet: Zon 5.
Salttålig: Ja.
Ersättningsväxt: Bukettapel ‘Eskilstuna’, som dock blir lite högre, eller någon rugosaros, t.ex. ‘Louise Bugnet’, ‘Marie Bugnet’, ‘Gelbe Dagmar Hastrup’, ‘Robusta’ eller ‘Schneezwerg’, beroende på önskad färg, höjd och fruktsättning. Är det inte viktigt med en salttålig buske finns det fler valmöjligheter.
Bra grannar: Rosenkvitten passar bäst ensam eller tillsammans med en mycket låg marktäckare, som t.ex. någon bräcka eller fetblad.
Dåliga grannar:
Ekologi: Rosenkvitten pollineras av bin och humlor.
Skötsel: Klipp bort grenar som sticker ut, växer inåt eller är skadade. Rosenkvitten kan formas, t.ex. spaljeras eller stammas upp för att få ett mer attraktivt växtsätt och bättre frukt. Gamla grenar (äldre än fem år) kan tas bort eller kortas in för bättre skörd.
I hushållet: Frukterna är hårda, syrliga, liljedoftande och helt oätliga när de är råa, men man kan göra en intensivt smakrik marmelad, curdmos, saft, gelé eller underbar marmeladkonfekt av dem. De innehåller mycket pektin och mer C-vitamin än citron. Prova att ersätta citron med rosenkvitten i både mat och bakverk, t.ex. i nyponsaft eller kornvatten. De är mogna i oktober, när skalet är gult och fruktköttet glasigt. Förvarade svalt håller de mycket länge.
I folktraditionen:
Härstamning: Hybridrosenkvitten härstammar från Japan och stor rosenkvitten från Kina och Korea. Hybridrosenkvitten är en korsning mellan Chaenomeles speciosa och C. japonica, båda från ostasien. De första hybriderna uppstod naturligt i flera plantskolor i slutet av 1800-talet. De första namnsorterna beskrevs på 1890-talet och sedan dess har det kontinuerligt lanserats nya.
Introduktion i Sverige: Stor rosenkvitten infördes i England 1796 och liten rosenkvitten introducerades 1869. Därifrån spred de sig till övriga Europa.

Sorter:
Liten rosenkvitten, C. japonica, blir sällan över en meter hög. Blommar efter bladutsprånget.
‘Cido’ är den mest odlingsvärda sorten för fruktskörd. Den får persikofärgade blommor, blir knappt en meter hög och är nästan taggfri, men frukten hinner inte alltid mogna över zon 3.

Stor rosenkvitten, C. speciosa, kan bli upp till 2 m hög. Blommar före eller samtidigt med bladutsprånget.
‘Toyo-nishiki’ får mängder med mycket söta rosa, vita eller rosa-vit marmorerade blommor
‘Nivalis’ får vita blommor.

Hybridrosenkvitten, C. x superba, är en korsning mellan liten rosenkvitten och stor rosenkvitten. Den blir ungefär meterhög.
‘Crimson and Gold’ blir omkring en meter hög. Den blommar med mörkröda blommor med gul mitt och får goda frukter som oftast hinner mogna. Skjuter måttligt med rotskott. Zon 3.

Annonser

  1. Ping: Nypon- och rosenkvittensaft | Biofilia

  2. Ping: Rosenkvitten- och äppelmos | Biofilia

  3. Ping: Rosenkvittencurd | Biofilia

  4. Ping: Marmeladkonfekt av rosenkvitten och honung | Biofilia

  5. Ping: Rönnbärs- och rosenkvittengelé och honung | Biofilia

  6. Ping: Rönnbärs- och rosenkvittengelé med honung | Biofilia

  7. Ping: Kornvatten med rosenkvitten | Biofilia

  8. Ping: Marmeladkonfekt på rosenkvitten och äpple | Biofilia

  9. Ping: Kvittenad | Biofilia

  10. Ping: Hagtornsmos | Biofilia

  11. Ping: Äppelsaft | Biofilia

  12. Ping: Hagtornsgelé | Biofilia

  13. Ping: Förkylningssaft | Biofilia

  14. Ping: Marmeladkonfekt på hagtorn och rosenkvitten | Biofilia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: